Text & foto: Anki Yngve
  
Jeroen Dubbeldams idé med clinicen är att förklara sitt system och sin filosofi, där det han kallar ”basics” – alltså grundridningen – är i fokus. Och det allra mest grundläggande, som bara måste fungera, är förtroendet mellan häst och ryttare.
– Det får inte finnas någon rädsla från någon part, hästen får inte vara rädd för ryttaren och ryttaren får inte vara rädd för hästen. I så fall måste detta lösas innan man går vidare.
Världsmästaren menar att när grunderna – alltså att du i alla lägen kan rida framåt och ta tillbaka, svänga smidigt åt båda hållen, rida helt rakt på din tänkta linje och så vidare – fungerar med automatik, då är det bara finliret upp till toppsporten kvar. Och det där sista är så individuellt att det knappt går att lära ut, alla elitryttare har sin väg. Dessutom är alla människor, och alla hästar, olika till både kropp och mentalitet.  
– Men grundarbetet behöver alla göra, oavsett nivå. Hästen ska lyssna till ryttaren och ni ska bli ett team som litar på varandra, säger han.
    
Det ska vara nära till Rom
Utmaningen är att hela tiden höja nivån på grundarbetet, så att det finslipas till perfektion.
– Om något inte fungerar på tävling ska det bara vara små steg att backa för att komma tillbaka till grunderna. Därifrån kan du sedan testa en annan väg, förklarar Jeroen och fortsätter:
– Många vägar leder till Rom, men om du inte har gedigen grundridning att falla tillbaka på måste du börja om helt från scratch varje gång du stöter på patrull. Därför ska grunderna ligga så nära Rom som möjligt. Är ”basics” riktigt bra handlar det bara om ett par kilometer.
  

11 LÄRDOMAR FRÅN MÄSTAREN
  
Här sammanfattar vi de viktigaste lärdomarna från Jeroen Dubbeldams uppskattade Flyinge-clinic, i elva konkreta punkter.  
  
1. Testa växellådan
När du inleder ett ridpass i exempelvis trav, börja med att kolla så att hästen svarar framåt.
– Nummer ett är att den reagerar på drivning, sedan kan man börja ta tillbaka lite mer, säger Dubbeldam.
Flera av hästarna på clinicen hamnar bakom hand och krullar ihop sig i uppvärmningen, något han ber ryttarna att vara vaksamma på.
– Det visar att hästen går och gömmer sig, då är den inte framför dig och dina hjälper. Låt inte nacken bli för kort, upp med handen om den får huvudet i bringan, säger han.
Även om hästen ska svara framåt får det inte gå för fort.
– Då blir stegen för korta. Jag vill se längre steg, men inte snabbare. Hästen ska stretcha, det här ska vara uppvärmning. Den behöver inte trava som en dressyrhäst men ska inte heller gå med korta och hetsiga steg, förklarar Jeroen lugnt.
  
Korta sig bakom sadeln
Då hästen svarar framåt på ett ärligt sätt kan du kolla av att den går att samla ihop lite.
– Det viktiga när du samlar är att motorn fortfarande är i gång bak. Hästen ska inte bli kortare i nacken utan nacke och hals ska ha samma längd som tidigare, annars blir din häst enbart kort framför sadeln. Det är bakom sadeln den ska komprimeras, när bakbenen hamnar mer in under kroppen.
Jeroen påpekar också att du inte bör samla för långa sträckor i taget, då kan hästen börja gå emot. Till en början handlar det mest om att kolla av hur den svarar och reagerar.
– Och ju mer du tar tillbaka desto mer måste dina ben jobba med att hålla i gång hästens motor.
Det här arbetet förfinas hela tiden. Du behöver veta vilka knappar och växlar du har i din häst, och gärna försöka utveckla ytterligare några.
– Det ger dig självförtroende att veta hur många växlar du har i hästen. Om du vill rida på femman eller sexan ska det inte vara något problem, du ska ha kontrollen även där. Har du inte provat att rida fort på träning vet du ju inte vad som händer om du gör det i en omhoppning.   
  

När hästen svarar framåt kan du börja samla lite smått.
  
