Text: Annika Grundberg
Foto: Annika Grundberg och Adobe Stock (flicka och häst)
  
Ulrika Fåhraeus har en bakgrund som journalist och på sin blogg blandar hon ironi, skoj och stort allvar. Under senare tid har allvaret många gånger handlat om övergrepp mot unga tjejer inom ridsporten, vilket tog sin början hösten 2016.
– Då träffade jag en mamma och hennes dotter, dottern berättade att hon hade varit utsatt för övergrepp av sin pappa. Det var intressant att träffa mamman till ett offer och att kunna fråga hur hon kunde leva mitt i det. Varför lämnade hon inte? Det är inte så lätt som man kan tro och hon har ändrat mitt synsätt.
Efter att Ulrika publicerat ett inlägg om mötet med mamman och dottern har berättelserna kommit till henne.
– Det är en strid ström av folk som har kontaktat mig om de här frågorna. Inget jag har skrivit förut har berört så många människor.
  
Pedofiler, hebefiler och efebofiler
Med det förtroende hon har fått av många unga tjejer, som har berättat för henne, har också intresset för att veta mer växt fram.
– Vilka är förövarna? Vi vet ju att det händer och vi vet att de här personerna söker sig till idrottsvärlden för att komma nära barn på ett naturligt sätt. De är ofta charmiga, omtyckta och engagerade. Förövarna skapar ett förtroende hos både barn och vuxna och de förstår inte att de gör fel.
Ulrika förklarar de olika begrepp som finns, många gånger använder vi ordet pedofil felaktigt, det finns fler benämningar att hålla reda på. En pedofil dras till barn som ännu inte har nått puberteten. En hebefil dras till barn i puberteten som är mellan 11 och 14 år gamla. Och en efebofil är fixerad vid tonåringar på 15 till 19 år ungefär.
  
Kan ha bristande familjeband
Offren har ofta bristande familjeband. Det kan handla om en skilsmässa eller om föräldrar som inte har tid.
– Jag vet en tjej där föräldrarna skilde sig och det blev svårt att behålla hästen. Då kom tränaren till hjälp, där blir det svårt för då står man dessutom i skuld.
Det kan handla om unga med dålig självkänsla och med ett behov av bekräftelse. Där exempelvis tränaren är den som ser, bekräftar och berömmer.
  
Vad kan vi göra?
Det vanligaste Ulrika har fått höra från dem som kontaktat henne är att ingen har velat tro dem. Det kan också vara svårt för en ung person att veta var gränsen går för vad som är okej och inte. När de väl vågar berätta får de höra att de har sig själva att skylla.
– Det är aldrig offrets fel, slår Ulrika fast.
Barnen och ungdomarna måste veta vem de ska vända sig till om de känner att något är fel.
– Det handlar om civilkurage i slutändan. Vi måste våga säga ifrån, annars offrar vi barnen. Det ska vara fokus på offren och vi måste stå upp för dem.
En av åhörarna är Ulrikas dotter Saga, i dag 17 år. Hon säger:
– Om jag hade blivit utsatt när jag var 13 till 14 år så hade jag inte anmält. För då hade jag inte kunskapen om vad som är rätt och fel. Jag hade inte vetat. Men i dag, om det skulle hända mig, skulle jag göra polisanmälan direkt. För nu vet jag.
  
Det händer om du går till polisen
Olle Bystedt är före detta polis, tidigare ponnypappa och sitter i dag i styrelsen för Hallands Ridsportförbund. Han går igenom vad som händer när du gör en polisanmälan och hur man ska göra för att öka chansen att den leder till åtal.
– Den stora bristen är att inget finns dokumenterat. Alla vet om att det händer, men det finns ingen dokumentation. Ingen skriver ner en rad. Finns det inte dokumenterat har det inte hänt. Men finns det nedskrivet har det hänt, säger han inledningsvis.
Det finns inget i lagen som säger att man måste anmäla till polisen om man ser ett brott begås.
– Men vi har en moralisk skyldighet att agera om något händer, menar Olle.
Om man anmäler till polisen är de skyldiga att agera.
– De är skyldiga att skriva en anmälan om ni insisterar, även om de inte tycker att något brott har begåtts. Det blir sedan upp till förundersökningsledaren att besluta om brott är begånget eller inte.
  
Behöver tro på fällande dom för att väcka åtal
När anmälan är gjord är det en mängd frågor som förundersökningsledaren måste få svar på i sin bedömning. Finns det spår? Vittnen? Misstänkta? Går det att bevisa att någon har begått brott? Om svaren blir ja blir det rättegång, blir det nej läggs fallet ner. Det går att begära överprövning om det blir nedlagt, då går ärendet vidare till åklagaren.
  
Börja dokumentera
Olle menar som sagt att det är ett problem med övergrepp att det ofta saknas dokumentation och vittnen. Men det går att göra något och det måste göras något.
– Bara att vi har ett sådant här möte visar att vi ser problemet. Vi kan inte lösa något här, men vi kan börja lösa det, säger han och visar en mall som han har tagit fram.
Där kan du dokumentera incidenter även om du inte polisanmäler. Till slut kanske det finns någon som vill anmäla och då finns dokumentationen att bifoga anmälan för att bevisa att brott har begåtts.
  
Frågestund med många tankar och idéer
Efter att Ulrika och Olle har pratat blir det en öppen diskussion bland åhörarna. Det finns en frustration över att inget görs. Samtidigt lyfter man bland annat Skånedistriktets motion till förbundsstämman i vår, där man vill ha ett etiskt råd inom förbundet. Skånedistriktets ordförande Lena Malmqvist är på plats och hon berättar att det pågår ett intensivt arbete.
– Frågan har lyfts mer och mer. Det händer mycket i kulisserna just nu, säger hon.
Kvällen avslutas med att deltagarna får sätta sig klubbvis, för att diskutera hur de ska jobba vidare med de här frågorna i sina föreningar. Det är många tankar att bära med hem och ett stort förändringsarbete som måste till. Men kvällens diskussioner inger hopp för framtiden.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se