Hippson Lifestyle
Publicerad: 2018-12-12Till vänster hälsar gänget från Sverige på hästen Floyd. Till höger gör Lena Sjöström byten i vartannat på Gepeto.
Dressyrryttare 50+ på hästäventyr i Portugal: ”Glad att seriebytena kom med på film”
Att hästar förenar är något som Facebookgruppen ”Vi 50+ som tränar och tävlar i dressyr” verkligen kan skriva under på. Några ur gruppen slog följe till Portugal efter en inbjudan från medlemmen Åse Rexius. Detta för att besöka den årliga hästfestivalen i Golegã, se på vackra lusitanos och kanske rida en lektion.
Text & foto: Bitte Torbjörnsdotter
Facebookgruppen som skapades för två år sedan har fått en hel del uppmärksamhet och behöver snart ingen presentation. Med strax under 3 000 medlemmar – både män och kvinnor – har Malena Falkner samlat människor som älskar hästar och dressyrträning i ”Vi 50+ som tränar och tävlar i dressyr”.
Här samsas pepp, frågor om allt mellan himmel och jord som rör ryttare och hästar, samt bilder och filmer från träningar och tävlingar.
– Gruppen har närmast exploderat och det är många yngre som vill vara med. Vi i gruppen har förståelse för krämpor och vet hur det är att inte ha samma ork som unga tjejer. Det har blivit som ett enda stort chattrum exklusivt för oss äldre, säger Malena.
Detta när gänget från Sverige, under första kvällen, slår sig ner runt Åse Rexius matbord på Farm Holidays Silvercoast utanför den lilla staden Caldas da Rainha i Portugal.
Från det svenska ekorrhjulet
Mellan det egna vinet, den utsökta tapenaden, den goda serranoskinan och smältosten berättar Åse Rexius om flytten till Portugal. Hon och maken Lasse Larsson snurrade som många andra i det svenska ekorrhjulet, innan de bestämde sig för att förverkliga drömmen om ett bed and breakfast utomlands.
– När vi åkte och tittade på den här lilla vingården 2013 älskade vi den från första stund. Portugal är ett underbart land med fantastiska människor och vi har lyckats komma in i samhället väldigt bra, tycker Åse och Lasse.
Det finns fyra små hus på gården som passar väl för bed and breakfast-verksamheten. Åse och Lasse har allt från språk- till vinkurser, samt bra rejting på bokningssajter.
Och det dröjde inte länge förrän Åse mötte lusitanon Floyd i Portugal. Han ägdes av en tjurfäktarprofil som avlar, tränar och säljer lusitanos från de gamla linjerna. Tyvärr gick man för fort fram med hästen och Åse har fått backa i Floyds utbildning.
– Han lärde sig massor på kort tid och blev väldigt explosiv. Till slut flög han i luften, som i panik, berättar hon.
Åse Rexius och Lasse Larsson älskar sin gård och Portugal. Båda pratar hyfsad portugisiska, något som anses ganska svårt att lära sig.
Beridare vid anrik ridskola
I arbetet med Floyds självförtroende spelar Gonçalo Soares en viktig roll. Han är utbildad vid anrika Portugisiska ridskolan och driver dessutom gården GM Horses, där Åses åttaåriga Floyd står sedan i våras.
GM Horses utbildar och säljer välstammade lusitanos och håller lektioner, för portugiser likväl som för turister från fjärran. Bakom vårt 50+-sällskap trampar ett gäng amerikanska ryttare otåligt. Gonçalo är en artig och lågmäld man som pratar fem olika språk och som gärna bjuder på kaffe eller ett glas portvin.
– Jag vill att ryttaren ska känna glädje, men då är viljan att utvecklas viktig. Min ambition är att alla ryttare ska förstå och få ett behagligt ridpass. Och så lägger jag fokus på den klassiska ridningen, för jag är den jag är tack vare Portuguese School of Equestrian Art, säger Gonçalo ödmjukt.
Han poängterar att hästar inte är maskiner.
– För mig handlar det om att ge hästen förutsättningar att bygga upp de muskler den behöver för att göra svåra rörelser. Man måste tänka individuellt för varje häst. Dessutom är hästar väldigt intelligenta och vet hur de kan undvika arbete, säger han leende.
Skonsamma för ryggen
Ridning är en konst där ryttaren behöver vara exakt, vi måste skapa tillit till hästen för att få den avslappnad.
