Text: Cajsa Ekström Arman

Vad spännande med en flytt till Skåne, är det något du funderat över länge?
– Jag kände väl att det är dags att testa att stå på egna ben. Sedan studenten har jag ridit hos Lina på Vikagården, och förutom några vändor till olika stall i Europa, är det Vikagården som har format mig till den jag är i dag. Jag är otroligt tacksam över Lina och det fantastiska samarbetet vi har haft. Sen hösten 2021 har jag varit deras förste ryttare och att få se hästarna gå från klarhet till klarhet är verkligen så kul. Jag är också otroligt tacksam över att Lina tog hem stoet Saratoga och att jag fick fortsätta utveckla henne. Den resan vi gjort, att vi nu har placeringar i 1.40, är helt fantastisk. Och jag vet att det bara är början på Saratogas resa.

Apropå Saratoga, hur ser planen ut för henne? Kommer du få behålla henne?
– Den kortsiktiga planen är att nu försöka göra embryotransfer på henne. Sen får vi helt enkelt se om hennes resa fortsätter med mig eller med någon annan ryttare. Saratoga är den hästen som öppnat otroligt många dörrar för mig. Hon är helt fantastisk och jag är så glad att jag, oavsett hur det blir framåt, fått vara en del av hennes resa.

Elsa och stoet Saratoga. 

När vi skrev om Saratoga sist var det för att bettet du tävlade henne på väckte mycket uppmärksamhet (läs artikeln här). Rider du henne fortfarande på det bettet?
– Nej det gör jag faktiskt inte. Jag hade ute en terapeut som kunde konstatera att hon var väldigt spänd i tungan och i nacken, precis där det bettet sitter. Så nu rids hon på ett rakt läderbett.

Hur påverkar flytten ditt samarbete med Vikagården?
– Det beror ju på om vi hinner få alla hästar sålda eller inte. Finns det några kvar finns det möjlighet att ta med dem ner. Sen är det inte omöjligt att jag och Lina gör något ihop i framtiden. Vi är goda väldigt goda vänner och det kommer inte förändras.

Vad ser du mest fram emot med att bli Skånebo?
– Just nu ser jag mest fram emot att få dela stall och anläggning med Johanna Lassnack och Ina Forsén. Att byta miljö och vara med personer som kommer pusha mig på ett bra sätt. Jag längtar efter att få vara mer i ”hästcommunity” och ha nära till allt. Jag längtar efter att slippa behöva köra 30 mil till tävling. Sen är en stor fördel att jag kommer nära min tränare Linnea Eriksson Carey. Även om det låter märkligt ser jag också fram emot att få vara lite ”sämst”. Alltså jag menar att många av de tävlingsresultat jag gjort här uppe hade jag troligtvis inte ens blivit placerad på i Skåne. Där är konkurrensen så mycket högre och jag känner mig väldigt ödmjuk i att få utmana mig själv mot fler duktiga ryttare inom sporten. 

Du och Johanna Lassnack driver ju podden "Avsuttet med Elsa och Johanna" tillsammans. Kommer man kunna se något utökat samarbete nu när ni blir stallkompisar?
– Vi är lite nischade på olika saker. Jag vill fortsätta med utbildning, tävling och försäljning till 100 procent medan Johanna är grym på den mentala biten. Det jag hoppas är att vi ska kunna utbyta fler lärdomar och lära av varandras erfarenheter.

Hur känns det att lämna Falun?
– Det känns spännande. Jag är ingen person som gör något halvdant utan det jag gör är till 110 procent. Detta är starten till ett helhjärtat försök i att se hur bra jag egentligen kan bli.

Inlägg från Elsa Berggrens instagram.