Text: Annika Grundberg
Foto: Lotta Karlsson
  
Ryttarna får börja med att värma upp i trav och galopp, med stilla och relativt hög hand. Albert förklarar varför:
– Håll inte på med huvudets position, hästen har sitt huvud där den tycker att det är bekvämt. Gillar du hästar som går med böjd hals, köp en häst som går så naturligt. Men de flesta hästar går helst med huvudet uppåt.
Målet för ryttaren ska vara att göra så lite som möjligt, rida med mjuk hand och med stilla skänkel.
– Ni ska inte röra er mer i sadeln än vad hästen får er att göra. Om ryttarens hand blir stark kan inte hästen bli mjuk i munnen, instruerar Voorn.

I slutet av uppvärmningen får ekipagen galoppera på en volt, där ryttaren har tygeln i ytterhanden.
  
Om hästen går för lågt med huvudet, driv på lite mer. Du behöver kanske lägga till sporren menar Albert, men korrigera inte med handen. Ryttarna får galoppera på volt med tygeln i ytterhanden och med balansen i stigbyglarna.
– Hästen ska alltid bjuda framåt utan att dra. Att rida med hög hand ger lätta hästar, rider man med låg hand får man en tung häst. Det ska gå en rak linje från armbågen fram till hästens mun, säger han.
  
Med rätt tempo funkar avståndet
Ryttarna får hoppa ett språng och efteråt sakta av till skritt.
– Hoppa hästarna i deras naturliga tempo. Räkna inte språng utan gå på ögat och se distansen. Det är när man börjar räkna språng som man ställer till det. Det handlar om snabbare eller långsammare, inte hur många, menar Albert och fortsätter:
– Andas och slappna av i kroppen, lås inte din kropp. Med rätt tempo kommer avståndet att komma till dig som ryttare.
När en häst vägrar går Voorn igenom vad som har hänt och varför.
– Du red för mycket framåt och använde för mycket hand och skänkel, det gör hästen osäker på vad du vill. Men det är bra att det hände så att vi kan prata om det.
Över huvud taget kommer det få stränga korrigeringar från Albert Voorn. De "fel" ryttarna gör tas som något positivt, ur synvinkeln att man då kan resonera kring händelsen i generella ordalag. 
  
Tempoväxlingar efter hästens förmåga
Ryttarna får öka tempot i både trav och i galopp successivt, efter hästens förmåga.
– Öka inte mer än vad din häst klarar av, instruerar Albert.
Förutom tempoväxlingar i skritt och trav får de göra övergångar mellan galopp-trav-galopp, där Voorn vill se så små hjälper som möjligt.
– Det ska till slut räcka med att ni tänker galopp så börjar hästen att galoppera.

Hitta en jämn rytm i hoppningen
När det är dags att hoppa bana instruerar Albert ryttarna att hålla ett jämnt tempo och att rida på efter hindren. Inte samla och sedan gasa mot nästa för att komma över.
– Rid på direkt efter hindret, annars blir avståndet för långt. Även när man rider fort kan man vänta. Så länge du som ryttare inte ser distansen till hindret så behåll rytmen.
Kontakten med hästens mun ska enligt hans system vara så lätt som möjligt, ryttaren ska vara stilla i sadeln och ska inte driva för mycket.
– Känn efter hur mycket längre tygeln kan bli utan att ni tappar kontakten med hästens mun. Hästen samlar sig själv inför hindret utifrån den fart den har, den behöver bara ert stöd, säger Albert.
Målet för ryttarna är att de ska komma till en punkt när hästen sköter uppgiften själv med stöd av "piloten".
– Ryttaren ska bara tala om vart och hur fort. Rider du så får du en hållbar häst, menar han och förklarar:
– Om vi ber hästen att jobba i en form som inte är naturlig för den, då jobbar den mot sin egen fysik.

Ryttarna får successivt öka galoppen, med bibehållen lätt hand och avslappnad häst.
  
Går på vad hästen har lätt för
Albert berättar att hans tränarfilosofi bygger på erfarenhet.
– Jag läser inga böcker utan går på det hästen har lättast för. Det bygger jag min träning på. Allt som går emot naturen är inkorrekt.
En annan viktig faktor är att hästarna är avslappnade när de ska utföra uppgiften.
– Gör allt i steg. När hästen är avslappnad, växla upp. När den är avslappnad i det tempot, växla upp igen. Att gå långsamt ska vara lika naturligt för hästen som att gå snabbt.
Det gäller också att avsluta passet innan hästen är trött.
– Hur lång tid det tar beror på hur man jobbar den. Det viktiga är att sluta innan den blir trött, även om du inte har uppnått det du hade föresatt dig. Då sparar du hästen från skador.
  
Gör bara det som behövs
Albert är inte mycket för dressyr när det kommer till att träna hopphästar.
– Min träning är anpassad för hoppning. Jag låter hästarna träna på det de behöver för att klara uppgiften – att hoppa. Så jag håller inte på med skänkelvikning och sidvärtsrörelser, berättar han.
Inför varje ridpass eller tävlingsrunda ska man enligt Voorn ha en plan, men du måste också vara flexibel och kunna ändra planen om det behövs.
– Det är därför jag inte gillar att räkna språng, säger han.
Och så skickar han med ett tips inför tävlingsstarten.
– Framhoppning är uppvärmning och inte platsen för att hoppa högt. Spara energin till tävlingsbanan.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se