Text: Annelie Lundkvist
Foto: Per Eriksson
  
Både Tinne Vilhelmson Silfvén och Jens Fredricson tränar för Louise Nathhorst. För Tinne har samarbetet pågått i flera år, medan Jens blev regelbunden Lussan-elev för drygt ett år sedan. Då var det i markarbetet med hingsten Uncanto di Villagana han ville ha råd och hjälp.
– Uncanto var inte så välriden som han är i dag när han kom till Jens. I början fick vi arbeta med att få honom lika jämn på båda tyglarna, minns Lussan.
Numera går hingsten avslappnat och med jämnt stöd och fokus framåt i markarbetet, det gör bland annat att Jens kan fokusera på sig själv.
– Jag har lärt mig att inte göra för mycket utan att låta hästen arbeta, säger han.
Just att göra för mycket är något unghästutbildaren och hingstproffset Magnus Österlund känner igen från hoppsidan.
– Hoppryttarnas svaghet är ofta okunskapen i grundridningen. En okunskap som gör att man böjer för mycket på hästen och drar i tyglarna när man rider.
  
Även toppryttare har saker att jobba på
Tinne visar upp två fina hästar – dels Horatio (född 2005, e. Hochadel – Matcho x), dels Paridon Magi (född 2003, e. Don Primero – Napoleon). Under de båda korta ridpassen kommer Lussans påminnelse då och då – "korta tyglarna". Det är nästan så att publiken drar en lättnadens suck när tränaren korrigerar sin elev i något så grundligt som att tyglarna ibland blir för långa. Trots en andraplats i världscupfinalen kan man alltså få tillsägelse om tygellängden på träning.
– Det säger jag ganska ofta till henne, skrattar Lussan.
  
Öka och minska med kvickhet
Oavsett om du som ryttare gör dig redo för att styra på ett hinder, eller om du ska rida in på en diagonal för att göra ett byte, är galoppen avgörande.
– Målet är att hålla samma takt hela vägen mot uppgiften och att få hästen att minska med bakbenen, förklarar Tinne.
För att kunna kontrollera galoppens steglängd och därmed hästen är lydnaden viktig. Liksom de alltid närvarande halvhalterna.
– Lika kvick som jag är på att öka ska jag vara när det är dags att minska, menar Tinne.
Jens håller med henne och tillägger under sitt ridpass att just skolningen är det viktigaste, samt den mjuka handen i samlad galopp.
– Hästarna är inga robotar. Men en duktig ryttare skyller aldrig på hästen, utan letar alltid efter sätt att förbättra sin egen ridning, säger han.
  
Läskiga hörn får inte påverka ridningen
De finns ofta i varje ridhus, speciellt på tävlingar, de där "läskiga" hörnen. Under tävlingsmomentet kan det vara förödande att inte kunna rida ut hästen i hörnet för att den blir spänd eller genar. Enligt Jens finns det dock en enkel lösning – titta åt andra hållet.
– Ett vanligt fel i ridningen är att man korrigerar vid fel tillfälle eller för hårt, vilket gör att hästen genast blir ännu mer rädd för hörnet, påpekar han.
I stället rekommenderar Fredricson att du ignorerar problemet och hörnet. Om du rider förbi flera gånger utan att det händer något obehagligt, så kommer hästen att slappna av. Ridpasset kan då fortgå utan denna anledning till irritation.
  
"Lura" den ambitiösa hästen
Tinnes Horatio och Jens Candy Flip (född 2006, e. For Feeling – So What) är hästar som verkligen vill träna, de lyssnar efter ryttarens minsta vink för att få gå in i en piruett eller vända upp mot ett hinder. Båda ryttarna har samma typ av lösning för att lugna hästarna, som ofta ligger steget före och vill kasta sig in i övningen. Nämligen att "lura" hästen.
– Om hästen inte vet om det blir en volt eller en piruett, då blir han uppmärksam på mig, förklarar Tinne.
Jens häst är även hon riktigt ambitiös och vill mer än gärna hoppa alla hinder som ryttaren rider an. För Jens är det dock viktigt att hon inte rusar mot sitt uppdrag, utan väntar på honom.
– När jag tog över henne hade hon fått bestämma över sin ryttare, något hon är van vid och gillar att göra. Den fighten tar man helst inte, utan man får arbeta runt henne, säger Jens och fortsätter:
– Efter oxern rusade hon lite tycker jag, även om hon väntade fint på mig innan hindret. Då gäller det att vi överraskar henne lite, till exempel med att svänga åt andra håller direkt efter landningen.
När Jens har svängt två gånger åt vänster efter hindret kan han sedan fortsätta rakt fram efter det tredje språnget. Då på en lugn Candy Flip.
  
Utmaningen är glädjen
En av de viktigaste pusselbitarna till framgång är att hålla hästarna glada.
– Paridon Magi är en häst som visar att man kan få alla individer att blomstra om de får tid, träning och rätt förutsättningar, säger Lussan.
Under utbildningens gång är det dock viktigt att hästen hålls glad, både utanför träningen och under ridpasset.
– En häst som är avslappnad i grundridningen får en bättre spänst i kroppen som gör att den hoppar bättre. Då kommer självförtroendet, glädjen och modet, säger Jens.
När han tränar för Lussan fokuserar de intensivt under korta träningspass, som är max 20 minuter långa och har en tydlig plan.
– Det handlar inte minst om att bygga upp självförtroendet i hästen och att sluta positivt, poängterar Louise Nathhorst.

Annelie Eriksson

redaktion@hippson.se