Text och foto: Frida Bank
  
Henrik Ankarcrona fick börja dagen med att svara på vad respekt betyder för honom. Han menar att det är något man bär med sig hela livet, oavsett om det handlar om hur man bemöter människor eller djur.
– Man behöver respektera sig själv för att kunna respektera andra. Fundera över hur man själv vill bli bemött och hur man bemöter andra, säger han och fortsätter:
– Ibland humaniserar vi djuren lite mycket. Respekt för djur handlar om att kunna läsa av dem och se till djurens behov. 
Han berättar att respekt betyder samma sak, oavsett på vilken nivå man rider.
– I min nya roll som förbundskapten är det häftigt att se respekten kollegorna emellan. Ledare, ryttare, alla lär av varandra och hjälps åt. Under Nations Cup-finalen i Barcelona lånade toppryttare från olika nationer bett av varandra. Jag tror inte att det förekommer i så många andra sporter. Men så klart, även mot djuren. Det läggs otroligt mycket energi och jobb på att hästarna ska må så bra som möjligt och kunna prestera bra.
  

Klara Lilja på Madame Mollie får instruktioner av Henrik.
  
Ridningens ABC och stilla hand
Inne i ridhuset har den första gruppen hoppryttare börjat värma upp. Gruppen består av Felicia Pahmp och den åttaåriga D-ponnyn Conny som hon har ridit under ett år, Julia Vinkler på C-ponnyn Edens Jazze som Julia tävlar på Lätt A-nivå, Lina Reinhold på sjuåriga Cloudanamons Tinas Best samt Klara Lilja, som också tävlar Lätt A, på Madame Mollie.
Henrik berättar om målet för dagen.
– Vad behöver vi för att kunna hoppa en bana? Jag kallar det för ridningens ABC, att kunna gasa, bromsa och svänga. De tre S-en; start, stopp och sväng.
För att kunna bromsa och svänga behöver vi kunna gasa. Därför ber han ryttarna att känna att ponnyerna svarar framåt och skrittar på ordentligt, med lätt kontakt i handen.
– Ofta när vi börjar rida sitter vi upp och tar tag i tyglarna och håller. Sedan ska vi framåt, det är lite som att dra i handbromsen. I stället för att vi tar kontakt med hästens mun ska vi erbjuda den att ta kontakt med oss. Skritta på och känn att hästen har ett litet sug i bettet. Det är viktigt att vi ger oss tid till detta.
Henrik ber ryttarna att vara extra noga med hörnpasseringarna.
– Gå ut i hörnen, rid hästarna runt innerskänkeln och led gärna lite med innerhanden för att forma dem i kroppen. Innerskänkeln är något av ert hemliga vapen, den får saker gjorda.
  

Julia Vinkler och Edens Jazze var med i första gruppen.
  
Hjälp hästen att arbeta i jämvikt
I traven har en av ponnyerna lite bråttom i väg. Henrik ber ryttaren att använda sitsen mer än händerna för att sakta ner tempot.
– Tänk att du rider lätt lite för sakta, då sätter du en långsammare takt i din häst. Hästens huvud är ungefär tio procent av kroppen, då ska ryttarens hand bara göra tio procent av jobbet. Ofta ser man att det är tvärtom, säger han och fortsätter:
– Vi måste få avspända hästar för att kunna sätta en fjäder i dem så att de kan prestera. Handen är ett bra komplement, men den ska vara så stilla som möjligt. En rörlig hand gör att hästen är lite orolig hela tiden.
Hästarna får jogga på utan att ryttarna kräver så mycket av dem. 
– Det är bra att de söker sig framåt–nedåt, men vi vill inte ha för mycket vikt framför oss. Ponnyn har ungefär 70 procent av sin vikt på framdelen när den står och så sitter vi där, vilket gör att den har ännu lättare för att falla framåt. Vi behöver hjälpa den att lägga mer vikt på bakbenen och att jobba i jämvikt.
  
Varje bakben har en motor
Ryttarna får öva övergångar mellan skritt och trav och känna att ponnyerna svarar framåt. Varje bakben är en motor i sig som ska driva på jämnt i varje steg. Sedan får ryttarna galoppera i lätt sits runt fyrkantsspåret och på en stor volt. 
– Lätta på handen och låt dem galoppera på. Så fort vi lägger till skänkeln vill vi ha en reaktion, säger Ankarcrona.
När ponnyerna har värmt upp är det dags att öva på att korta och länga steget i galopp. Henrik ber ryttarna att sitta ner och ta mer kontakt. När ponnyerna vill springa på får ryttaren lägga en mindre volt runt ett hinder.
– Forma hästen runt innerskänkeln och ha den ställd i färdriktningen, en mjuk kontakt på yttertygeln och rör lite lätt på fingrarna. När hästarna pinnar på kan man ge dem en uppgift, så får de något att tänka på.
Sedan är det paus och hästarna får sträcka ut på långa tyglar. Men det gäller fortfarande att ha energi i skritten.
– Det där kallar jag "Facebook-skritt". Det ser ut som när man går med mobilen uppe och glor med nedböjt huvud samtidigt som man går. Det vill vi inte se, säger Henrik och får publiken att skratta igenkännande.
  
Med fokus på vägarna
Det är dags att börja hoppa. Ryttarna får galoppera över ett rättuppstående på en kort diagonal och sedan svänga höger efter fyra galoppsprång. Efter det lägger Henrik till en oxer och de rider på en stor åtta.
– Att hoppa är ofta inga problem, det viktiga för mig är hur man tar sig till hindret, förklarar Ankarcrona och instruerar:
– Låt hästen galoppera på, fokusera på vägarna och låt hindret komma till dig. Det är i landningen vi skapar förutsättningen för att hoppa nästa hinder. Innan ni bryter av till trav ska ni ha en galopp så att ni skulle kunna hoppa ett hinder till.
 

Lina Reinhold och Cloudanamons Tinas Best.
  
Nästa övning är "Evighetsbanan". Fem hinder står uppställda likt en fjäril. Ekipagen tar sig an hindren som två åttor, med mitthindret som nummer tre av fem.
– Det här kan man variera på många olika sätt eftersom det är en övning utan relaterade avstånd. Ofta är det svårt att hoppa ur svängar, man tappar galoppen och hästen är inte riktigt med oss när vi landar. Det och noggranna vägar får vi öva på här.
Efter de fem sprången ber Henrik ryttarna att fortsätta galoppera på en volt tills dess att ponnyerna slappnat av.
– Ta tiden det tar att få hästen avspänd. Galoppera runt, gå lugnt och stilla ner i trav, mjukna och klappa.
  

Felicia Pahmp och Conny.

Den tredje gruppen fick hoppa tre hinder på en rak linje och variera mellan fyra och fem galoppsprång. 




Sedan fick de ta sig an en bana.

Arkiv: Clinic om respekt: "Inte alltid lätt att säga ifrån”