Text och foto: Frida Bank
  
Vi är vana vid att se honom på tävlingsbanan, men det momentet är bara en liten del av alla timmar Henrik tillbringar i sadeln. Det stora jobbet, som har tagit honom till den absoluta världstoppen, bygger på vad han gör utanför tävlingarna – i träningen på hemmaplan. Och på onsdagen fick publiken i Flyinge en inblick i hans system. 
– Jag försöker göra det så okomplicerat som möjligt. Det är svårt nog för häst och ryttare att förstå varandra, säger han.
  
Balans viktigare än huvudets position
Dagen började med att Henrik satt upp på den sexåriga hingsten Cayenne de Clarence. Han förklarade några viktiga punkter som sedan gick som en röd tråd genom hela clinicen. Framåtbjudning, balans, rakriktning och att hästen har vikten på bakbenen. Det är nummer ett, sedan kommer hästens form av sig själv. När grunden är lagd kommer hoppningen att gå enklare och förbättras.
– Många koncentrerar sig alldeles för mycket på var hästens huvud är, att hästen ska gå på tygeln. Det gör inte jag. Först låter jag hästen vara lite som den är. Jag känner på kontakten, att hästen bjuder fram till handen. Huvudet kommer på plats när hästen är väl igenom och både gas och broms fungerar. Jag har hellre huvudet högt och hästen i balans, än en häst som går på bogarna och att jag har många kilo i handen, säger Henrik.

Rakriktning ger kraft
Efter att ha känt på Cayenne de Clarence en stund konstaterar Henrik att hingsten vill dra in bakdelen något innanför spåret i höger varv. Då tänker Henrik svag öppna, för att få honom rak igen.
– Jag känner hela tiden efter var hästens bakdel är. Jag vill att han är rak i kroppen och går på ett spår. När man hoppar måste hästen ta av med båda bakbenen, annars förlorar man kraft.
De galopperar på en volt i höger varv. Henrik för tillbaka innerskänkeln något, förstärker hjälperna med sin kroppsvikt och ställer hästen lite utåt så att han håller sig på volten och samtidigt får in bakbenen under kroppen. När de fortsätter i vänster varv är känslan annorlunda.
– Här går han rakt. Det märker jag direkt i handen, jag har två kilo mindre i min hand nu. Han är starkare och har bättre balans i det här varvet.
  
Undvik fyrkantsspåret
De fortsätter att jobba med övergångar för att kolla om gas och broms fungerar. Henrik poängterar att det är hans skänklar som styr hela tiden. Under hela clinicen undviker han att rida på fyrkantsspåret.
– Jag rider aldrig på spåret. Hästarna får snabbt en vana att använda sargen som stöttepelare. Jag vill att hästen är lyhörd. Vet han inte vart vi ska någonstans så måste han lyssna på mig.
  
Ha mycket tålamod
Jens Fredricson, som brukar rida och tävla hingsten, är med i ridhuset och kommenterar Henriks ridning.
– Det gäller att ha tålamod när man rider fram. Resultatet kommer nu när hästen börjar sätta under sig och bli rak. Bara för att Henrik jobbar den i tio minuter, utan att den går på tygeln, innebär det inte att han inte kan rida. På ridskolan kanske det kan kännas så. Men våga ge hästen lite tid. Nu börjar han spåra, han jobbar med både mage och rygg, släpper ner sitt huvud, vinklar in sina bakben och jobbar genom sin kropp. Mekaniken börjar funka. Det är jättekul att se, säger han.
  
Lös problem genom att tänka framåt
För Henrik är hästens framåtbjudning det viktigaste att tänka på. Utan det kan man inte hoppa några hinder, säger han, och tar några språng över ett räcke och en oxer. Hindren är uppställda så att han kan rida en stor åtta över hela banan.
– Jag får ofta frågan "vad gör ni hemma?". Många tror att vi gör något speciellt. Nä, det är det här vi håller på med. Det är inget konstigt alls. När hästen har den bjudning och det stöd som jag vill, då kan man hoppa en liten bana.
Han vill att hingsten ska bjuda mer framåt. När han lägger till skänkeln sparkar Cayenne i sargen.
– Jag vill bara att den ska gå fram. Det är det enda jag begär. När jag la på skänkeln så vill den sparka, men den märker snart att det är lättare att springa på än att sparka i väggen. Lös problemen med framåtbjudning i stället för att dra till i hästen. Då skapar du en konflikt och gör en grej av det.
Henrik får en fråga om sin handställning. Han rider med händerna nästan liggande, med tummarna pekandes mot varandra.
– Att sitta med tummen rakt upp tycker jag är fel. Det skapar en stelhet i din överkropp och du förlorar i rörlighet, säger han och fortsätter:
– Det beror också på hur man är byggd. Du är mer orangutang än känguru vad gäller armlängden, svarar Jens skämtsamt.

