Text: Annika Grundberg
Foto: Tomas Holcbecher (Evelina Tovek) och Hippson
  
När började ni tävla på allvar?
– Jag hade ingen riktig ponnytid. Jag kommer inte från en hästfamilj och vi hade inte kunskapen eller hjälpen då. Så det var först som junior jag började tävla lite, men det blev på allvar först som young rider och som senior, förklarar Evelina.
Rolf-Göran hade andra förutsättningar som ung, med bland annat flera SM-medaljer på ponny i bagaget:
– Jag red ponny i alla discipliner men lärde mig tidigt att även rida stor häst. Jag tävlade ponny ena helgen och häst nästa. Det är bra om man kan kombinera, för annars blir det lätt ett hack när man tar klivet över från ponny till häst. Om du inte har de ekonomiska förutsättningarna att köpa en rutinerad hopphäst blir det en period då du ska ge hästen rutin och då du inte vinner några rosetter.
  
Vad har gett er framgång?
– I dag har jag rätt hästar. Det behöver inte betyda att jag har de bästa hästarna, men att de är rätt för mig som ryttare. Jag har fått hjälp med den mentala biten och jag har ett bra team runt mig, förklarar Evelina.
  
Hur jobbar ni med den mentala biten?
– Jag har jobbat mycket med andningen och med att tänka positivt. När jag rider på framridningen koncentrerar jag mig på uppgiften och på vad jag ska göra, inte på vad som kan hända, förklarar Evelina och Rolf-Göran fyller i:
– Man måste kunna styra det mentala, för det du känner när du rider transformeras ner till hästen.
Rolf-Göran hade mycket hjälp från sin pappa när han red som ung, men också av tränare. Och det finns ett råd han fick då som han fortfarande plockar fram på tävling ibland.
– Han sa till mig att ”rid som du rider hemma”.
  
De många stegen mot framgång
Framgång kommer inte som ett brev på posten, det är många steg som leder dit. Rolf-Göran delar med sig av de han själv har tagit på vägen dit han är i dag.
– Det allra första steget var när jag gick från fälttävlan till hoppning. Nästa var när jag blev självständig och skulle försörja mig. Jag red unga hingstar för att visa vid unghästchampionaten. Det gav mig en bred erfarenhet av att rida många olika hästar.
– Nästa steg var när jag lämnade Sverige för att ge mig ut i något nytt som jag inte visste hur det skulle bli och för hur länge. Nu har det gått 20 år och jag är fortfarande utomlands. Så här efteråt kan jag se att jag lämnade Sverige för sent, samtidigt som jobbet här hemma hade gett mig en bred erfarenhet.
  
Inspireras av att se dem som är bättre
Även Evelina har valt att lämna Sverige. Sedan två månader har hon sin bas hos Henrik von Eckermann.
– Jag kände att resandet slet mycket både på mig och på hästarna. Nu har jag närmare till allt. Samtidigt får jag rida tillsammans med, se och få hjälp av någon som rider bättre än mig varje dag och det inspirerar mig.
– Här hemma var vi några ryttare som hade nått en viss nivå, men vi kom inte längre. När jag flyttade utomlands fick jag möta hårdare konkurrens och var tvungen att bli bättre för att kunna mäta mig med dem, säger Rolf-Göran.
Han menar dock att sporten i dag har utvecklats även på hemmaplan, det är därmed lättare att stanna i Sverige och att ändå lyckas på högsta nivå.