2. Läng på kortsidan – samla på långsidan
Ryttarna i samtliga grupper, oavsett nivå, får inleda galopparbetet på samma sätt. Nämligen med att öka genom hörnen och på kortsidorna, för att sedan samla hästarna mitt på långsidorna.
– Jag samlar aldrig i hörnen utan vill att hästen är lång i kroppen på kortsidan. Hörnen gör ändå redan att den samlar sig lite automatiskt, vi ska inte sträva efter det som är lätt utan efter det som utvecklar hästen, förklarar Jeroen.
Om du bara rider din häst kort och samlad på kortsidan kan du få på problem inte minst under inomhustävlingar, då det ofta kommer en maffig oxer direkt efter ett hörn.
­– Då måste du ha hästen framför dig på kortsidan. Det är på långsidorna den vill göra sig lång så det är där vi ska samla den, påpekar han.
Och här är det inte bara en växel framåt och en tillbaka som gäller. Du ska kunna öka ganska extremt, men ändå mjukt, så att hästen stretchar framåt allt vad den kan. En av ryttarna får problem med detta.
– När du rider fram ordentligt protesterar hästen, det betyder att den inte är helt lösgjord. Den går emot benen vilket vi måste lösa. Du ska kunna rida framåt utan att den protestbockar, hästen får varken vara rädd för eller gå emot skänkeln, säger Jeroen.
  
Blir gradvis starkare i kroppen
I samlingen, som ska göras för båda tyglarna och inte bara för en, är det en av hästarna som inte riktigt orkar. Den faller ner i trav.
– Det gör inget om det blir avbrott, bara gör om. Arbetet handlar om att flytta gränsen lite framåt för varje gång, så att hästen blir gradvis starkare.
En annan utmaning är att kunna bibehålla hästen rak när den samlar sig, när det blir jobbigt kan den försvara sig genom att sätta bakbenen vid sidan om linjen. Och även i samlingen ska du ha kontakt med hästens mun, tygeln får inte hänga lös.
– Då har hästen hamnat för mycket bakom dig och du behöver använda mer ben för att aktivera den, säger Dubbeldam.
Två av ryttarna får problem när de ska samla, med att hästarna går emot. Då påpekar Jeroen att de drar i innertygeln och därmed stör sina hästar. När de slutar med detta är problemet löst!
– Innerhanden kan leka lite i munnen, samt tala om för hästen åt vilket håll den ska gå. På yttertygeln ska du däremot alltid ha kontakt, det är den som håller hästen i balans. Du kan ta och lätta på inner vid behov, men släpp inte ytter, säger han.
  

Öka galoppen på kortsidan kan kännas lite ovant.
  
3. Framför skänkeln – alltid
Jeroen Dubbeldam sitter själv upp på en av hästarna och poängterar att man då måste ge hästen lite tid till att vänja sig.
– Jag är större och starkare än hans ordinarie ryttare, vi vill inte förvirra för mycket. Han får inte vara rädd för mig och jag får inte vara rädd för honom.
Det han direkt märker är att när han är passiv med hjälperna, alltså bara vill att hästen jobbar på enligt befintlig instruktion, tar bensinen genast slut.
– När jag sitter still märker jag att han försöker vara bakom mig. ”Nu ser nog inte han där uppe, då passar jag på att vara lite lat.” Detta ska vi se till att träna bort med hjälp av mer aktivitet, säger ryttaren.
  
Får inte hamna bakom hand
Framför allt är det när den här hästen ska samla sig som problemet uppstår.
– När jag kortar upp honom lite gillar han inte det. Det blir för mycket jobb att gå långsamt och använda bakbenen samtidigt. Men många bra hästar är sådana, lite lata på träning men otroliga på tävling. Så det är inget att oroa sig för, skrattar Jeroen.
Han är noggrann med att inte låta hästen krulla ihop halsen och hamna bakom hand. Vilket gör att den måste använda bakbenen, det är ansträngande om man är van vid att kunna ”smita”!
– Hade jag haft en timme på mig är det detta jag skulle ha arbetat med på den här hästen. Han stänger av motorn när han saktar in farten. Men man kan inte heller jobba för mycket samlat på en sådan här häst, för då hamnar den snart bakom dig.
  

Jeroen är noga med att hästarna inte får knäppa av när han samlar.
  
