Text: Frida Bank
  
Ulrika Lykke Sörensen är travamatör och bor med sin sambo på en hästgård mellan Falköping och Vara. För fyra år sedan köpte Ulrika en fyraårig travhäst som tränades och gick några lopp. Det fungerade inte riktigt som det var tänkt och när en bekant frågade om hon var intresserad av att byta häst med honom tackade hon ja. Efter några månader sålde den nya ägaren hästen vidare till en annan person som nu är åtalad för djurplågeri, vilket Expressen var först med att berätta.
– Jag tänkte inte så mycket på det sen, har man sålt en häst hoppas man ju att det går bra. Man tror inte i sin vildaste fantasi att hästen mår så dåligt att den är på väg att dö, säger Ulrika.
  
Fick se en bild på hästen
Det var i påskas som en bekant visade en hemsk bild på en utmärglad häst och frågade om det var Ulrikas gamla.
– En total chock. Hade hon inte sagt namnet på hästen hade jag inte förstått att det var han. Han såg ut som ett vandrande skelett. Ett skelett med lång päls.
Ulrika blev förtvivlad och kontaktade hästens nya ägare.
– Han sa bara att hästen skulle avlivas veckan därpå efter ett beslut från länsstyrelsen (vilket inte stämmer enligt förundersökning, reds anm.). Jag sa att jag kunde ta hand om hästen och bad att få hämta honom, men det vägrade han.
Ulrika kontaktade då personen som sålt hästen till mannen. Några samtal senare fick hon beskedet att ägarbytet skulle ske, att hästens pass var i sin ordning och att hon kunde hämta hem den.

Foto: Polisen
  
"Aldrig gråtit så mycket"
Ulrika och hennes sambo åkte till gården där hästen fanns, tillsammans med Ulrikas dotter och hennes kille.
– Det var väldigt varmt den helgen men hästen hade vintertäcke på sig i boxen. När vi tog av täcket fastnade det först. Jag trodde det var bensnörena som trasslat in sig, men det var höftknölarna som stod rakt ut och hakade fast i täcket. När jag fick av täcket förstod jag varför han hade det på. Det var det värsta jag sett i hela mitt liv. Han var i så dåligt skick, säger hon och fortsätter:
– Blicken han hade... Han var helt borta. När jag pratade med honom i boxen la han sitt huvud mot mitt bröst, precis på samma sätt som han gjorde för ett par år sedan. Han kände igen min röst. Då brast det. Jag grät. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
  
Kände igen sin kompis
Ulrika och hennes familj lyckades lasta hästen, som långsamt släpade sig upp i transporten.
– Vi sa inget till varandra, men vi tänkte för oss själva att vi får se om han klarar av att åka. Han kunde lika väl bara ha ramlat ihop. Men det gjorde han inte.
När de kom fram gick han in i en box i stallet – och började äta.
– Vi tog in hans gamla kompis och ställde i boxen bredvid. De kände igen varandra och gnäggade.
Kort därefter undersökte en veterinär hästen. Veterinären beskriver den som mycket mager till utmärglad, vilket innebär att den har utsatts för stort lidande. Enligt veterinären var hästen bara dagar ifrån att dö på grund av undernäring.
  
Mannen förnekar brott
I åtalet mot mannen som nu är misstänkt för djurplågeri står:
"NN har otillbörligen utsatt en häst för lidande. Detta genom at han underlåtit att ge hästen tillräckligt med foder, eller på annat sätt underlåtit att tillse att hästen kunnat tillgodogöra sig tillräckligt med näring, vilket fått till följd at hästen avmagrat kraftigt."
Mannen förnekar brott. I förhör med polisen uppger han att hästen hade magsår, att den rasade i vikt och att han hade bokat tid för slakt.

Hästen efter att ha ätit upp sig. Foto: Privat
 
Snabb återhämtning med mycket mat
Ulrika visar nytagna bilder på hästen som har återhämtat sig väldigt bra.
– Man tror inte att det är samma häst. Han hade problem att rulla sig i början, fastnade i höfterna och fick skav på höftknölarna. När vi hämtade honom hade han långa strån på kroppen. Då han började fälla och vi hade avmaskat honom kunde man bara dra av pälsen, han var helt kal under. Jag trodde att han skulle bli flintis hela hästen. Nu har han en kort, guldaktig och fin päls.
Hästen får mat i små portioner flera gånger om dagen.
– Han är lite särbehandlad. Vi tar in honom i stallet när han ska äta, så att inte de andra hästarna stör. Han vet precis när det är dags och står gladeligen vid grinden prick klockan tolv. Och han kommer aldrig att behöva lämna gården igen. Han är trots allt bara åtta år. Kanske vill han börja träna så småningom, det får han avgöra själv. Annars får han stanna här som gårdshäst, kanske bli riden då och då, och bara ha ett bra liv.

Foto: Privat