Text och foto: Laila Berglund
  
Polishästen har alltid fascinerat mig. Det har också polishunden gjort. Just det faktum att de lånar ut sina fantastiska egenskaper till oss för att förhindra brott, hitta försvunna personer, skingra buset eller spåra upp och fånga misstänkta.
Under ett besök hos Polisrytteriet i Malmö fick jag en chans att ställa alla mina hundratals frågor till polisinspektör Malin Lundgren samt till Björn Thunberg, gruppchef över Polisrytteriet Syd. Hur i hela friden kan man få ett flyktdjur att braka rakt in i aggressiva folkmassor? 
Det startar i livmodern. Genomtänkt avel med ett mentalt stabilt sto och dito hingst är en bra grund.
  
Rätt mamma är viktigt
Därefter kommer en god uppfostran – från stoet bland annat. En bra mamma som håller fölet under uppsikt, och talar om vad det får och inte får göra, är jätteviktigt. Naturligtvis är även mänsklig kontakt och acceptans avgörande, dessutom behövs fysiskt starka individer. Bra benstomme och hovar är av högsta prioritet.
Som unghäst startar allmänutbildningen i ridning, kondition och uppförande. De ska orka långa patrulleringar på asfalt. Den perfekta åldern att komma till polisen är när hästen är ungefär sex–sju år gammal. Då startar en prövotid som innefattar olika typer av träning med kondition, miljö och patrullering. Samma typ av träning fortsätter man med kontinuerligt för alla polishästarna.
  
Enhetlig sammansättning
Polisen har kommit fram till att man vill ha en så till synes enhetlig sammansättning av hästar som möjligt. Om någon individ, hur perfekt som helst annars, sticker ut – då kan motståndarna "ta sikte på den vita". Det är därför svarta eller bruna hästar uppskattas mest.
Däremot finns inget reglemente som säger att en viss ras måste antas. Hos Polisrytteriet Väst finns till exempel två shirehästar anställda. Och i syd finns en kladrup (en tjeckisk ras) som ser ut som en riddarhäst, de flesta polishästar är dock svenska halvblod.
Frågan kvarstår, hur kan man få en häst att gå rakt in i en folkmassa? Björn berättar att det är mängder av träning, och tillit till ryttaren, som ligger bakom. Men hästarna kan visst bli rädda.
Lite samma tekniker som Cesar Millan använder på hundar kan man applicera i träningen, att för en sekund sätta individen i obalans och därefter styra på.
  
Alla passar inte i alla situationer
Ett exempel är att en av hästarna fungerade perfekt under Limhamns-incidenten, men det gick mindre bra under Lundakarnevalen. Skarpt läge var okej, men glada ungdomar i parken förstod den inte utan blev då lite osäker.
Okunnig som jag är trodde jag kanske att hästarna var lite som maskiner, men när jag träffade några i stallet var de som "nallebjörnar". Supergoa individer som kom fram och hälsade och stoppade mulen i magen på mig. 
Precis som vilken tävlingshäst som helst vet de när det är dags att jobba. De taggar i gång och laddar inför uppgiften. När utrustningen sätts på vet de precis vad som väntar.
Vem som ska gå bredvid vem och i vilket led handlar om vilka individer som fungerar bäst tillsammans. Veteraner har mycket att lära de yngre. Ett mycket effektivt sätt är att som ung lära sig av de äldre.
  

Under Falsterbo Horse Show hölls en clinic för att visa Polisrytteriets träningsmetoder.