Text och foto: Linnea Lindahl

Under dagen fick vi lära känna det blyga stoet Famira som väljer att resa sig när hon tycker något är obehagligt. Anna Sternhagen, som arbetar med problemlösning och kommunikation, förklarar att Famira är en extremt snäll och känslig häst, som väljer att inte riktigt säga ifrån när hon tycker att någonting är obehagligt. Inte förrän det redan har gått för långt. Det är då hon väljer att resa sig och fly åt andra hållet. Under clinicen är stoet till en början ängslig och hela tiden beredd på vad som ska hända. Det är en väldigt snäll häst som är rädd för att göra fel och hela tiden letar efter nya uppgifter. Hon är helt enkelt ängslig för att hon inte vet när det är tid att arbeta och när det är tid för vila, menar Sternhagen.
– Här blir det viktigt för ledaren att på ett lugnt och säkert sätt ta kontroll över situationen för att hjälpa hästen. Jag vill att hästen ska se mig som sin trygga bubbla, där jag kan smitta av min trygga energi på henne.
Det är viktigt för hästarna att kunna skifta mellan uppgift och vila, säger Sternhagen.
– När hästen är frågande och ängslig krävs det tydlighet från ryttaren. Nu gör vi någonting och nu är det vila. Svartvita regler gör hästen trygg.
Detta gäller alla hästar oavsett personlighet. Att de känner sig trygga när det finns tydliga regler eftersom detta skapar förutsägbarhet, menar Sternhagen.

Bör inte undvika läskiga saker
Hon förklarar att ett vanligt förekommande problem är att ryttaren väljer att ”smyga” runt en ängslig häst, för att ryttaren blir orolig att skrämma den. Ryttaren väljer ofta att undvika det som hästen tycker verkar farligt. Som ryttare menar man väl, och man vill gärna skydda sin häst. Här menar Sternhagen att man inte bör undvika problemet, utan ta itu med det på ett lugnt sätt utan att göra en stor grej av det.
Även Anna Hassö förklarar att hon vänjer in sina unghästar med tittiga saker tidigt för att skapa trygghet.
– Det är viktigt att hästarna får vara i närheten av nya saker, som tittiga hinder eller en vattenmatta, för att vänja sig och få känna sig trygga, säger Anna Hassö.
I största allmänhet bör ryttaren inte undvika de ”läskiga” sakerna, som till exempel en vattenmatta eller en läskig brevlåda vid en uteritt, utan i stället introducera dessa i ett tidigt skede för att slippa överraskningar, menar hon.
Däremot väljer hon ofta att inte gå direkt fram till det tittiga, utan i stället röra sig runt det utan att göra någon affär av det. Hon tipsar om att rida in framför det tittiga från sidan och sedan bara rida förbi det avslappnat.
– Att utsätta hästarna för mer, gör att de också tål mer. Samtidigt ska detta givetvis göras inom ramen för vad hästen klarar av. Målet är att de ska bli så trygga med mig att de följer mina hjälper, förklarar Hassö.

Vad säger vi egentligen till våra hästar?
Kommunikationen med våra hästar är a och o och hur ryttare väljer att kommunicera kan vara väldigt olika. Vissa är mer verbala och pratar mycket med sin häst, medan andra väljer att vara tystare. Sternhagen tillhör den tysta typen. Under hela clinicen berömmer hon sällan med rösten och en fråga från publiken är om det är fel av ryttaren att göra det, genom att säga ”bra, duktig!” och så vidare.
– Nej, det är inte fel att berömma med rösten. Men vad som är viktigt att fundera på är vad vi egentligen säger till våra hästar, säger Sternhagen.
Hon menar att mycket av kommunikationen som sker mellan häst och ryttare görs via kroppsspråk och energier. Många gånger kan ryttaren vara omedveten om vilken energi de riktar mot sin häst. En klassisk situation, berättar Sternhagen, är om ryttaren egentligen blir rädd när hästen reser sig, men i stället reagerar utåt genom att bli arg.
– Det är det värsta för hästen, när vi inte är ärliga, eftersom den redan vet hur du som ryttare känner egentligen.
Att hästen får dubbla budskap skapar förvirring och otrygghet, menar Sternhagen.
– Det viktigaste, och svåraste, handlar om hur vi ryttare är. Alltså vår inställning och vår energi gentemot hästen. Vi kanske säger en sak med rösten, men vad säger vårt kroppsspråk och vår energi? Vi kan inte lura våra hästar, de vet vad vi känner. Allt handlar om kommunikationen.

Hur vill jag att hästen ska kännas?
Något som är återkommande under clinicen är ryttarens inställning till problemet. För att finna en lösning behöver man veta vad man letar efter. Sternhagen jobbar en hel del med visualisering och sin egen andning. Det är viktigt att förstå varför man gör någonting, att ha en målbild av hur man vill att det ska vara i slutändan, förklarar hon. Om man inte vet vad man strävar efter, är det svårt att nå framåt. Därför är det viktigt att tänka på hur man vill att det ska kännas, och sträva efter det. Hur vill jag att det ska kännas när jag rider? Hur vill jag att hästen reagerar? Genom att förstärka den tankebilden kan man föra vidare detta till hästen, säger hon och fortsätter:
– Målet är då att hästen ska spegla min energi och mitt kroppsspråk. Om jag vill att hästen ska bjuda framåt visualiserar jag hela tiden att det är öppet framför hästen, att den får bjuda, och att den enda vägen är framåt.
Det kan också vara en god idé att träna på sin egen andning, menar Sternhagen.
– I ridningen ser jag till att andas ut varje gång hästen gör en övergång.
Detta bidrar till mer avslappnade övergångar, menar Sternhagen, som också tipsar om att visualisera hästens andning för att kunna ändra dess energi.
– I detta fall vill jag att energin kommer ifrån bakbenen, skjuts genom hela kroppen och att luften går ända fram och ut hela vägen genom munnen. Precis som när man rider och vill ha en ärlig framåtbjudning som kommer från bakbenen fram till bettet, säger hon.

Tidigare på Hippson.se:
Framåtbjudning är nyckeln enligt Hassö och Sternhagen