Text & foto: Annika Grundberg
  
Innan själva clinicen drar igång tränar Sylve några av föreningens ungdomsryttare. Flera av övningarna kommer sedan igen under kvällen, då det är dags för de tränare som är knutna till Våga Vilja Vinn-projektet att trimmas av Sylve – inför ögonen på sina elever. Temat för clinicen är ”Uppbyggnad och hållbarhet”.
  
Äga är dyrare än att köpa
För den som ska köpa häst är det inte själva hästköpet som är den stora kostnaden, det är att hålla hästen. Därför bör man lägga mycket tid på att hitta rätt häst till rätt ryttare.
Att köpa en svensk häst innebär att du kan följa dess historia bakåt i tiden. Utlandsfödda hästar kan vara svårare att göra research på. Du vet då inte heller hur den unga hästen är uppfödd i fråga om tillgång till hagar, avmaskning, skoning och så vidare. Detta är faktorer som påverkar hur hållbar hästen blir som vuxen.
- Ta reda på hästens historia och se till att du får tillgång till veterinärjournaler och liknande. Att en häst har haft problem hos sin tidigare ryttare behöver inte vara ett hinder, men det är något som är bra att veta, säger Sylve.
Det är inte minst viktigt att hästen har en sund exteriör och rena rörelser.
- Man kan leva med en till två svagheter hos en häst, men kommer man upp i tre-fyra stycken blir det problem.
  
Kaxigt kroppsspråk
Sylve har hjälp i manegen av Nina Nissinen på hästen One and Only (valack född 2005 e. Quite Easy - Ekstein), som kallas Ludde till vardags. Nina får jobba mycket med sin sits och med sin handställning.
- Var kaxig i kroppsspråket. Sträck på dig, och lyft blicken och dina händer, säger Sylve och fortsätter:
- Ryttarens kroppsuppfattning är viktigast för att han eller hon ska kunna inverka på hästen på rätt sätt. För att hästen ska kunna ta skänkeln måste den först ta förhållningen korrekt, genom bakbenen.
Sylve jobbar mycket med sidvärtsrörelser och vill inte se att ryttaren håller på och tricksar med händerna, för att få hästen att böja på halsen. Han menar att när man har fått hästen avslappnad så kommer också en naturlig följsamhet i nacke och hals.
- Det har blivit bättre, men man ser fortfarande många ryttare som tricksar med huvudet på hästen. Du kan ju alltid låtsas att du kan rida genom att hålla på så, säger han med sin ironiska underton, som hela tiden lockar åhörarna till skratt.
- Hästen ska jobba bakifrån. Det är rygg- och bukmuskulaturen som ska bära upp den. När jag som ryttare har gjort rätt får jag eftergift fram. Det är viktigt att hästen aldrig går bakom lodplanet, säger Sylve.
   
Dra aldrig i munnen
Sylve Söderstrand använder gott om symbolik och jämförelser med vårt vardagliga liv då han förklarar. När Ludde trilskas för att han inte alls vill flytta bakdelen som Nina ber honom, liknar Sylve hästen vid en trotsig elev som sitter och kastar suddgummin i klassrummet.
- De jobbigaste är inte de som sitter längst bak och kastar suddgummi, dem är det bara att flytta fram så vågar de inte kasta mer. Nej, de besvärliga är de som sitter längst fram och kastar…
Att bestraffa hästen när den ”kastar suddgummin” genom att dra den i munnen är detsamma som att slira på kopplingen i bilen, till slut tar lamellerna slut. Sylve hjälper Nina att flytta Ludde sidvärts från marken - hon driver Ludde framåt och Sylve flyttar honom åt sidan. Att ta hjälp från backen på det viset är värdefullt och nyttigt för hästen. Det gäller att få den att trampa över med det inre bakbenet i rörelsen, som i en framdelsvändning.
Att en hopphäst rids i dressyr och vice versa är inget konstigt, men enligt Sylve måste man hålla isär de båda grenarna.
- Dressyr är dressyr och hoppning är hoppning. Syftet med dressyren för en hopphäst är att få den hållbar, stark och bättre i hoppningen.
Om man tittar på en framridningsbana på tävling ser man att de flesta ryttarna värmer sina hästar genom att jobba dem sidvärts. Det är för att få dem aktiva i bakdelen, så att de hoppar riktigt och med kraft.
  
Variation ger hållbarhet
Första steget mot att få hästen att jobba rätt är att variera tempo och steglängd. Men att rida hästen framåt får inte förväxlas med att rida fort. Det gäller att få hopphästen att hoppa med styrka istället för på fart, för att få ett optimalt resultat.
En viktig hållbarhetsfaktor är att hålla hästen mentalt stimulerad genom att den får ett variationsrikt arbete.
- En avtrubbad och uttråkad häst får till slut fysiska problem. Precis som det fungerar med oss människor, säger Sylve.
Man får aldrig göra avkall på underlaget, det gäller att rida på ett bra men varierat underlag. För mjukt underlag är inte bra i för stora doser, precis som ett hårt underlag inte heller är det. Att trava på asfalt eller galoppera på en hård grusväg är dock inte farligt, det stärker hästens ben så länge du vänjer den successivt. Ett lite för hårt underlag är bättre än ett som är lite för mjukt. Ju högre du hoppar din häst, desto viktigare är underlaget.
Alla hästar är olika. En spänd häst kan vara svår att få att jobba. Sylve berättar att Jens Fredricson måste rasta av Lunatic rejält för att han ska hoppa ordentligt.
- Det finns inget facit för hur man ska göra, utan du måste möta varje häst där den befinner sig.
  
Tränaren ger verktygen
Clinicen avslutas med att Sylve coachar de fem tränarna som är knutna till Våga Vilja Vinn-projektet; Lotta Wahlborg, Christian Bengtsson, Cathy Ståhl, Ulrika Larsson och Ika Lundh Snis.
Tränarna får öva på att flytta sina hästar, och på att rida dem i ett lugnt och jämnt tempo över bommar. När hästarna inte lyssnar får de sakta av till skritt i bomserien.
De får skritta mot hinder och fatta galopp en bit innan, allt för att få hästarna att hoppa med styrka och inte på fart. Sylve menar att det är tränarnas uppgift att ge eleverna rätt verktyg, för att de sedan ska kunna jobba mot de mål de har satt upp. Oavsett om det är 90 eller 160 centimeter.
I all ridning gäller det att vara noggrann och konsekvent. Och att ha kul, ”nu jädrar ska benen gå på Doris”, som Sylve säger när det är dags för tränarna att börja hoppa.