– När den har kommit in i komfortzonen kan vi öka trycket. Sen handlar det om att skapa självbärighet i sin häst. Det är det svåra, inte övningarna, menar Gonçalo.
Men det kan också handla om bärighet i den egna kroppen. Evelyn Davies är äldst i resesällskapet med sina 78 år. I yngre dagar födde hon upp halvblodshästar men hade inte tid att rida. När hon väl tog upp ridningen fick hon stora problem med rygg och diskbråck på halvblod med mycket schvung i steget.
– Så fick jag en ridlektion på lusitano i 65-årspresent, gjorde helt om och köpte en liten lusitano till billig peng som lärde mej byten i serier och piaff och passage. Nu har jag lusitanon Figaro som är helt underbar, berättar Evelyn, medan de andra i 50+ ser en lång ridkarriär framför sig.
Halter var ingen lätt häst, men med hjälp av Gonçalos pedagogik och instruktioner på lågmäld engelska slappnade han av mer och mer.
Allt fokus på hästen Halter
Medan vi väntar på hästarna i det ljusa ridhuset berättar Åse att hon för tillfället bara rider Floyd korta stunder. För det mesta rider hon Halter – och nickar förtjust när Liza Hjelm Christiansen från Örebro får ta emot den sadlade sexåriga mörkfuxen. Liza har en 15-årig valack efter Cardento hemma som älskar att hoppa. Nu håller sig Gonçalo lite i bakgrunden medan hon värmer upp.
– Jag vill gärna se hur ryttaren hanterar hästen i uppvärmningen innan jag börjar instruera, säger han.
Halter är lite rädd för hand och skänkel på grund av tidigare erfarenheter, så han går i försvarsställning med sänkt rygg. Liza får rida med låga händer på böjt spår medan Gonçalo hjälper henne att förstå vad som krävs på just Halter.
– När jag till slut kunde skapa en mjuk kontakt och fick ett förtroende var han fantastisk, så lyhörd att jag bara log som ett fån, säger Liza lyckligt när hon har klivit av.
Från segt till galoppombyten
På nästa lektion får Liza jobba med ställande innertygel, skänkelvikning och öppna – även i galopp. Det märks att hon har hittat knapparna på Halter.
– När vi galopperade på volt och hästen frustade så där nöjt, då släppte även min spänning och det kom en liten lyckotår. Den känslan tar jag med mig hem, ler Liza saligt.
Nästa ryttare är Lena Sjöström, 60 år och utbildad ridlärare. Hemma på Älvkarleby ridklubb tränar hon mest hoppning, men nu får hon rida Gepeto. En stor, vit hingst som behöver mycket understöd.
– Om hästen är lat, lägg på benen men sen måste du vara stilla. En häst behöver gå av sig själv, manar Gonçalo.
Efter en stund blir rytmen bättre och ekipaget jobbar med öppna och sluta. Lite senare får Lena testa galoppombyten och på lektion nummer två gör de byten i vartannat.
– Lektionerna blev otroligt intensiva och jag kämpade så att svetten lackade. Sen är jag glad att seriebytena kom med på film så att jag kan njuta och inspireras av dem i vintermörkret, berättar Lena efteråt.
Det märks överallt i Golegã att samhället är präglat av hästar sedan många hundra år tillbaka.
Trångt men med snälla hästar
Den här veckan i november pågår Portugals nationella hästfestival i lilla Golegã, Feira Nacional do Cavalo. I staden bor normalt ett par tusen invånare, men under feiran besöks den av cirka 50 000 människor. Självklart ska 50+-gänget dit och stilla nyfikenheten. Mitt på torget i den stora arenan hålls tävlingar i working equitation och dressyr. Vid vårt besök är det uppvisning av unga lusitanohingstar.
För varje dag under feiran ökar trycket på Golegãs gator och torg. Fotgängare – finklädda portugiser i alla åldrar och hästfolk som har bråttom till sina stallar – trängs med hästarna som kan vara upp till 10 000 stycken under veckan. Här finns många körekipage och särskilda butiker med vagnar som är fina nog för kungligheter.