4. Var hästens fysioterapeut
En av grupperna får rida öppna längs med långsidorna – dels för att gymnastisera, dels för att kontrollera att hästarna accepterar ryttarnas innerben. Dubbeldam förklarar att det är bogen som ska flyttas in en aning, inte halsen som ska böjas.
– Många ger sina hästar fysioterapi och så vidare. Men enligt mig är den bästa fysioterapeuten ryttaren, eller borde i alla fall vara.
Med det menar han att en skicklig ryttare verkligen kan jobba igenom hästens kropp – så att den kan ställa och böja åt båda sidorna, samt länga och korta sig i samtliga gångarter.
– Det är så vi får dem ordentligt lösgjorda. Ju äldre hästarna blir, och ju högre klasser de tävlar, desto mer måste vi hjälpa dem att bli atleter i kroppen. 
  
5. Våga lämna komfortzonen
I arbetet med tempoväxlingarna uppmanar Jeroen flera gånger ryttarna att våga öka eller samla lite mer extremt, alltså att utmana sin egen komfortzon. Det ska vara rejäl skillnad mellan när du rider framåt och när du tar tillbaka.
– Gammal eller ung häst spelar ingen roll, det är detta som är grundarbetet. Försök att hitta en ny växel varje gång. Så många som möjligt är bra att ha!
Han jämför med oss människor när vi går till gymmet. Om vi bara gör det som känns lätt, och lyfter för lätta vikter, då händer det absolut ingenting. Vi måste lämna komfortzonen för att kunna ta ett steg framåt.
Hela idén med grundridningen är att hitta och åtgärda svagheter och begynnande problem, inte att sopa dem under mattan.
– Om vi inte letar upp problemen när vi tränar kommer de att dyka upp när vi tävlar, säger Dubbeldam.
Allra svårast blir det för ryttarna när de ska rida i högre tempo över hinder eller bommar på marken, men utan att hästarna blir springiga och tar över.
– Framåtkontroll är den svåraste kontrollen. Det är mycket svårare än att rida samlat.
  

Att rida fort utan att tappa kontrollen är riktigt svårt.
  
6. Två avslöjande markbommar
Ytterligare en övning som samtliga ryttare får rida är att Jeroen Dubbeldam lägger två helt vanliga bommar på marken, med cirka sex galoppsprång emellan. Avståndet är dock inte det viktiga, utan att du kan reglera hästen emellan.
Ryttarna får först galoppera över bommarna i en bekväm rytm, så småningom får de sedan försöka få in fler eller färre galoppsprång. Flera av hästarna väljer att byta galopp över första bommen, mot ryttarnas vilja.
– Då har vi hittat ett problem i grundarbetet, konstaterar Jeroen.
Han rider själv två av hästarna under clinicen, och gör också han övningen med de båda bommarna.
– Man kan hålla på och leka så här i timmar, det är olika med olika hästar om de behöver öva på att vänta eller på att gå fram, säger han.
  
Kan även byggas som små hinder
Enligt Jeroen kan man så småningom höja upp bommarna till kavalettibockar eller till små hinder.
– Men träna inte det här högt hemma. Ni ska strunta i vad hästen gör över själva hindren i en sådan här övning – det är före, mellan och efter som är det viktiga.
Intressant att se är att även ett par av ryttarna på högre nivå ändrar sin ridning ganska mycket för att det ligger två bommar på marken.
– Tappa inte kontakten med hästarnas munnar bara för att det kommer fram en bom. Koncentrera er på hästarna, inte på bommen, får Jeroen påtala.
Några av ekipagen som tävlar höga klasser får rejäla problem i denna enkla lilla övning.
– Då är det grundarbetet som brister. Ibland är inte grunderna på så mycket högre nivå hos 1,40-hästarna än hos de betydligt ”grönare” unghästarna, säger Dubbeldam.
  

Allt som behövs för att kontrollera grundridningen är två bommar. 
   
