Text: Anki Yngve
Foto: Privat
  
Linda Aronsson driver Bergahästen i Vargön – med ridskola, turridning, försäljning av PRE-hästar och en liten inackorderingsdel. Alla hästar går i lösdrift, ridskolans i en större flock och privathästarna fyra och fyra.
– Det är mycket prat om Active Stable och liknande, i och med att riksanläggningarna har satsat på detta. Vilket är jättebra, toppen med intresse för nya sätt att hålla hästar. Dock upplever jag att det blir lite väl mycket fokus på kraftfoderautomater, säger Linda.
När hon själv byggde upp sin anläggning tittade hon mycket på de olika färdigkoncepten.
– Men vi var lite fundersamma över om vi skulle ge kraftfoder alls, då kändes det onödigt med dyr automatik. Facit är att vi ger otroligt lite tillskott, hästarna klarar sig på det hösilage de får. Dessutom har de foderhäckar med fri tillgång till halm i hagen, vi provade först fri tillgång till hö men då blev de överviktiga, berättar hon.
  

Anläggningen sedd från framsidan.
  
Vill bara in för matens skull
Mineraler får hästarna i pelletsform vid insläpp.
– Det är belöningen för att de kommer när jag ropar. Folk berättar ofta att deras djur står och trycker vid grinden, men det handlar inte om att de vill vara inomhus utan om att de vill ha mat, säger Linda.
Enligt henne är den största vinsten med lösdrift att hästarna trivs så bra.
– De tycker att det är jätteskönt och visar tydligt att det är skittråkigt i stallet, där finns det ju inget att göra. De vill ut med kompisarna, inte stå själva på nio-tio kvadratmeter.  
  

På gården finns ett fint stall, men hästarna är hellre ute. Stallgången är fyra meter bred, den kan även användas som löpargång.
   
Hösilage inne och halm ute
Ridskolehästarna tas in från lösdriften på eftermiddagarna, då de ska visiteras och göras i ordning inför lektioner.
– De får hela sin högiva de timmar de står inne. Övrig tid äter de foderhalm av god kvalitet i lösdriften, de klarar sig jättebra och är fina i hullet, säger Linda.
Privathästarna går alltså i grupper om fyra, de har foderhalm plus får 7 till 10 kilo hösilage var i häckarna. Enligt Linda äter de inte allt hösilaget på en gång, utan sprider ut ätandet ganska bra.
– Sedan har vi automatiskt, frostfritt vatten och förstås vindskydd i hagarna.
Hon har insett att det är viktigt att ha tillräckligt med foderhäckar i en större flock, och ordentligt med utrymme runt dem så att det inte blir bråk.
– När lektionshästarna, som går många tillsammans, fick hösilage ute blev det lite mer oro och kiv om maten. Det har fungerat mycket bättre nu när de i stället får foderhalm av hög kvalitet i häckarna, berättar Linda.
Några av privathästarna äter kraftfoder, detta får de i så fall inomhus när de ska ridas.
– Trots att de privata hästarna rids mindre än lektionshästarna är det de som äter kraftfoder. Det ska liksom vara en bytta, skrattar hon.
  

Privathästarnas vindskydd, med ytterligare en hage under produktion i bakgrunden.
  
Får inte bli geggigt
Det centrala i en välordnad lösdrift är enligt Linda att en rejäl del av hagen är uppgrusad, så att hästarna kan ligga och gå torrt. Och det är just gruset som blir den största kostnaden, som du inte bör snåla in på.
– Jag tror att man ibland, inte minst i stall med vanlig boxuppstallning, gör sig en otjänst genom att inte grusa sina hagar. Då står hästarna där med gegga till knäna i flera timmar, inte konstigt att de vill in.
Hon har totalt 16 hektar mark till sina hästar, inklusive sommarbete.
– I vinterhagarna är det grusat cirka 20 x 30 meter, alltså 600 kvadratmeter på fyra hästar. Sedan har de en större hage att gå ut i utanför gruset.
Det Linda inte har kommit ifrån är dock att mocka. Från början hoppades hon att det skulle räcka att ”köra av” hagarna med traktorn ett par gånger om året.
– Men då fick man gå i bajset. I år har vi mockat med skottkärra varje dag och då kan du gå ut i lösdrifterna i vanliga lågskor sedan, säger hon.
Mockningen av lösdriftshagarna tar en timme om dagen per tio hästar. Det blir en mindre mängd gödsel än vid boxmockning eftersom du inte får upp något strö, men å andra sidan blir det tyngre i och med att bajset ofta är regnblött.
– Jag upplever inte att jag sparar så mycket tid på mockningen. Men det du sparar med lösdrift, vilket gör hela skillnaden, är att du inte behöver ”vakta” hästarna tre gånger om dagen. Du kan göra allt arbete en gång per dag om du vill det, säger Linda.
  

Hästar vid halmhäcken.
  

Sommartid går flocken på gräs.
  
