Text: Frida Bank
Foto: Pernilla Hägg

VM-guldmedaljören och stallmästaren Jens Fredricson var tillbaka på Mässarenan i år för att hålla en clinic. Temat var framgångsridning och som alltid bjöd Jens på en rad tips till ryttare och ryttarföräldrar. Här har vi sammanfattat några av dem. Med på clinicen var de två hippologerna Hanna och Alice som red sina egna hästar. 
– Jag kallar det för framgångsridning men det är egentligen vanlig grundridning som visar hur man kan jobba alla hästar, säger Jens.

Var inte rädd - ta det steg för steg istället
När en häst kommer till en ny miljö är det viktigt att den får tid på sig att slappna av och finna sig tillrätta. Hästen känner om ryttaren är avspänd och då blir hästen lugn. Det omvända gäller också. Hästen märker om ryttaren är spänd, nervös eller rädd. 
– En häst med en rädd ryttare förstår inte att ryttaren är rädd för hästen eller för att ramla av. Den tror att det är något som är farligt. Det kanske hoppar fram en tiger bakom hindret eller en krokodil vid vattenmattan. Hästen känner på min puls, mina tygeltag och hur jag luktar, och listar ut direkt att jag är rädd och då tror den att det måste finnas något farligt här, förklarar Jens.
En del hästar har vant sig vid att ha en rädd eller nervös ryttare på ryggen, till exempel en erfaren ridskolehäst. För en sådan häst är det inget konstigt. Men för en ung och oerfaren häst har det stor betydelse. Därför är det viktigt att ryttaren inte tar på sig för svåra uppgifter.
– En ung och oerfaren häst ska man inte rida om man är allt för rädd. Det blir ingen bra utbildning för hästen. Samma sak gäller om ryttaren är osäker inför en uppgift, "Jag vet inte om jag vill, jag är rädd". Då är det bättre att låta bli. Är det läskigt att hoppa stora hinder? Gör inte det då. Det är inget man måste göra. Du kan hoppa små hinder tills det känns bra, sedan höja efterhand. 

Håll dig innanför spåret
Rid inte på fyrkantsspåret om du inte har anledning att göra det, slår Jens fast. Fokusera på att rida från punkt till punkt istället. Visst kan man rida öppna, sluta eller förvänd galopp på spåret, men fortsätt inte runt varv efter varv av gammal vana.
– Man rider innanför spåret för då måste man manövrera och rida hästen. Hästens höfter är bredare än bogspetsarna. Rider du på spåret kommer hästen inte att gå rakt. Den kommer att luta sig mot sargen, vara lite förböjd i halsen och utveckla en snedhet, säger han.

Fokusera på takten och undvik studs på kortsidan
Jens poängterar flera gånger att det är viktigt att vara noga med hörnpasseringarna. Gör en halvhalt före första hörnet, passera hörnet med hästen svagt ställd i nacke och formad i bålen, rakrikta, gör en ny halvhalt och en ny hörnpassering. Akta dig för att "studsa" på kortsidan. Rid rakt över ridbanan, råder Jens.
– Hörnpasseringar är fantastiskt bra. Innerskänkeln ligger vid gjorden, ytterskänkeln förs något tillbaka. Vikten bibehålls i inre stigbygel, inte all vikt, men du ska ha viss vikt i inner. Hästen ska gå undan för innerskänkeln och upp till yttertygeln. 
Ha alltid en precision i det du gör. Precis som när du rider en hörnpassering ska du hålla dig till den tänkta linjen, från punkt A till punkt B, oavsett vad du gör. 
– Ryttarens uppgift i början är att rida från punkt till punkt och låta hästen utveckla gångarterna. Man söker efter att rida hästen avslappnat och taktmässigt. Innan vi börjar samla eller försöka få hästen att gå på tygeln ska den röra sig framåt i rena, fria gångarter. 
När du saktar av ska du försöka att rida på lite framåt, även om det är en nedåtgående gångart, för att bibehålla bjudningen.

