Text: Frida Bank
Foto: Privat

Den 5 september förra året tog 24-åriga Nina ut sin tävlingshäst och bästa vän Urban Hero T, "Ubbe", på en ridtur. För att komma till de riktigt fina ridvägarna var de tvungna att skritta en kort bit längs gamla E6 i Tanum.
Den 18-åriga valacken var van vid trafik. Både en personbil och en lastbil passerade dem utan problem. Sedan hör Nina hur en bil kommer i hög hastighet bakom dem. Hon hinner inte reagera innan det smäller.
– Jag uppfattade knappt bilen, sedan försvann hästen under mig och jag slängdes upp i luften, berättar hon.
Nina kastades åt sidan, mot mitten av vägbanan. Bilen drog med sig Ubbe och stannade lite längre fram.
– Ubbe räddade mitt liv. Han slängde mig så att jag inte hamnade under bilen. Hade jag också åkt fram, då hade jag dött.

Ingen känsel i benet
Nina minns hela händelseförloppet tydligt. När hon hade landat på asfalten försökte hon vända sig för att ta sig till sin häst. Hon såg honom inte eftersom bilen var mellan dem. På vägen låg blod, sadelpadden och delar av Ubbes svans.
– Jag tänkte när bilen träffade oss att det inte fanns en chans att vi skulle överleva, jag visste att Ubbe var död. Men jag ville ha det svart på vitt. Jag hade ingen känsel i mitt vänstra ben, jag provade att resa mig men det gick inte. Så jag rullade runt för att krypa på magen, då knakade det dock till i min kropp och det gjorde ännu ondare.

Bröt bäckenet och svanskotan
Flera personer som var i närheten kom fram till Nina och höll henne nere.
– De gjorde så att jag inte kunde gå någonstans, de förstod att något var brutet. Jag hade så ont men jag ville bara till min häst, jag ville sitta vid hans sida. De försökte lugna mig men det var inte så lätt, jag var stressad och förbannad. 
Ubbe dog direkt av smällen. Nina fördes med ambulans till sjukhus, där hon fick stanna i två veckor. Hon hade brutit bäckenet och svanskotan. 
– Jag gick på en hög dos morfin, hade jättemycket smärtor och kunde inte duscha eller gå på toa. Dessutom fick jag flera anfall. När ens bästa vän och häst försvinner på det här sättet, utan att man ens får säga hejdå, och när man kommer ihåg allt... Det ger panikanfall och det var omöjligt att sova.

Träffar läkare och sjukgymnast
Efter två veckor fick Nina åka hem till sina föräldrar. Då klarade hon av att sitta upp några minuter i rullstol, men den mesta av tiden var hon sängliggande.
– Jag kunde inte ta hand om mig själv och bodde jättelänge hos mina föräldrar. Det gjorde ont hur jag än låg i sängen. Då ville jag inte ha någon i närheten, jag ville ligga ensam i ett mörkt rum.
I dag, åtta månader senare, är Nina betydligt starkare men hon har fortfarande ont. Hon besöker regelbundet sjukgymnast, psykolog och läkare för kontroller och hon är sjukskriven på deltid. Tiden får utvisa om hon blir helt återställd, menar hennes läkare.
– Jag jobbar 25 procent, det är bra att få komma på andra tankar och vara i en annan miljö. För jag har blivit deprimerad, scener från händelsen spelas upp i mitt huvud och jag drömmer fortfarande mardrömmar, berättar hon.

Föraren har dålig syn
Föraren till bilen är åtalad för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. Han erkänner brott och i förhör med polisen har han sagt att han ser dåligt. Enligt mannen har läkare rekommenderat honom att inte köra bil, men har inte förbjudit honom. 
Efter olyckan kunde Nina först inte tänka sig att rida igen. Extra bekymmersamt blev det eftersom hon har ännu en häst, sexåriga Cabbe. Hon var inställd på att sälja honom, men människor i hennes närhet sa att de trodde att hon skulle ångra sig. Så hon lyssnade på dem.
– Första gången jag skulle rida kände jag skam, men när jag väl satt upp kändes det bättre. Nu är jag väldigt glad att Cabbe är kvar. Jag är försiktig, lyssnar på kroppen och vilar när jag inte orkar mer. Min läkare uppmuntrar mig att rida, säger att det är det bästa sättet att träna upp mina muskler runt bäckenet.

Ett stort tomrum
Ubbe ligger begravd en kort bit från stallet och Nina har gjort en tatuering på sin arm för att hedra honom. Hon berättar att hon har humörsvängningar, att hon ofta känner sig väldigt arg och frustrerad över vad som har hänt.
– Jag förstår fortfarande inte hur det kunde hända. Det är en raksträcka och det ligger en ridskola i närheten, hästar och människor rör sig ofta vid vägen. Jag har svårt att acceptera att det har hänt.
Hon hade haft Ubbe i sex år och beskriver honom som fantastiskt snäll.
– Jag åkte ofta på tävlingar ensam med honom. Säsongen innan olyckan hade vi en bom ner på hela året, i en omhoppning. Vi kom nästan alltid hem med rosetter. Han var bara fantastisk och min trygga punkt i livet, säger Nina och avslutar:
– Cabbe har jag själv ridit in, han är lite känsligare men hoppar jättebra. Han är ju mitt allt han med. Målet är att komma i gång så pass mycket att jag orkar tävla i alla fall en klass, när det går i coronatider. Jag jobbar mycket med att acceptera det som har hänt. Utan familj och kompisar hade jag aldrig klarat av det här. Det är tungt, Ubbe lämnar ett stort tomrum. Det känns hela tiden som att något saknas.

Tidigare på Hippson.se:
Man körde på häst och ryttare – åtalas