Text och foto: Frida Bank
 
Under hästveckan i Göteborg fick publiken se några av världens bästa ryttare ta sig an hinder på upp till 1,60. Det kan se lätt ut när proffsen gör sitt, men vilka svårigheter döljer sig egentligen på banorna? Och vad ska man tänka på när man hoppar olika hinder? Det berättade Jens, Daniel och Tomas på torsdagen. Här sammanfattar vi några av deras tips.
  
Koppelräck
När man hoppar rättuppstående hinder är konsten att få hästen att hoppa uppåt, den behöver inte gå så mycket framåt. Försök att få högsta punkten mitt över hindret.
– I anridningen behöver jag egentligen ingen acceleration. Det är viktigt att hästen trampar under och att den kan vänta med att hoppa av. Du kan komma väldigt långsamt på ett koppelräck. Det är nästan svårare om du kommer med hög fart att få hästen att sätta sig och hoppa, säger Jens.
På högre nivå måste ryttaren ofta komma i högre fart, för att spara in på tiden. Men för att klara det, utan att hästen hoppar för flackt, krävs mycket träning.
  
Oxer
Här måste hästen ha kraft nog att komma över hindret på längden.
– En del hästar är mer explosiva, då kommer det mycket kraft av sig själv. I andra fall måste ryttaren tillföra lite mer energi, det handlar om samspelet med hästen, säger Daniel.
  
Trippelbarr
Trippelbarren är många ryttares skräck, men det enklaste hindret egentligen, menar Jens.
– Det är som ett räcke med en rejält framdragen marklinje. Man behöver ofta accelerera sista biten mot hindret så att hästen verkligen sträcker ut sig. Men ju mer man accelererar desto sämre balans får man i landningen, det gör det svårare att balansera upp till nästa hinder, säger han.
  
Vattenhinder
För att hoppa vattenhinder krävs ett ganska högt grundtempo, samt acceleration och precision. 
– Kommer jag lite tokigt på ett räcke kanske hästen kliver av tidigt eller så trampar den om. Men om jag kliver av för långt innan på en vattengrav ligger jag risigt till. Det är därför som det krävs bra precision när man hoppar längdhinder, säger Jens.
  
Att stega banan
Jens menar att det är viktigt att alltid stega banan, oavsett nivå och även om det finns en banskiss att titta på. Detta eftersom ryttaren får en känsla för hur långa vägarna är. Jens stegar alltid minst två gånger. Den första gången mäter han antalet meter mellan hindren. Den andra gången fokuserar han på att se var hästen troligtvis kommer att landa. 
Daniel inflikar att det är väsentligt att lära sig vilken galopp hästen har, så att du är säker på hur många språng det blir mellan hindren. Sedan gäller det att bestämma sig för en plan och att hålla sig till den.
  
Antalet galoppsprång har minskat
Förr brukade man säga att 27,5 meter var sju galoppsprång för en stor häst. Men antalet språng har minskat, i dag är det ofta sex språng, berättar Jens.
– Det är av flera orsaker. Dels så har maxtiden blivit kortare generellt, då har man inte tid att lägga in extra språng. Sen har hästarna utvecklats och fått en bättre galopp. Underlaget har ändrats, sporten har ändrats. Ser man filmer på tävlingar för 20–30 år sedan ser det ut som en helt annan sport, säger han och fortsätter:
– Ryttarna har ett stort antal val att göra innan de tar sig an banan. Det intressanta är egentligen vad som händer efter linjen. I en grundomgång är det kanske säkrast att rida på sju språng, men gör man det måste man eventuellt tjäna in tid mellan två andra hinder för att inte få tidsfel.
  
Ta bort språng i slutet av banan
Hur du väljer att variera hästens galopp hänger ihop med din förmåga att rida hästen i balans. I början av banan vill man ofta inte ta bort för många språng, för då riskerar man att det blir för flack hoppning vilket gör det svårt sedan. Jens tips är att i stället ta bort språng i slutet av banan, om man kan välja.
– En som tagit detta väldigt långt är min bror Peder. Han har gått på djupet med var man tjänar in tiden. Inom ridsporten finns det verkligen utrymme för förbättringar på ämnet.
  
Hoppa snett och rid snävt
För att få hästen snabb i vändningarna är ryttarens blick och vikthjälperna viktigare än handen. Ett annat sätt att spara in tid är att hoppa snett över hindren. Det är enklare att göra det över rättuppståenden än på en oxer eller en trippelbarr. Men det kan straffa sig att rida för snävt, eftersom du kan tappa vinkeln till nästa hinder.
– Det kan finnas mycket tid att spara, men det här är inte något man gör när det dyker upp. Man planerar det innan, säger Tomas.
  
Ha alltid en plan
Ryttarna har alltid en plan ett, men det måste även finnas en plan två och kanske en krisplan – om rundan inte går som man har tänkt. Det viktigaste är att alltid tänka framåt och att fokusera på nästa hinder. Men redan innan du går in på banan ska du ha bestämt dig för hur du ska rida. Både när det gäller tempo, antalet galoppsprång, var du ska vända och i vilken vinkel du ska hoppa varje hinder.
– Vi vill att ni ska få förståelse för att det inte handlar om tur eller otur, utan om strategiska val som ryttarna gör. Det är därför de går banan ett antal gånger och kliar sig i huvudet, säger Jens och får medhåll från Daniel:
– Man ska inte bara låta saker hända. De bästa ryttarna kanske går upp i risktagande, men de har stor kontroll på vad de gör och ett bra samspel med hästen.

Frida Bank

redaktion@hippson.se