Gör en plan efter hästen
Under det andra och tredje passet rider totalt fem av Flyinges beridarelever. De får jobba med framåtbjudning, balans och hoppar några språng eller en hel bana. De har hästar i olika åldrar med olika temperament och exteriör. Henrik sitter upp i sadeln på samtliga.
– När man bygger upp en ung häst måste man ha med i beräkningen att det kan ta tid för den att stabilisera sin kropp. Man måste se varje individ och göra en plan efter hästen, inte efter dig själv, säger han.
Sju hinder är uppställda i ridhuset, med markbommar på varje sida intill hindret så att de går att hoppa från båda håll.
– Så här ser det ut hemma hos mig nästan alltid. Det är inte mer komplicerat än så. Det är klart att om något särskilt har gått mindre bra på en tävling bygger man upp det och övar extra, förklarar Henrik.

Balans före distans
Samtliga ekipage får jobba på framåtbjudningen, att bli kvickare och att bära mer vikt på bakbenen. Bra balans och en aktiv galopp är det som gäller i hoppningen.
– Folk är så fokuserade på den perfekta avsprångspunkten. Ingen ryttare i hela världen har alla rätt på varje hinder, men skillnaden är att de har så bra balans i hästen att de kan sköta det ändå. Även om distansen inte är perfekt vid varje språng. Fortsätt galoppera i stället för att leta efter distansen. Låt hindret komma till dig. Att hästen är i balans är tio gånger viktigare än den perfekta avsprångspunkten.
  
Se till så att motorn fortsätter
En av hästarna "går som en stork", som Henrik beskriver det.
– När jag vill att den ska sätta sig mer på bakbenen vill den i stället göra tvärtom. Den vill gå med huvudet uppe. När jag bromsar vill den stoppa ner huvudet fram för att inte lägga vikt på sina bakben. Man måste ha lite mer skänkel så att "motorn" fortsätter. Det här är inget man löser snabbt, det får man jobba med. När den lär sig att sätta vikten på bakbenen kommer den att slappna av och gå i form.
Henrik berättar att han alltid jobbar med en skänkel åt gången.
– Jag försöker känna var hästen går. Den sida den svajar mot använder jag min skänkel på, för det är det benet som ska in under kroppen.
Efter en stund har hästen slappnat av och har ändrat formen.
– Vi kan snart anmäla dig till medelsvår dressyr, säger Jens.

 
"Plumsar över hinder"
Henrik vill se att hästarna har ett register, att de kan öka och länga utan att tappa kraft. Att samla ihop en häst innebär inte att den ska gå långsammare. Vid hoppning är det viktigt att ryttaren håller sig till sin ridning, även om hindren höjs.
– Jag ser ofta ryttare som börjar stå på ägg lite grann, i stället för att sätta sig ner i sadeln och rida på som man alltid gör, även om det blir lite högre.
En av hästarna "plumsar över hindren", som Henrik uttrycker det.
– Den landar lite för tidigt. Det är ett tecken på att den inte är riktigt framme i kontakten med din hand. Du måste ha en jämn kontakt hela tiden. Annars blir det första galoppsprånget efter hindret för kort. Det måste vara nästan sin fulla längd, annars får ni problem med distanser inne på banan.
Henrik berättar att han alltid "håller om hästen", både för att vägleda den och för att skapa förtroende och mod.

