Text och foto (bilderna nedan): Annika Grundberg
  
Sylve Söderstrand och Lisen Bratt Fredricson var med som moderatorer under clinicen, och det var de som presenterade ryttarna. Linn Backman satt på en brun häst, sex år gammal, som har gått upp till 1,30-klasser. Victoria Almgren kom in på en svart sjuåring som har gått 1,40 och Emelie von Essen red en sjuårig fux som var minst rutinerad i sammanhanget – med starter upp till 1,10.
– Vi talar inte om stammen på hästarna och Rolf-Göran har inte fått veta den heller, berättar Lisen.
Anledningen var att man, med vetskap om stammen, kanske tittar på hästen på ett lite annorlunda vis. För Rolf-Göran gällde det att bilda sig en uppfattning om hästarna och därefter välja den av dem han trodde mest på.
  
Söker individer klara för tävling
Till sin verksamhet söker Rolf-Göran främst hästar som är klara att tävlas, alltså individer som är från fem år och uppåt. Med andra ord är alla tre som visas i rätt ålderskategori för honom.
– De har alla tre bra kroppar, långa ben och är lätta i sina rörelser, säger han medan ryttarna rider fram.
När världsstjärnan väljer hästar veterinärbesiktigas de, men hur utförligt besiktningen görs beror på hur hästen ska användas.
– Det beror på vilken plan jag har för hästen. Är det en individ som ska tävlas och utvecklas, för att sedan säljas vidare, är det noga med en röntgen som är felfri. Men är det en häst som jag ska ha själv gör jag en vanlig veterinärbesiktning. Är det några skavanker rådgör jag med min veterinär om det är något som kommer att påverka hästen i framtiden.
  

  
Fuxen överhoppar sig
Först ut att hoppa är fuxen med Emelie von Essen i sadeln. Den är försiktig och överhoppar sig i varje språng.
– Hästen försöker lösa uppgiften men överhoppar sig. Det är något den inte kan fortsätta med när hindren blir högre. Den har en bra galopp, men det är svårt att bedöma ridbarheten, säger Rolf-Göran.
Sylve frågar om han brukar titta på hästens tidigare tävlingsresultat.
– Det gör jag. Om man känner någon i hästens närhet som har sett den tidigare, då kan man fråga efter deras erfarenheter också.
  

  
En rivning gör inget
Så är det dags för dagens yngling – den sexåriga, bruna hästen riden av Linn Backman. Denna häst river ett av hindren på banan, men det gör inget menar Rolf-Göran.
– Det gör inget om de river något hinder, hästarna kan vara tagna av arenan och publiken, säger han.
Sedan låter han hästen hoppa hindret en gång till och då går det galant.
– Det är en ridbar häst som inte verkar särskilt brydd över omgivningen. Men den hoppar lite för flackt, säger Bengtsson, som vill ha hästar som hoppar upp hellre än långt.
  

  
Behöver hitta balansen
Sist ut av de tre ryttarna är Victoria Almgren, hon rider den svarta sjuåringen på kandar.
– Nu förstår jag betslingen lite mer. Hästen ser vinglig ut och verkar svår att hålla på fötterna. Den får några bra språng, men frågan är om ridbarheten och balansen kan bli bättre. För i så fall har den potential, säger Rolf-Göran.
Det är en försiktig häst som kan gå långt, tror han, om den får rätt utbildning. Detta är den häst Rolf-Göran väljer att sitta upp på. I samband med det avslöjas också stammen, hästen är efter Irco Mena – Cortez.
  

  
Mer blod än vad man tror
Väl i sadeln, och efter att ha ridit ett par varv, kommer en första reflektion från världsryttaren.
– Den har mer blod än vad som syns från backen. De hästar som ska gå de högsta klasserna måste ha "go" för att inte sloka med öronen på söndagen när det är dags för Grand Prix.
Den här hästen behöver jobba på att stärka sig, då kommer den också att kunna gå med mildare betsling. Rolf-Göran börjar med att rida mot ett lågt hinder med markbom, det gör han alltid med sina yngre hästar. Detta för att de ska få hjälp att utveckla ett bra språng.
– Den här hästen hoppar lätt och framåt utan att ta i och den väntar i landningen, utan att ta bettet och rusa i väg, berömmer han.
Men visst, än finns det en del att jobba med.
– Den har kapacitet, men behöver mer dressyrarbete. Då kommer ridbarheten.
  

  
"Står på huvudet"
Det blir tid över när Rolf-Göran har ridit klart, så han får lov att välja en häst till. Han bestämmer sig för den överhoppande fuxen som är efter Kannan – Pilot. Emelie von Essen berättar att hon har haft hästen i ett år och att den reds in kort före det.
– Den står lite på huvudet, men har en okej trav och balans. Den är något oliksidig men det är inget konstigt, det är samma som att vi är höger- eller vänsterhänta, säger Rolf-Göran.
När han ska bedöma en hästs kapacitet ser han på hur den tar tag i hinder på 1,30-nivå. Och menar att viljan hos hästen betyder mycket.
– En häst som är positiv och vill göra rätt kan man rida till sin fulla kapacitet.
  
Casall fick växa in i uppgiften
Bengtsson exemplifierar med Casall Ask, som nu är 17 år gammal men som fortfarande tävlar framgångsrikt på allra högsta nivå.
– Det var kanske ingen som trodde på honom som ung. Men jag lade upp det så att han fick gå mindre klasser som sju- och åttaåring, därmed fick han växa in i sporten. I dag är Casall 17 år och går de högsta klasserna, han vill alltid göra sitt bästa och är försiktig.
Medan Rolf-Göran pratar rider han fuxen, som han får att hoppa utan att den överhoppar sig. Lisen frågar Emelie hur det känns.
– Det känns som att han kan ta den, svarar hon med ett skratt och fortsätter:
– Jag ser att jag behöver låta den galoppera på bättre.

Hickstead och Lamaze – ett superekipage
Sylve frågar Rolf-Göran vilka tre hästar han tycker har varit bäst i världen och hans första svar blir Hickstead. Hästen reds framgångsrikt av kanadensaren Eric Lamaze, men dog tragiskt av sprucken kroppspulsåder vid tävlingar i Verona för fem år sedan.
– Det var en häst som var stark och svår när den var ung, men de växte tillsammans som ekipage. Hickstead hade vilja, mod och försiktighet.
Nästa häst är Itot du Château. Den lilla fuxen var inte ens 1,60 hög men hade stora framgångar tillsammans med Edwina Tops Alexander. Bland annat deltog de i två OS och ett VM.
– Tillsammans var de så bra, säger Rolf-Göran.
Som sista häst nämner han sin egen tidigare tävlingskompanjon Ninja la Silla. Även det en liten häst med stort mod, vilja och försiktighet.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se