Text: Annika Grundberg
Foto: Tomas Holcbecher (OS) och Annika Grundberg (porträtt)
  
Rolf-Göran, hur motiverar du dig själv att fortsätta med ridningen?
– Jag gillar det här med hästar, annars hade jag så klart inte hållit på. Men alla dagar är inte roliga, som när det regnar och är kallt till exempel. Instinkten att alltid göra mitt bästa gör att jag fortsätter.
  
Tröttnar du aldrig på hästar?
– Det är klart att det blir mycket häst, men det är ju det normala för mig.
  
Kan du nämna två starka och två svaga sidor hos dig själv?
– Den starka sidan är väl att om jag ger mig in i något, då genomför jag det. Och jag är envis, visst var det två? En svag sida är att jag har svårt att säga nej.
  
Vad är ditt bästa minne tillsammans med hästarna?
– Ett minne jag kan plocka fram och känna, vilken sekund som helst, är när jag hoppade det sista hindret i andra rundan under OS i Hongkong. Där och då visste jag att jag som sämst skulle bli trea, sedan blev det ett silver. Vid EM i Spanien, där det blev guld, var det annorlunda. Där kunde jag bara göra mitt bästa och sätta press på de andra, sedan var det inte upp till mig utan till de andra tre. Och de föll ju ifrån en efter en. Hongkong är det starkaste minnet för mig.
  
Blir du aldrig nervös?
– Det ska mycket till, då ska något verkligen gå snett. Har man allt i ordning och kontroll över situationen, då vet man vad man kan prestera med sin häst. Och då behöver man inte vara nervös. Jag kommer ihåg vad min dressyrtränare sade till mig när jag red ponny. Då red jag fälttävlan och jag var nervös för dressyren, att domaren skulle säga att hästen gick för lågt eller för högt med huvudet. Det var svårt det där. Då var tränarens råd att: ”Rid som du rider hemma, där funkar det ju.” Det där har jag med mig än i dag.
  
Tränar du avsuttet, fysiskt eller mentalt?
– Jag hade problem med ljumskarna för ett par år sedan och då tränade jag mycket för att få ordning på det. Även nu försöker jag träna men det är svårt att hinna, jag har en dotter också och det tar tid. Vi hade en idrottspsykolog som kom regelbundet ett tag till teamet, mest för våra elevers skull, för att stärka deras självförtroende. Men jag var med och lyssnade och det gav mig mycket. Just att kunna fokusera på uppgiften och ta bort det man inte kan påverka. Att fokusera på det som är viktigt för att kunna prestera och att tänka bort resten.
  
Har du några förebilder, du får säga max två.
– Hugo Simon, han var en fighter av Guds nåde som gick in för att vinna varje gång. En annan är Nick Skelton. Han hade förlorat allt hopp om att kunna rida igen, han hade brutit nacken bland annat. Att sedan komma tillbaka och prestera som han har gjort, det visar en enorm styrka.
  
Vad ska du bli när du blir stor?
– Lite längre.
  
Hur tänker du om bett?
– Jag har ett litet sortiment med bett, men det är inte så stort. Personligen försöker jag lösa problem med dressyr och inte med bett. Jag rider mest på vanligt tränsbett, men visst har jag hästar som går på andra bett också.
  
Kan man ha tävlingshästar på lösdrift?
– Varför inte? De kan ha täcke och vara klippta i en lösdrift också.
  
Vilken hästpryl kan du inte vara utan?
– Utan sadel blir det svårt.
    
Fotnot: Samtalet inför publik hölls på Kulturhuset Vingen i Torslanda. Tisdag kväll håller Rolf-Göran clinic på Billdals ridklubb.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se