Text: Sofia Lyckman/Västmanlands Idrottsförbund
Foto: Sofia Lyckman och Frida Nordeng
  
Allt började med att Stina Holgersson, ridskolechef på Kungsörs ridklubb, kontaktade idrottsförbundet och undrade hur ridklubben skulle kunna bidra med att skapa förutsättningar för en ännu mer meningsfull fritid för de ungdomar som bor på kommunens asylboenden. När de sedan, genom sitt deltagande i projektet "Med vår ridklubb i centrum", fick berättat för sig av Salaortens ryttarförening om deras satsning – där ungdomssektionen ansvarar för att välkomna människor från Salas boenden till sin verksamhet – kände de att det var något som de också ville göra.
  
Lära sig mer om hästar
Sagt och gjort. Stina tog tillsammans med Västmanlands Idrottsförbund kontakt med Kungsörs kommun som gick in med 100 000 kronor för att stötta idéerna. Detta har, i mervärde till de resurser som föreningen har fått från Västmanlands Idrottsförbund, möjliggjort att de under tio lördagar våren 2016 har haft möjlighet att ta emot 15 deltagare från asylboenden i kommunen. Dessa har fått prova på att rida och lära sig hästkunskap, men framför allt har de fått umgås med de ungdomar som är medlemmar i ridklubbens ungdomssektion. 
– Jag ser hur våra unga växer i mötena. De lär av varandra. Allt från språk och kommunikation till ledarskap och kultur. Det har varit så fantastiskt att få vara en del av denna satsning att även om jag och vår andra instruktör Camilla Backman har turats om med det övergripande ansvaret, så har vi båda haft svårt att hålla oss borta när det inte är våra lördagar. Jag åker dit ändå, säger Stina och skrattar.
  
Sommarkollo snart slut
När vi kommer på besök är det dags för tacos i ridklubbens kafeteria. Det ligger ett molndis över anläggningen, värmen är tryckande och varslar om antingen sol eller åska. Det är sista dagen på ett fyra dagar långt sommarkollo – som också har kunnat genomföras med hjälp av det stöd som föreningen har fått. Lägret har bestått av allt från traditionell ridlära, hästkunskap och uteritter, till arbete med sisuovifs planscher och aktivitetsväska, samt voltige och gymkhana.
Samtliga deltagare, både de "nya" vännerna från boendena och medlemmarna i ungdomssektionen, är rörande överens om att gymkhanan var en av de absoluta höjdpunkterna under dagarna. Zia, Ebrahim och Kokob har samtliga fått prova på att galoppera och Kokob har blivit helt hästfrälst. Något som bland annat märks på hennes t-shirt med hästtryck och hennes glittrande ögon när hon berättar att Luba är hennes absoluta favorithäst.
Skratten avlöser varandra, tallrikar skramlar och de under ridläger näst intill obligatoriska avramlingarna diskuteras högljutt. Vi gör oss redo för att tillsammans gå ner med ridskolehästarna, som nu ska få en välförtjänt semester i sin nya och fina sommarhage.
  
En samhörighet kring hästen
En lugn promenad intill hästarna, i det vackra midsommarlandskapet ner mot hagen, skapar en känsla av magi. En samhörighet kring hästen oavsett var du ursprungligen kommer ifrån. Hästarna släpps samtidigt när Stina har räknat till tre. Vi hoppas allesammans på att de, likt glada kossor på grönbete, ska skutta av lycka. Men de sträcker bara lugnt ner sina mular i det gröna, goda gräset och kommer då och då fram och nosar nyfiket på oss – som febrilt försöker föreviga ögonblicken och mötena med våra kameror på ängen.
När vi har sett oss mätta på friheten går vi gemensamt upp till stallet och pratar om vikten av att skapa en välkomnande och inkluderande idrott. Och hur hästen är ett utmärkt verktyg att samlas kring. Den dömer ingen, har inga fördomar och alla står helt lika inför den. Väl uppe vid stallet fortsätter kompishänget på stallplanen. Mobilbilder jämförs och midsommarplaner smids. 
  

Voltige och att bara umgås med hästarna stod också på schemat.