7. Håll dig till linjen
Under clinicen står en liten bana uppställd. Ibland får ryttarna bara rida enskilda linjer, ibland avslutar de med hela banan.
Samtliga ekipage får rida en övning med två hinder på båge, där det gäller att hålla linjen och att landa i rätt galopp på båda ställena. Först hoppas linjen med ”normalt” antal galoppsprång emellan, därefter kan ryttarna få lägga till eller plocka bort något steg.
– Så länge hästen utför övningen som jag vill spelar det ingen roll att den är i eller river någon bom. Det här handlar om att träna vägen och växlarna. Ju bättre detta fungerar i träningssituationen, desto bättre kommer hästen att hoppa så småningom, förklarar Dubbeldam.  
Något som definitivt inte är okej är att passera sin tänkta linje på väg mot eller efter ett hinder. Alltså som när en dressyrryttare ska rida upp på medellinjen och hälsa, men gör det för sent så att han eller hon får styra tillbaka in på linjen igen.
Gör du detta i hoppningen, till exempel att hästen får skjuta ut bogen och falla ut inför ett språng, är det svårare att komma mitt på hindren och att få hästen rak. Dessutom blir det tufft att räcka fram på rätt antal galoppsprång och det är vanligt att hästen landar i fel galopp.
– Innanför din tänkta linje kan ibland vara okej att hamna, men aldrig förbi den. Har du väl passerat linjen har du inga valmöjligheter kvar. Det handlar om att rida logiskt, var är mitt nästa hinder? säger Jeroen.
Det är ingen höjdhoppning publiken bjuds på, utan hindren är hela tiden relativt låga.
– Så här gör jag med mina egna hästar i vardagen, även Zenith som vann VM och EM tränas precis på det här sättet. Det är inte hoppning utan dressyr med små hinder. Hästarna blir lösgjorda och du kan ”leka” fram och tillbaka med dem.
  

Jeroen visar med hela kroppen vad som händer om du tappar linjen.
  
8. Landa i rätt galopp
Det här med att hästen ska lära sig att landa i rätt galopp efter en bom eller ett hinder, det återkommer gång på gång under clinicen. Även om du hoppar ett litet enkelhinder ska du tänka på att rida hästen noggrant efteråt, för på tävling kommer det ju alltid många hinder i följd.
– Om det blir problem upprepade gånger, vänd lite snävt efteråt så att hästen verkligen förstår i vilken galopp den ska landa. Vi vill att detta så småningom blir automatiskt för den, om den kommer från vänster och ska till vänster så ska den landa i vänster galopp, säger Jeroen.
Det skylls ofta på felaktiga relaterade avstånd när det blir problem mellan hinder på träning. Men Dubbeldam avslöjar att han ofta inte ens stegar avstånden när han tränar hemma, de får bli lite som de blir.
– Det viktiga är att jag rider på mitten av hindren och kan reglera hästen både framåt och tillbaka. Då behöver jag inte bry mig så mycket om avstånden, har du kontroll så fixar du det.
  
9. Hoppa mitt på hindret
Flera av ryttarna har problem med att deras hästar hoppar antingen till vänster eller till höger på hindren. Det är ett problem som är närbesläktat med att inte kunna hålla linjen i anridningen.
– Titta på det gula fältet i mitten på bommarna och fokusera bara på det, instruerar Jeroen en ryttare som har problem med att hästen skjuter ut bogen och hoppar snett.
Om din häst är van vid att dra åt endera hållet kan den riva de första gångerna du får den att hoppa rakt. Den är helt enkelt inte van och är inte tillräckligt liksidig ännu.
– Det gör inget om den river, undvik inte att ta tag i problemet för det. Fortsätter du att låta hästen göra så här kommer det bara att bli värre och värre.
Samtidigt medger Jeroen att han kanske kompromissar med detta i en viktig hoppklass, om en häst är van vid att hoppa lite snett och river när den blir rak.
– Men nu är det träning, det står inga 100.000 på spel!
  

Många hästar har en sida de föredrar att hoppa på.
  
10. Mittemellan händerna
Dubbeldam påpekar att du som ryttare har två ben och två händer. Hästen ska vara mittemellan dessa när du rider, han gillar exempelvis inte när en ryttare tränger med innerhanden mot – och nästan över – mankammen.
– Titta så att du har hästens nacke precis mitt emellan dina händer, säger han.
Skjuter hästen ut bogen, till exempel över en bom eller ett hinder, är det ett tecken på en svaghet i kroppen och i grundridningen.
– Då försvinner den i väg från dig, den ska vara kvar under dig, förklarar Jeroen.
  
11. Sitsen ska vara naturlig
Världsmästaren kommenterar knappt alls ryttarnas sitsar under clinicen, vilket är ett medvetet val.
– Min åsikt är att ryttarens sits och position ska vara naturlig. Visst kan man säga ”gör si och så med benet”, men det blir lite konstruerat.
Jeroens filosofi är i stället att varje ryttare sätter sig på det sätt i sadeln som är bekvämt, där han eller hon kan vara avslappnad. Vi är alla olika och har olika långa ben.
– Om du inte sitter naturligt stör du hästen. Visst kan jag säga till om något i sitsen är extremt, men ryttarens position handlar först och främst om känsla. För det mesta går jag inte in och ändrar, säger han.