Text: Annelie Eriksson
Foto: Privat
  
I mitten av februari genomförde mor och dotter Brolin sin fjärde resa till Irland och området Connemara. Men för Chris har traditionen pågått i många år.
– För 48 år sedan åkte mamma till Irland tillsammans med sina föräldrar. Då övertalade hon dem att köpa 18 ponnyer, berättar Emelie med ett skratt och fortsätter:
– Jag får sitta och bromsa mamma varje resa. Hon har ett öga för fina ponnyer, men vi kan ju inte köpa alla första kvällen.
 
En weekend i ponnyparadiset
Tillsammans landar de i Dublin på torsdagen och åker sedan vidare upp till Sligo.
– Där har jag hittat flera uppfödare som vi genom åren har köpt av. Det är en spännande resa i tre timmar på motorväg med vänstertrafik.
Morgonen efter, på fredagen, åker de nedåt till Connemara för att titta på ponnyer och delta i lördagens auktion i Clifden.
– Som mest har vi orkat titta till nummer 150 på auktionen. Jag tror att om jag summerar det hela, då tittar vi nog på 200 ponnyer under en resa.
Emelie berättar att många ponnyer är ganska ohanterade, detta eftersom de går ute i stora flockar under sina första år i livet. När hon tittar på ponnyerna vill hon gå in till dem, lyfta på benen och se hur de beter sig när hon vill interagera. De som är lite äldre sitter hon gärna upp på och provrider.
– Mamma har en otrolig erfarenhet av att hitta fina ponnyer om man ser rent exteriört och till deras stamtavlor.
  
Köps in för verksamheten
I år blir det sex ponnyer som kommer hem till Sverige. De är mellan fem och sju år, men ibland hittar Chris och Emelie även en treåring som de fastnar för.
– Jag har lärt mig väldigt mycket under dessa fyra år. Allt är en del i en process, där vi ska förvalta och förädla ponnyerna.
I skrivande stund står det tolv ponnyer hemma på Brolötens gård i Sörmland. Tillkommer gör alltså de nyinköpta ponnyerna. Under sommaren arrangerar familjen ett uppskattat ridläger där ponnyerna behövs. Men när hösten kommer är tanken att några av dem ska säljas.
– Det känns väldigt fint att vara på Irland och hitta så många fina ponnyer, för att sedan lägga ner arbete på att utbilda dem. Och att slutligen sälja till en ung ryttare som ger ponnyn massor av kärlek.
  
Respekt för importmomentet
Inför de kommande transporterna hem till Sverige känner Emelie ingen oro. De har rutiner som hållits i många år och som är väl inarbetade.
– Vi har i alla år haft ett eget stall till ponnyerna, där de står i karantän och tempas flera gånger dagligen under den första tiden. Det är ett bra hanteringstest för hästarna och vi sätter in extra personal när de kommer, förklarar hon.
I och med det behöver Emelie inte hantera de nya ponnyerna i samband med att hon tränar sina tävlingshästar.
– Jag hade inte kunnat bedriva min tävlingsverksamhet annars. Men det är inte uteslutande landet smittorna kommer från, utan även via transporterna. Det ska man ha respekt för och veta om.
När ponnyerna åker hem till Emelie är det med vana transportörer, som hon och hennes mamma känner till väl. All utrustning saneras vid ankomst och tempjournaler först.
– Om man ändå får se det goda i det onda i Sverige just nu, så har det blivit väldigt kontrollerat. Vid Bruksprovet var det tempjournaler och kontroll vid ankomst. Inför Gothenburg Horse Show har man skärpt kontrollerna både med krav på tätare vaccination av samtliga hästar och tempjournaler. Jag tror det är avgörande att alla, oavsett nivå, förstår hur viktigt det är.