Och förstås massor av ryttare i olika utstyrslar. Flickor med vackra ridkjolar i portugisiska dressyrsadlar trängs med män i engelsk mundering eller i tjurfäktarstil. Små barn rider stora hästar själva eller sitter framför sin far. Allt är tillåtet och allt ses på mangan, den stora banan utanför arenan där ryttare visar upp sig och sin häst. På kvällarna är det supertrångt där, för alla vill visa upp sina saluhästar eller de egna ridfärdigheterna som varierar stort.
– Är det inte mäktigt att veta att i stort sett alla hästarna är hingstar, säger Åse, när vi hamnar bakom ett gäng äldre män som har parkerat utanför baren och tar ett glas på sina till synes helt avslappnade hästar.
Fjärran svensk säkerhet
Hästmänniskorna i Golegã kommer från hela Portugal och därför rider man också nästan dygnet runt under feiran. I år finns dock en ny bestämmelse – man får inte rida på mangan mellan klockan 02.00 och 07.00. Så ja, det är annorlunda och spännande på hästfestivalen – även om vårt svenska säkerhetstänk drar ett kort strå här.
Vi ser fin ridning och vi ser ful ridning. Men framför allt är det ett mecka för den som vill se många vackra hästar på samma gång.
Innan vi lämnar Golegã sent på fredagskvällen hamnar vi i det lilla ridhuset strax bakom torget och den stora arenan. Här rider tävlingsryttarna fram och nu är det snart dags för uppvisning av The Portuguese School of Equestrian Art. Ridhuset fylls av vördnad för hästar i tjusiga träns och mandekorationer, samt män i historiska trekantiga hattar och sammetsröda rockar.
– Det är så overkligt att vi verkligen är här att jag måste nypa mig i armen, viskar Liza.
Plötsligt rider Gonçalo Soares sin tjusiga lusitanohingst mot vår läktare, höjer artigt sitt träspö och ger oss en blink. Vi fnittrar som småflickor och har inte en tanke på att vi faktiskt är 50+.
Runt mangan ligger små trähus med spiltor. De tillhör olika uppfödare som erbjuder gästerna vin och oliver, samtidigt som man presenterar några avelshingstar.
Kerstin Olander, Evelyn Davies, Marlena Falkner och Lena Sjöström tar en liten likör i Golegã. Ginjashots i chokladformar (knäckstorlek) är typiskt portugisiskt.
Vissa dagar hålls nationella dressyrtävlingar här, men oavsett programpunkt är arenan på torget omgärdad av en stor publik.
Far och dotter till häst, det ska börjas i tid.
På dagtid är det inte lika trångt på mangan och besökare hinner se detaljer på ekipagen. Leran åtgärdas innan kvällen.
Så här enkelt kan man också visa upp sin häst för försäljning. Mitt på gatan, bland förbipasserande.
All respekt 50+ hade för Gonçalo Soares (vänster) ökade med 100 procent när han satt upp på sin utbildningshäst.
Ingen reagerar nämnvärt på den lösa hingsten på unghästuppvisningen, han springer glatt några extra varv innan han låter sig fångas in.
Att rida två på en häst är inget ovanligt här. Många portugisiska ryttare har ett skinn bakom sadeln. Det funkar att sätta upp en passagerare på, men var ursprungligen till för att inte rocken skulle bli smutsig av hästen.
De äldre ryttarna tog långa pauser för att vattna strupen och parkerade helt sonika hästarna framför baren med rumporna ut mot förbipasserande. Hästarna stod och halvsov tills det var dags för nästa varv runt mangan eller gatorna.
Det skiljer bara en träribba mellan spiltorna. Här har hästen till vänster fastnat med benet på ribban. Lätt panik utbryter, men hästskötaren ordnar detta till allas lättnad.
Om avelsvärdering i veckans Hästonsdag
Per Skoglund berättar om hur en avelsvärdering går till. I ett härligt inslag får vi följa med till Grevagården och årets avelsvärdering.
Efter Ponnyakuten: ”Fick skriva autografer”
Filippa sökte till Ponnyakuten för att Ludde inte gick att longera. För Hippson berättar hon hur det var där, att bli känd och vad som hände sen.
Nytt ljus på din hästtransport
Böckmann erbjuder nu en ny ambient belysning som ger ett mjukt sken. Lamporna säkerställer bra belysning av omgivningen vid backning.
Kreativ belysning väcker uppmärksamhet
Norska Frida Børli Solaker upplever att många vill ha samma lösning för att lysa upp ridbanan som hon skapat. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.