Avslappnad häst lär sig bättre
I det sista passet rider Henrik "Blixten", en häst som har tävlats av Jens och hans fru Isabelle.
– Kyra Kyrklund brukar kalla den för "Stjärnkikaren", berättar Jens.
Henrik jobbar hästen på samma sätt som de tidigare, innan han hoppar en bana.
– Den blir lite spänd så man måste hela tiden rida en ny väg. Jag gör ofta volter, bryter mönstret. Då vill den lyssna på mig. Det är coolt när man känner hur luften nästan går ur den, den accepterar och är nöjd med situationen och kan slappna av. Den kommunikationen är kul att jobba med. Det är inte bara jag som är glad, utan hästen är också glad, säger Henrik.
Han förklarar att en häst måste vara avslappnad för att lära sig nya saker och för att utvecklas. 
– Det är ingen idé att hoppa när den är "stjärnkikare".

 
Han berättar att om en ung häst inte släpper igenom kanske den inte är tillräckligt stark. Då hjälper det inte att du bara fortsätter och fortsätter, du måste känna när det är nog.
– Det går inte att sträva efter det perfekta varje gång. Du måste lyssna på hästen och jobba vidare i morgon.
Jens berömmer Henrik för hans arbete:
– Vi ser honom ofta på tävling. Men se så otroligt skicklig han är på markarbetet. Du sitter på toppen av en regnbåge, så ser det ut, säger han.



Hästen är ett resultat av ryttarens ridning
Efteråt är Henrik och Jens nöjda med dagen. De berömmer eleverna som deltog, både för deras ridning och för att de var ödmjuka och tacksamma över kritiken.
– Det var jättekul att du satt upp och red alla hästarna. Vi valde medvetet olika hästar och nu fick ryttarna en aha-känsla när de satt upp efter dig. Hästen är ett resultat av ryttarens ridning, det måste vi våga prata om, säger Jens.
Under dagen uppmanade de publiken att fota och filma.
– Vi vill ju sprida kunskapen och utveckla både hästar och människor, säger Jens.
– Det är det vi behöver göra, inte cirkulera i en egen sekt. Om det kommer obekväma frågor måste de diskuteras i stället för att man backar. Man måste våga ta i det, annars springer vi baklänges in i en vägg, säger Henrik och fortsätter:
– I dag gjorde jag på samma sätt som när jag jobbar hemma. Så enkelt som möjligt. Det är det viktiga budskapet. Även om det är enklare för oss med mer rutin så är det viktigt att veta att man inte ska eller behöver göra det så komplicerat. Ibland känns det som att hela samhället är uppbyggt kring att vi tänker att vi ska uppfinna hjulet på nytt. Det behöver du inte göra. 
  
Under dagen deltog även Fredrik Jönsson. Läs mer om det inom kort på Hippson.se.

Frågestund med Henrik
 
Under dagen svarade Henrik von Eckermann på en rad frågor, både från publiken och på frågor som skickades in under en tävling på Falsterbo Horse Show. Här är några av dem:
  
Hur länge brukar du värma upp?
– Det varierar mycket från häst till häst och vad vi ska göra. Är det tävling vill man spara den största kraften till banan. Samtidigt måste jag ha en häst som är lyhörd för mina hjälper och inte är för pigg. Man får ha olika upplägg. Mary Lou till exempel, henne rider jag markarbete med en kort stund innan tävlingen. Sen får hon gå in i boxen igen, innan jag rider fram en liten stund. 
– Det är som när vi går till gymmet. Drar du tag i de tunga sakerna direkt kan du ge dig den på att du får ont nästa dag eller att du skadar dig.
  
Jobbar du med skänkelvikningar, öppnor och sluta?
– Faktiskt inte så mycket. Jag tänker på det som jag behöver inne på banan. Jag måste ha en rak häst som hoppar av med båda bakbenen. Rakriktningen är nyckeln. Jag säger inte att det är fel med skänkelvikningar, men jag vill ha en så klar kommunikation med hästen som möjligt. Är du rak så är jag glad.
  
Hur jobbar du med hästars oliksidighet?
– Det är ett stort område. Jag ställer alltid frågan först, varför är hästen oliksidig? Är den på grund av utbildningen eller kan det vara en veterinärmässig sak? Hästen kanske har ont någonstans. Det finns alltid en anledning. Hästen kanske känner ett knä eller en has, har ont i ett framben. När hästen börjar kompensera är det viktigt att ryttaren är lyhörd och tar tag i det direkt.
vv
Brukar du rida ut?
– Tjejerna tar hästarna på tur en gång om dagen, jag hinner sällan det. Sen rider jag dem en gång per dag, så det blir två pass totalt. Jag använder inte skrittmaskin. Har man många hästar förstår jag om man gör det, men det har inte jag så jag ser hellre att de kommer ut i terrängen.
  