Planera din ridning som en pilot
Jens har lagt fram två bommar som bildar en bomkorridor – eller en landningsbana som han kallar det. 
– Om man tänker att det här är en landningsbana mellan två bommar så har piloten inte jättemycket tid på sig i landningen. Vad händer om man missar landningsbanan? Det blir inte så bra. Flyget ska ner på landningsbanan och att rida är lite som att flyga. Man har inte fötterna i marken, signalerna kommer inte blixtsnabbt utan man måste ha en bra planering. 
Hanna och Alice får öva på att vända in på landningsbanan och göra en halt mitt mellan bommarna.
– Gå ner lite i tempo, närma dig sadeln och planera. Nu kom halten två-tre meter tidigt. Det är inga problem, men sträva efter att göra halt exakt mitt på landningsbanan nästa gång.
– Första gången försöker man, andra gången rättar man till det som inte funkade och tredje gången försöker man sätta det. Vill man för mycket direkt blir det spänningar i systemet.

Gas och broms hör hemma på motorvägen – inte i ridhuset
Jens förklarar att ryttaren balanserar hästen mellan framåtdrivande och förhållande hjälper. Han vill att man undviker uttryck som "gas och broms". 
– På hästar finns ingen gas och broms som på en bil. Handen är en fjädrande sambandscentral mellan framåtdrivande och förhållande hjälper, mellan påskjut och bärighet. På det sätter jobbar man och gymnastiserar en häst, säger han och fortsätter:
– Om man bromsar en häst sänker den ryggen, låser underhalsen och ser ut som en hjort. Det är inte så man rider. Om man "gasar" då tappar den balansen. Man ska aldrig rida mer framåt än att hästen kan bära sig och aldrig ta mer tillbaka än den kan sätta under sig med bibehållen ryggverkan och stängd mun.

Sitt på toppen av en regnbåge
Efter att Alice och Hanna har gjort övergångar och galoppfattningar på "landningsbanan" får de galoppera över bommar. Det är en bra uppvärmning för hästen, tipsar Jens.
– I arbetet ska hästen börja lyfta och använda sin bål och bukmuskulatur. När den kan lyfta sin mage och manke kommer den också släppa ut sin överlinje. Känslan ska vara att du sitter på toppen av en regnbåge. Hästen är helt rund och fin. Det kan inte komma direkt och det kommer aldrig av att man rider hårt. Hästen måste få sin tid, börja vinkla sina bakben och börja jobba med sin mage.
– Bra övningar för det är hörnpasseringar, volter, övergångar, serpentiner, galoppfattningar och kavaletti. Här ser vi tydligt hur hästen sänker sitt huvud, lyfter knäna och jobbar på ett trevligt sätt över bommen. Den lyfter manken, gör sig ridbar. Det är ingen idé att tro att det är ryttarens hand som ska få hästen att gå på tygeln. Har man för bråttom och rider med handen kommer man att ta bort hästens framåtbjudning, den kommer sänka ryggen och vika in nacken. Det är inte rätt form för hästen. Det viktigaste modet när man håller på med hästar är tålamodet.

Vad har du lärt dig i dag?
Jens hör ofta föräldrar som frågar sina barn hur det gick på träningen eller tävlingen. Han tycker att man istället ska fråga vad barnet har lärt sig.
– Det är mycket intressantare. Det kan ha gått jättedåligt, men barnet kan ha lärt sig hur mycket som helst som är ovärderligt för den framtida ridutbildningen.
Tur och otur är också något som inte finns inom ridningen. Det var inte otur att du rev två hinder, det var för att du red för dåligt, slår han fast.
– Många föräldrar, jag är också förälder och därför börjar jag fatta hur det är, säger att det är otur när det går dåligt. Men när det går bra så säger man inte att barnet hade tur som vann. Nä, då är ungen duktig. Så åt det ena hållet är det otur och åt det andra är det skicklighet. Det funkar inte. Man måste analysera prestationen. Det är mycket intressantare än resultatet.
Om du fokuserar på att förbättra din ridning och hästens förmåga kommer resultaten per automatik.
– Man gör så gott man kan, det är det viktigaste. Sen får man fråga sig hur man kan bli bättre. Det är bara så utveckling sker. Så sluta fråga hur det gick, fråga vad barnet har lärt sig i dag.
Det är viktigt att tränaren eller ridläraren är rak och ärlig, och att ryttaren också är det mot sig själv.
– Sök inte allt för mycket beröm för det kommer inte att göra dig till en bättre ryttare. Och till er föräldrar, man tävlar inte via sina barn. Man stöttar dem så att de kan utvecklas och bli bättre. Man gläds med deras framgång, men inte med resultaten huvudsakligen utan med prestationen.

