”Som tävlingsryttare, med siktet inställt mot toppen, drömmer man ständigt om hästen med alla de kvaliteter som krävs för att kunna konkurrera med världseliten. Jag hade förmånen att stöta på min drömhäst relativt tidigt i karriären. Året var 2011, jag var 24 år och hon fem den där dagen i juni då vi genomförde vårt första hoppass tillsammans. Och jag var helt övertygad om att hon var den rätta.
Hennes namn var Box Qutie och hon tog mitt hjärta med storm. Min älskade sambo fick acceptera att detta yviga sto snabbt blev mitt livs kärlek, men jag vet att han kom att älska henne lika mycket. Som tur var fick jag Quties ägares och uppfödares förtroende att förvalta henne.
 
Från den dagen började vår resa mot mästerskap. Målen sattes mot EM 2017, VM 2018 och OS 2020. William och jag vigde våra liv åt Qutie och byggde upp hela vår verksamhet kring henne, för att kunna ta oss dit det var tänkt. Det var absolut ingen spikrak väg och jag har aldrig kämpat så hårt, intensivt och länge för något. Men Qutie har aldrig gjort oss besvikna.
Hon blev min bästa vän. Jag lärde mig allt om henne och visste precis hur Qutie ville ha det. Jag fick ofta höra att hon fick bestämma för mycket, men det var så det var tvunget att vara. Hon var ett sto med tydliga åsikter om hur saker och ting skulle gå till, det var antingen på hennes villkor eller inte alls. Jag lät det vara så och i gengäld gav hon mig sitt hjärta. Qutie älskade sin frihet och älskade sin terräng. Hon ställde upp för mig och resultaten kom.
Vi fick en mängd internationella placeringar, 2016 tog vi plats i landslaget och 2017 nådde vi vår första stora milstolpe – vi fick representera Sverige på EM. År 2018 inleddes om möjligt ännu mer framgångsrikt. Vi tog massor med placeringar på de riktigt stora banorna, i tuff konkurrens.
 
Jag och Qutie var redo för VM i Tryon, vår andra stora milstolpe. Ett mästerskap som förvandlades till en mardröm som kom att sluta i fullständig tragedi, vi fick återvända hem utan vår älskade häst. För vi förlorade Box Qutie i de komplikationer som tillstötte efter den senskada hon ådrog sig i terrängen. Där och då förlorade jag min bästa vän och partner.
Vår resa slutade alldeles för tidigt, men jag är så oerhört tacksam över den tid vi fick och allt vi har fått uppleva tillsammans. Qutie lärde oss att aldrig ge upp det man tror på, hur tufft det än kan kännas. Hon har också lärt oss att inte glömma bort att uppskatta resan mot målet. Den kan visa sig vara mycket roligare än målet i sig.
 
Vi saknar dig varje minut, Qutie. Vi saknar din energi, din utstrålning, din livsglädje, din kraft och ditt ständiga prat. Vi saknar din humor, dina åsikter, din vänskap, din ’fighting spirit’ och ditt stora hjärta. Våra liv fortsätter, utan dig, men du kommer alltid att vara med oss.
Always loved, never forgotten, forever missed. Tack för allt du gav.”
  

Anna Freskgård…
… är landslagsryttare i fälttävlan. Hon driver en tränings- och tävlingsanläggning i sörmländska Tystberga, tillsammans med sambon William Nilson Fryer.


Anna och Qutie på VM i Tryon. Foto: Tomas Holcbecher