Hur rider man fram en het häst?
– En het häst måste man rida fram för att den ska kunna slappna av någon gång. Det är som en ballong. Den måste få släppa ut luften. Du kan inte börja jobba en het häst förrän den slappnat av, annars blir den bara hetare. Ofta hör jag ”min häst springer efter hindren”. Ja, och ofta är det för att ryttaren håller i hela tiden, släpper över hindret och så får hästen chans att springa på. Rid till hindret, låt hindret bromsa hästen av sig självt, så landar ni i bättre balans. Man måste våga släppa på trycket och låta den galoppera. Packar man ihop kraften hela tiden blir det som en bomb till slut, den exploderar. Du måste släppa ut ibland.
  
Hur lär man snabbt känna en ny häst?
– Du kan lära känna svagheter och styrkor ganska fort, men att lära känna individen tar tid. Det är viktigt att man inte bara tänker på ridningen utan även tar sig tid med hästen på marken. Det försvinner tyvärr lite grann i sporten i dag, där mest fokus är på ridningen. Man måste se hästen i boxen, hur ser benen ut i dag, hur beter den sig? Det är den stora bilden som är viktig.
  
Hur tänker du kring hållbara hästar?
– Det är en jättestor fråga, och den viktigaste i slutändan. Utan en frisk häst får du inga resultat på den högsta nivån. En hållbar häst får du genom bra ridning och genom att samarbeta med hovslagare och veterinärer. Det handlar om att få en känsla för hästen varje dag, om hästens beteende förändras eller den känns annorlunda under ridning.
– Mina hästar jobbar sju dagar i veckan. De har aldrig någon vilodag. Precis som för människor tror jag att vi mår bäst av att röra på oss. Men självklart doserar vi arbetet. Vi känner av när hästarna behöver en lugnare period och när de behöver jobba för att bli starka. Det är vad det innebär att vara en hästmänniska. Det handlar inte bara om att rida snyggast på en tävling utan att se helheten.

Hur jobbar du med den mentala biten? Ser du dig själv som en vinnare inför en viktig klass?
– När jag har förberett mig på bästa möjliga sätt känner jag mig lugn och får en bra känsla. Alla förutsättningar måste vara där.
– Lite så är det. Det kanske låter kaxigt eller spydigt. Jag ser mig alltid som en vinnare innan en tävlingshelg. Visst vet jag att chansen att jag vinner är väldigt liten, men det är en mental grej. Jag kan inte komma in och tveka, ha frågetecken med mig in på banan. Då vinner man inte. En kille berättade för mig en gång att han var på en tävling och det regnade jättemycket. Då tänkte han ”Fasen vad bra. Alla klagar i dag, så då har jag chansen att vinna.”. Det är mentaliteten i det hela.
  
Stämmer det att ett starkt bett gör en stark häst ännu starkare?
– Det är en stor fråga. Jag personligen tycker om att hålla bettet så okomplicerat som möjligt. Sen är det en viss finslipning när man kommer till högsta nivån. I slutändan löser man inte problemet med bettet, det är ridningen i sig som gör det. Annars hamnar du i en ond cirkel. Börjar du med ett skarpt bett blir det bara skarpare och skarpare och hästen starkare, då kommer du aldrig ifrån problemet. Jag personligen gillar D-ringar och ett tjockare bett. Jag är inte så mycket för tunna bett, hästarna blir oroliga i munnen och det är svårt att få en jämn bjudning fram till handen.
  
Hoppar du serier och gymnastikövningar?
– Nej inte så mycket, nästan aldrig. Jag har inga yngre hästar och jag säger inte att det är fel, serier är också bra och stärker hästen. Men man ska se upp så att man inte gör det för krångligt, särskilt med unghästar. Det kan vara tillräckligt svårt att bara hoppa ett hinder. Ska man göra det är det viktigt att man är försiktig, har kunskap och perfekta distanser. Det får inte gå fel, särskilt inte med en unghäst.