Utvecklas även utan toppresultat
Att rida olika hästar utvecklar din ryttarförmåga. Under en period kanske du har en häst som inte är så bra, men som gör att du som ryttare utvecklas. Ni kanske inte får de resultat som du helst hade önskat, men du rider ändå och försöker bli bättre.
– Rätt som det är så kanske hästen blir bättre, eller så får man en ny häst och då är man förberedd. En del får superhästar när de är unga och får en massa fina resultat, men sen plötsligt är den hästen borta och då går ryttaren bara och tänker på hur bra det var förr. Det är kul när man vinner men det är inte det viktiga om man är intresserad av att bli en duktig ryttare på lång sikt. Det viktiga är prestationen.

Ta hjälp av "gråhåriga ridlärare"
Var inte rädd för att ta hjälp av ridlärare som är "gråhåriga" och har sett tusentals hästar, tipsar Jens.
– De tittar på hästen bakifrån och fram, inte tvärtom. Man ska alltid börja med att titta på bakbenen och hur de rör sig. Det gör alla som är gråhåriga. Unga människor tittar ofta där fram. Om hästen inte tar ner huvudet tror de inte att ryttaren kan rida, men så är det inte. Det är hästens bakben som ska in under hästen och vinkla sig, magen och manken som ska lyftas och knäna som ska röra sig. Då blir det fina grejer. Erfarna ridlärare och tränare vet hur en häst ska röra sig, det är väldigt viktigt.

Rid med känsla utan att vara känslomässig
Att få ett granskande öga på sin ridning och att ta emot raka och ärliga kommentarer från en tränare kan vara tufft ibland. Men det är så utveckling sker och det gäller för ryttaren att skilja på sin person och det man utför. Jens önskar att ryttaren söker sig till en kultur där utveckling ses som något positivt.
– Man måste kunna skilja på person och profession. Jag är inte en sämre människa för att jag inte rider så bra. Var glad om du möter någon som vill att du ska bli bättre. Var också glad åt andras framgångar och var snäll mot varandra och hästarna. Det är en framgångsfaktor. Man blir inte bättre för att det går dåligt för någon annan. Var och en tränar på sitt, jämför inte. 

Register och sits
När grundridningen sitter har du en häst i bra balans som är väl gymnastiserad. Då handlar hoppningen mycket om att behålla balansen, rytmen och att sätta hästen i det tempo som du önskar. En ung häst har ett litet register, den klarar ännu inte av att bära sig på rätt sätt och behålla rytmen vid hoppning i full galopp. En äldre, mer erfaren häst har ett större register och kan hoppa avspänt och balanserat i både kort och lång galopp, förklarar Jens. När det gäller hoppryttarens sits vill Jens se att ryttaren mjuknar i handen och för fram höfterna de sista stegen innan avsprånget. 
– Handen ska gå framåt. Axlarna förs fram genom att du för fram höfterna litegrann när hindret kommer. När hästen landar ska du alltid följa den två-tre steg efteråt, så att den kan balansera upp sig.

Värm upp och varva ner
Jens får en fråga från publiken, om det är viktigt att värma upp mycket innan man börjar hoppa.
– Ja, det är A och O. Inte för mig men för hästarna. De ska vara avslappnade, bjuda framåt och bära sig i balans innan man börjar hoppa och det finns bara ett sätt att nå dit. Man lägger mycket tid på uppvärmning, speciellt i början måste hästarna få tid. Stressar man blir man för stark i sin ridning och i sina hjälper. 
– Uppvärmningen kan vara runt 15 minuter. Efter det jobbar jag hästen 20-30 minuter, sen tar jag 15 minuter igen för att trava och skritta av hästen efteråt.

Läs clinicreferatet från förra året med fler tips: "Konsten är att göra det enkla riktigt bra"