Text: Frida Bank
Foto: Åsa Wikberg

Susanne Åkesson har genom åren gått från ridskoleelev och ponnyryttare via westernridning och natural horsemanship till belöningsbaserad träning. I dag har hon tre hästar och arbetar som politiskt sakkunnig vid Näringsdepartementet. Sedan november förra året kan hon även titulera sig författare. Då gavs boken ”Rida med klicker, belöningsbaserad hästträning – en inspiration” ut. Vi ringde upp Susanne för att få veta mer om hur hon tränar sina hästar.

Använder klicker och godis
Belöningsbaserad träning bygger på positiv förstärkning. Det vill säga att ett visst beteende leder till något positivt, förklarar Susanne.
– Den största skillnaden är att man uppmuntrar hästen att göra rätt, i stället för att korrigera när den gör fel, säger hon.
För de flesta hästar räcker det inte med klapp eller beröm för att lära in ett beteende genom positiv förstärkning. Däremot är mat något som ökar motivationen. För att kunna uppmuntra ett beteende precis när det sker kan man använda en klicker som hjälpmedel och sedan ge godis, exempelvis en bit morot. Genom att belöna varje antydan till ett önskat beteende, i samband med träning, motiveras hästen att ”göra rätt”.
– Klickern är egentligen bara en markör, en signal att nu har jag gjort rätt och nu kommer godis. Det funkar inte att använda den utan belöning, då har den inget värde för hästen.

Träningsmetoder ger olika känslor
Den metod som i dag är vanligast vid hästhantering och ridning är negativ förstärkning. Det innebär att ett beteende leder till att något oönskat försvinner. Till exempel när man trycker med skänkeln, eller har ett tryck i grimskaftet, och tar bort trycket när hästen börjar gå.
Susanne förklarar skillnaden så här i sin bok:
”Positiv förstärkning skapar entusiasm och känslor av förväntan, medan negativ förstärkning snarare upplevs som en lättnad över att ha blivit av med det oönskade.”

Hästen får "säga nej" till träning
Vid belöningsbaserad träning ska hästen känna att den har kontroll över sin situation och att den kan gå undan om den vill. Det är också viktigt att lyssna på hästens signaler.
– Om den visar att den inte vill göra något får man fundera på varför. Förklarar jag dåligt? Har hästen ont? Kan jag göra på ett annat sätt? Vad får hästen ut av det?, förklarar Susanne och fortsätter:
– Om du till exempel alltid binder upp hästen när du sadlar den kanske du inte märker att hästen kastar med huvudet eller försöker nafsa mot sadelgjorden. Om hästen är lös och den går i väg när du kommer med sadeln, då kanske den vill säga något till dig?
Föreställningen att man ”inte ska låta hästen vinna” är något som Susanne inte ger mycket för.
– Jag tycker att det är felaktigt. Gör hästen det du vill, frivilligt och med glädje, då är vi båda vinnare. Det är det vi strävar efter.
Hon vill dock poängtera att det kan finns situationer då man exempelvis behöver hålla fast hästen. Hon kallar det för att akuthantera.
– Om hästen blir rädd och är på väg att springa ut på en väg är det klart att man kan behöva akuthantera. Men om ni kommit en bit i träningen och hästen lyssnar på din inkallning kanske det inte behövs.

Övningar att börja med
En bra övning att börja med är att lära hästen att det lönar sig att hålla huvudet borta från godiset, och att ta godis lugnt och fint, tipsar Susanne. På så sätt undviker du att hästen blir nafsig. När hästen gör en antydan till det beteendet som du söker, klicka och ge godis. Börja med en övning och utöka efter hand.

Nostarget. Ett annat tips är att öva med en nostarget. Susanne använder själv en flugsmälla. När hästen gör en antydan att nosa på targeten ska du klicka och ge godis. En target kan du sedan använda för att lära hästen att backa, genom att flytta targeten bakåt, eller vid lastningsträning.

Stå stilla med huvudet rakt fram. En bra grundövning som hästen kan återkomma till om den skulle bli osäker när ni tränar in andra övningar.

Hjälper som signaler i stället för tryck
Att rida belöningsbaserat kan bli en stor omställning för många ryttare. En bra början kan vara att lära hästen att självmant gå och ställa sig vid pallen, så att man kan sitta upp. Det övar Susanne i flera steg. Först belönas hästen för att den närmar sig henne, sedan för att den ställer sig vid pallen och för att den står stilla med huvudet rakt fram när hon sitter upp.
– Gör man det här varje dag får man en häst som gärna ställer sig vid pallen och som står stilla för att den väntar på godis. Det är väldigt praktiskt. Kommer den inte fastän den vet att den får belöning får man fundera på varför.
Susanne använder sina hjälper vid ridning, men som signaler i stället för tryck.
– Jag trycker inte hårdare med skänklarna om hästen inte rör på sig när jag lägger till skänklarna. Då skapar jag obehag och det vill jag inte. I stället funderar jag på hur jag ska motivera hästen att gå framåt och belönar för minsta lilla försök. Då kommer hästen förstå att det är skritt jag vill ha.
På samma sätt kan man lära hästen att ett lätt tag i tygeln betyder stopp. Sedan fortsätter man med nyanser och andra signaler. Susanne använder till exempel en ljudsignal för att få sin häst att fatta galopp.
– De allra flesta hästar kan lära om hjälperna till belöningsbaserade. De brukar upptäcka att det är kul att lyssna på sin ryttare. Ta det steg för steg och låt det ta tid.
  
Träningen blev roligare
För Susanne var det Joey, hennes American Paint Horse-valack (som syns på bilderna ovan), som gjorde att hon fick upp ögonen för metoden. När han kom till henne 2012 red hon ”traditionellt”, med tryck och eftergift, men hon tyckte inte att det fungerade så bra.
– Jag kände inte att han hade någon glädje vid träningen. Det var mest jag som tyckte att det var roligt, han gjorde bara som jag sa men inte mer än så.
Joey saknade framåtbjudning, även vid uteritter. Det började kännas olustigt. Susanne kontaktade då Carolina Fransson på OHR och började ta lektioner i belöningsbaserad träning.
– Det var så jag upptäckte att det finns ett helt annat sätt att göra saker på. Varför förväntar vi oss att hästar ska jobba utan lön? De behöver också motiveras av något. Genom den här metoden är hästen med i ett samspel, det blir en tvåvägskommunikation mellan häst och människa.
Joey blev mycket mer motiverad, träningen roligare och deras relation bättre, berättar Susanne.
– Allt blev helt enkelt mycket roligare för oss båda. Nu tar han hur många galoppfattningar som helst, han känner att det är värt det.

Vanlig träningsmetod för hundar
Susanne har även ett föl på åtta månader som hon tränar belöningsbaserat.
– Min tanke är att nästa bok ska handla om henne, hur vi har tränat belöningbaserat från föl till inridning.
I hundvärlden är belöningsbaserad träning mycket vanligt.
– Jag skulle säga att hästvärlden ligger 20-25 år efter. I dag är det ett fåtal instruktörer i Sverige som lär ut metoden. Men det finns ett stort, växande intresse. Det är jättekul eftersom det leder till en bättre relation mellan häst och människa och till en mer etisk hästträning över huvud taget.