"Lösningen har fungerat utmärkt för oss i två och ett halvt år nu"
Ridsporten glöms bort i ny idrottsutredning
Regeringen gav i uppdrag att se över idrottsanläggningar – men de tog inte med ridsporten. Nu finns risk att gå miste om framtida investeringar.
Bildspel: Följ med hem till Erica och Thomas
Utanför Tomelilla hittar vi Erica Swartz Ryan och Thomas Ryans gård. Här har de hagar så det räcker och blir över, varsitt stall och totalt fem olika ridbanor.
"Ibland blir kontrasterna så påtagliga"
Resten av hästvärlden diskuterar femtio nyanser av blått. Maria Yttermyr befinner sig i ett parallellt universum: en distanskurs i targetplacering.
Ställer sig frågan i bloggen: är dressyren för hästen eller människan?
Hjälpte polisen med bortsprungna hästar
Klockan 01.45 vaknade Hanna Lundberg av att telefonen ringde då. Det var polisen som stod med två hästar. Hon åkte dit med transporten.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Nu är brunstsäsongen här
Med ljusare och längre dagar kommer brunsten i gång hos våra ston vilket kan påverka deras beteende. Men vad händer när stoet brunstar?
La ut ben och huvuden från döda hästar
Länsstyrelsen ville ta en kvinnlig gårdsägares djur. Hon valde då i stället att avliva sina sex hästar och sprida kadaver och slaktrester över gården.
Mulan är en förebild för åringarna
Cerina Lindström köpte den envisa mulan Mulle Meck för två år sedan. Han blev snabbt en modig förebild för de yngre kompisarna i hagen.
"Den största skillnaden mellan en häst och en mula är envisheten"
»En glad häst utgör basen i vår sport«
Jessica von Bredow-Werndl har sett över sin egen och hästarnas vardag. En mer naturlig hästhållning och ryttarträning har gett resultat.
"Det går alltid att hitta ett sätt att träna som passar just din häst"
Professionell ridanläggning med ridhus
Utanför Nyköping finns en gård perfekt för att kombinera olika företaganden. Där finns totalt 20 boxar, ridhus och två ridbanor.
Konferensanläggning, festlokal och produktion av fläderdryck
Ordet tystnadskultur klistras på ridsporten
Hippsons publiceringar om tystnadskultur har fått Niklas Jonsson att fundera. Vad är egentligen tystnadskultur? Och hur får den få oss att agera?
Ordförande i SvRF:s hoppkommitté: "Kanske inte är så svart eller vitt"
Häst bremsades - man döms för djurplågeri
En häst hade sår på mulen vid en oanmäld kontroll. Hästägaren erkände då att han hade bremsat hästen och lämnat den uppbunden.
Avlivning av häst –så kan du förbereda dig
Att ta farväl av en bästa vän är en av de svåraste stunderna för en häst ägare. Det är ett tungt men viktigt ansvar och förberedelse kan underlätta.
Lag-SM i distansritt går genom Västerås
Den 26 juni rids lag-SM i distansritt genom centrala Västerås. Mälardalens distansryttarförening arrangerar distansritten under SM-veckan.
Projekt för att minska kvarka på ridskolor
I ett nytt pilotprojekt samarbetar Svenska ridsportförbundet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Målet är att minska kvarka på ridskolor.
"Finns ett behov att prata om svåra frågor"
Den senaste tidens mediala fall från ridsporten har väckt frågor om tystnadskultur. Vad gör förbundet för att motverka tigandet?
Nyanser bygger register i hästens gång
Att kunna korta och länga hästens steg är grunden till samling. Men Liane Wachtmeister menar att vi ofta nöter på i samma tempo.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
- Sju punkter för en bra sits: ”Vanligt att ryttare sitter bakom vertikalen”
- Douglas Lindelöw: "Tillbakavisar bestämt anklagelserna om misskötsel av hästarna"
- Patrik Kittel besvarar kritiken
- Träna sitsen med Emelie Brolin: ”Måste få in mer fysträning i sporten”
- Nellie Berntsson flyttar tillbaka till Sverige
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Allt fler upptäcker WE
– Porträtt: Sara Algotsson Ostholt
– Hitta samspelet med slingan
– I huvudet på Steve Guerdat
– Ridning under småbarnsåren
– Få hästen lösgjord i balans
...och mycket, mycket mer!