Text: Annika Grundberg
   
Det är inte ofta vår mesta hoppryttare Rolf-Göran Bengtsson kommer till Sverige, de 200 biljetterna till arrangemanget i västsvenska Torslanda sålde slut på två dagar. Teman för kvällen var hästletande och hästhållning. Hur fungerar det egentligen hos Rolf-Göran Bengtsson och Bo Kristoffersen på deras anläggning i tyska Breitenburg?
    
Ridbar och med bra galopp
Första frågan från moderatorn Augusta Speiser var hur Rolf-Göran Bengtsson väljer hästar. Och det är mycket att ta hänsyn till.
– De ska vara byggda korrekt, får inte vara framtunga och inte för långa. Ridbarheten är viktig och den hänger samman med hur hästen är byggd, säger han och fortsätter:
– Galoppen är avgörande för vår gren utförs ju i galopp. Gångarten ska vara i god balans och reglerbar, och hästen ska bära sig själv på bakbenen.
Inställningen hos hästen är förstås också jätteviktig.
– Den är något man märker över tid, men redan vid det första mötet kan du känna om hästen vill arbeta och göra sitt bästa. Sedan gäller det att hitta hästar där det är en balans mellan mod och försiktighet.
Har härstamningen betydelse?
– Det är klart att man tittar på den. Det är kul att ha en häst med bra stam och det är stosidan som är viktigast. Men du kan ha en häst med hur bra härstamning som helst utan att nå framgång, i slutändan är det individen som hoppar.
   
Tre hästar med fantastisk inställning
På skärmen bakom scenen kommer det upp bilder på tre hästar – det är Ninja La Silla, McKinley och Casall Ask. Alla stjärnor som Rolf-Göran har presterat på allra högsta nivå tillsammans med. Först får han försöka finna någon svaghet hos varje individ.
– Ninja kanske var en aning för explosiv. Råkade man gå på honom lite för mycket hoppade han för långt och flackt. Om jag ska hitta något negativt med Casall får jag verkligen anstränga mig, men det kan vara att han är på gränsen till för försiktig. Rider man på för fort i en omhoppning kan han backa av och då förlorar man tid. McKinley var en lite tyngre modell av häst. Han behövde hela tiden motiveras för att arbeta och krävde mycket ridning, minns Rolf-Göran.
När han ska nämna styrkor blir det lättare.
– De har och hade en fantastisk inställning alla tre. De var alltid där för mig och kämpade in i det sista.
   
Bara att leda hästen ger information
När Rolf-Göran ska prova en ny häst är det mycket han lägger märke till.
– Allra först tittar jag på hur den ser ut om fötterna, i hullet och i pälsen. Jag försöker skapa mig ett allmänt intryck innan jag sitter upp. Bara genom att leda hästen i stallgången märker man om den är lyhörd eller om den drar i väg.
När han sedan sitter upp kontrollerar han att gas, broms och styrning fungerar.
– Redan där har du checkat av ett stort område. Hästarna ska vara följsamma och känsliga. Jag testar om de flyttar sig för skänkeln eller bara fortsätter rakt fram.
  
Är inte mycket hemma
Moderatorn Augusta Speiser vill veta hur en vecka hemma kan se ut vad gäller ridningen av hästarna. Rolf-Göran har dock få veckor då han är hemma, ofta är han bara på gården någon dag mellan tävlingarna.
– Men om jag var hemma skulle det med de äldre hästarna, de yngre är det annorlunda med, kunna se ut så här. På måndag dressyr för att sätta disciplin och skapa samarbete. Det gäller att få dem lätta i handen och med tyngdpunkten långt bak. På tisdag blir det ännu ett dressyrpass för att få sakerna att fungera ännu bättre. Jag kanske tar hjälp av bommar och kavaletti.
För Rolf-Göran är bommar ett hjälpmedel för ryttaren, som måste skärpa sig och ha koll på galoppen. Det får inte bara rinna i väg runt fyrkansspåret. På onsdagen fortsätter han med lite gymnastiserande hoppning. Sedan blir det uteritt på torsdagen, dressyr på fredagen och kanske lite hoppning på lördagen. Men, som sagt, det är få veckor som ser ut så för vår främsta hoppryttare.
   
Återhämtning för den unga hästen
De yngre hästarna i Stall Bengtsson & Kristoffersen får mycket tid till återhämtning. När och hur beror så klart på vilka mål man har.
– Är det en häst som till exempel ska till Falsterbo får den inte vila helt. Men alla hästar går i skrittmaskin i stort sett varje dag och de får komma ut i hage varje dag, berättar Rolf-Göran.
– Årgångschampionaten är inte viktiga till vilket pris som helst. Man får acceptera om hästen inte är klar för uppgiften. För mig är det viktigare att den är bra när den är tio-tolv år än att den är på höjden av sin karriär som sexåring.
  

Celia Rijntjes har varit Rolf-Görans hästskötare i hela 18 år och är oerhört viktig för teamet. Foto: Tomas Holcbecher
  
Litar på sin duktiga personal
Med ett så tajt tävlingsschema som Rolf-Göran Bengtsson har, och på den nivå han är, gäller det att allt fungerar.
– Vi måste ha bra personal. Jag är hemma måndag till onsdag som mest och då jobbar personalen bredvid mig. De växer in i teamet och ska rida så likt mig som möjligt så att ridningen fungerar när jag kommer hem och sitter upp. Det får ta max fem minuter innan hästen är med mig. Så vi är ett sammansvetsat team.
En av de allra viktigaste personerna i teamet är hästskötaren Celia Rijntjes.
– Vi har jobbat ihop i 18 år. Celia lever för det här och hästarna kommer alltid i första hand. Hon märker saker med hästarna före alla andra, för hon är med dem hela tiden. Hon är väldigt viktig för oss.
  

Bo Kristoffersen berättar om sin roll i Team Bengtsson & Kristoffersen. Foto: Annika Grundberg
  
Kristoffersen sköter "allt det andra"
Rolf-Görans huvudsyssla är att tävla. Allt annat sköter hans kompanjon Bo Kristoffersen.
– Jag håller ryggen fri för Rolf. Han har inte tid med praktiska ting, han ska rida! förklarar Bo och fortsätter:
– Allt som är utanför Rolfs tävlande sköter jag.
Och så finns det en viktig person till, hustrun Helle Kristoffersen.
– Hon håller ryggen fri för mig, skrattar Bo och förtydligar:
– Helle sköter logistiken, jag tror kanske inte att folk förstår vilken stor apparat det är runt en ryttare på Rolfs nivå. Han ska bara göra det han är världsbäst på och det är att tävla.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se