Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Flera hästar som har gått på toppnivå under många år, i främst dressyr, har genom åren kommit till Lovisedal utanför Stockholm. Detta för att varva ner. Christina Åslund driver verksamheten där som även består av rehabstall samt avel, och hon älskar att ta hand om de fyrbenta stjärnorna så att de får en fin pension.
– Till stor del handlar det om att se till individen. De här hästarna har varit i toppsporten länge, de har ett system med få människor i sitt team och de har sina vardagsbestyr ganska hårt satta med resor, tävlingslivet och träning. När de kommer hit försöker jag lära känna dem och fråga dem vad de faktiskt vill och tycker om att göra, säger hon.
  
Bjuder upp till dans
Per Sandgaards båda GP-hästar Memphis och Orient spenderade sina sista år på Lovisedal. Liksom Douglas Hilltop, som har gått med olika ryttare i Grand Prix under flera år.
– Det är framför allt herrar som kommer hit, jag vet faktiskt inte hur det har fallit sig så. Men här får de blomma ut som de kungar de är. Några vill inte bli ridna alls utan hittar sin uppgift i att lära unghästar om livet på lösdriften. Andra rids i skog och mark och bjuder gärna upp till dans med piaffer och passager med liv och lust, säger Christina.
Hästarna har kommit till henne via kontakter, några av dem har hon själv köpt löss. Douglas Hilltop var till exempel hennes egen.
– Han hittade verkligen sin plats här på gården och tog sitt uppdrag med att lotsa unghästarna på uteritt på största allvar. Han älskade det verkligen.
  
Jobbigt att ta farväl
I helgen blev det dock dags att säga adjö till Douglas och han fick galoppera vidare till de evigt gröna ängarna.
– Det är min skyldighet att sätta stopp när det är dags. Samtidigt är det lika jobbigt och fruktansvärt varje gång den dagen kommer. Men samtidigt får jag ge så mycket tillbaka till dem deras sista år i livet. De ger mig minnen som jag aldrig någonsin hade kunnat drömma om. Så även om det är jobbigt när de måste ”gå” är det ändå värt det, säger Christina.
Det är så klart en stor omställning för en tävlingshäst i full kondition att plötsligt leva pensionärsliv.
– Jag lyssnar på vad de berättar. Vill de ha täcke på sig eller inte? Vill de gå ute dygnet runt eller komma in på natten? Vill de bli ridna eller bara ompysslade? Det gäller att se till varje individ och att ge dem det de behöver. De här hästarna har varit inne i tävlings- och träningssystemet länge, men här får de en chans att bara vara och att busa och leka så mycket de vill.
  
Ryttarna bryr sig
Christina menar att det kan vara bra att upplysa den engagerade ridsportpubliken om var stjärnorna tar vägen efter sin pension.
– Det finns platser där de erbjuds ett bra liv även efter att de har varit i rampljuset. Och det känns också fint att veta att de gamla ägarna och ryttarna faktiskt bryr som var hästen hamnar och att den har det bra sina sista år i livet, avslutar hon.

Orient och Memphis nöjt av varandras sällskap i hagen.

Christina red Orient, som gärna bjöd upp till dans.

Ida Röök

redaktion@hippson.se