Ridhuset agerar ligghall
På Bergahästen finns ett stall i fullstorlek, där hästarna görs i ordning inför ridning och där konvalescenter och så vidare kan stå.
– När jag byggde var det viktigt att kunna ställa in hästarna, inte minst inför lektioner, så vi har stall också. Om man bara har privathästar behöver man inte ha en box per häst, men i och med lektionsverksamheten har vi det så, förklarar Linda.
Anläggningens manege på 20 x 40 meter står dessutom öppen för den stora lösdriftshjorden.
– Ett ridhus, hur mycket används det egentligen? Alla våra lokaler brukas till flera saker, det gäller att utnyttja sin anläggning. Så manegen är mer ligghall än ridhus, även om vi rider där också. Sedan går hästarna in ganska lite, de gör det mer eller mindre bara på sommaren när det är mycket insekter. Eller när det är fruset i marken, då kan de rasta av sig ett par varv i manegen.
Linda har byggt ett A-staket innanför sargen i ridhuset, med el ingjutet, för att hästarna inte ska gnaga på träväggarna. När någon rider därinne stängs elen givetvis av.
– Det har inte blivit så mycket mer banskötsel faktiskt, jag trodde att de skulle gräva runt och bajsa överallt i manegen. På sommaren handlar det kanske om en skottkärra om dagen vi mockar ut.
  

Ridhusväggarna är av trä på nederdelen och vindplåt på ovandelen, vilket släpper in väldigt mycket ljus. Vindplåt består av 30 procent hål, men står ändå emot regn och snö mycket bra.
  

När någon rider i ridhuset stängs elen givetvis av. FOTO: Marie Bolk
  

Gänget tar paus i ligghallen/ridhuset.
  
Blir mindre hispiga
Något Linda menar att hon har vunnit, sedan hon för några år sedan bytte från boxhållning till lösdrift, är att hästarna har fått ett mycket jämnare temperament – även om de fortfarande är framåt i ridningen.
– De är alltid avrastade, också om de har vilat två-tre dagar. Och så är det färre bit- och sparkmärken på dem eftersom de går tillsammans hela tiden.
Kolik har hon inte haft någon häst med sedan bytet.
– Och mugg, nej, vi har uppgrusat så vi spolar inte. Ingen hosta heller, dessa sjukdomar är stallrelaterade eftersom människan håller hästen på ett sätt den inte tål, hävdar hon bestämt.
Det som kan vara lite svårt är däremot att få in en helt ny häst i lösdriftsflocken. Så Linda lägger ganska mycket tid på infasningen, inte minst när det gäller de spanska hästarna hon importerar. För dem är det en enorm omställning, från att stå i box hela dygnet som ofta är fallet i Spanien, till lösdrift med andra hästar.
– Men när man väl är igenom omställningsprocessen funkar det hur bra som helst. De spanska hästarna får gå i en hage bredvid tills de har lärt sig elstaketen och så vidare.
  

Linda menar att hästarna har blivit mindre tittiga i ridningen... 
FOTO: Marie Bolk
  

... men att de är minst lika arbetsvilliga.
  
Något mer päls
En vanlig farhåga från spekulanter på lösdriftsplats är att hästarna ska bli ”lurvbollar”.
– Några blir lite mer långhåriga, men det är faktiskt förvånansvärt sällan. Sedan har vi valt att klippa mindre än tidigare, vi vill spara ovansidan på hästen med päls. Men lösdrift betyder inte lurvig ponny i skogen, om man vill helklippa och täcka kan man säkert det, säger Linda.
Täcke har hon på hästarna på vintern, för att de inte ska komma in blöta och skitiga. Mellan april och oktober går de dock utan.
– Att ha täcke på hästarna handlar nog ofta om bekvämlighet för oss människor, mer än om att de fryser. Mina går i hagar med uppväxta träd och med vindskydd, de har tillräcklig yta för att kunna gå omkring. Så de står inte och huttrar.
Det här med bekvämligheten för människorna tycker Linda i och för sig är viktigt. Bara för att hästarna går ute behöver inte vi tvåbenta stå i kyla och göra i ordning dem.
– Vi sköter dem i boxarna eller i gången. Sedan har vi spolspilta, tvättrum, paddock, ridhus, uppvärmd sadelkammare, fikarum och så vidare. Sådant vill jag inte tulla på, vi har ju hästar för att vi vill träna och ha det trevligt, säger hon.
Linda berättar avslutningsvis att hon har dragit fram belysning till insläppet och en bit in i hagarna, så att man kan hämta sin häst oavsett tid. 
 
Är det många potentiella inackorderingskunder som är skeptiska?
– Ja, många tycker att det är jättefint här, ”men skulle de inte kunna få vara inne på natten”. Vi människor vill att hästarna ska få komma in och ”sova”, men det är vi som sover hela nätterna. De ägare som har provat lösdriften vill inte ha något annat.
  

Lektionshästarnas sadelkammare.
  

Lindas sambo Martin har hjälpt till att bygga det mesta av anläggningen.