Text: Annelie Eriksson
Foto: Privat
 
– Jag är bra på att kratsa hovar och hålla ridlektioner. Om föl och avel kan jag ingenting, berättar Pernilla när Hippson ringer upp. 
Det är ändå med en stor dos humor och skratt hon berättar hur det gick till den sista tiden innan Oopsi Daisy föddes. 
  
Nya ponnyn var lite tjock
I september kom den sjuåriga D-ponnyn och numera stolta modern Knocknasheega Susan till Sverige. Ridskolan köpte henne i oktober och Pernilla beskriver henne som en genomsnäll ponny som är väldigt go. Även om hon inte var så utbildad hade hon fin takt och eleverna trivdes med henne. 
– Vi tyckte att hon var lite tjock när hon kom, så vi höll igen en aning på fodret. Men efter jul började hon se tunn ut och vi matade på rejält, inget hjälpte dock. 
Personalen gav extra lusern, avmaskade och kollade tänderna – men förstod inte varför hon inte gick upp i vikt. 
  
Fanns inte en tanke på föl
De fortsatte att ge henne rejält med foder och försökte hitta orsaken till viktnedgången.
– Vi letade efter tusen anledningar, men tanken på föl fanns inte. 
Till slut frågade en besökande veterinärassistent om de hade dräktighetskollat henne. De kände rektalt och konstaterade att hon troligtvis var dräktig. 
– Jag ville inte tro det, så vår veterinär fick komma ut och undersöka. Men jo då, hon var dräktig.
På ridskolan har man inte möjlighet att ha ett sto med föl. Pernilla berättar att det varken finns mark eller plats för avelsverksamhet. 
  
Grannarna i åtanke
Som tur är har klubbens höleverantör, som inte bor långt bort, egen avelsverksamhet. Man beslutade sig för att köra dit stoet omgående för att få proffesionellt stöd i dräktighetens slutskede. 
– Vi transporterade henne den korta sträckan, även om det strider mot Jordbruksverkets regler. Hon stod där en vecka, sedan kom tillskottet. 
Den rutinerade bonden hade fått en känsla tidigt på söndagsmorgonen och gick ut i stallet. Då var stoet i full gång med att föla.
– Det var det hårigaste han hade sett, säger Pernilla med ett skratt när hon erkänner:
– Vi visste inte ens om det skulle vara en häst eller en mula som kom ut. Grannarna (Lunds civila ryttarförening, reds anm.) fick ju en egen överraskning förra året.
  
Tidig present till klubben
I år fyller föreningen 50 år och personalen ser detta som en liten överraskningsgåva. Dock är det osäkert om man kan behålla fölet. Oopsi Daisy, som fölungen har döpts till, kommer inte att vara redo för att skolas in i verksamheten förrän om tidigast fyra år. Något som gör att man kan behöva sälja henne som ung.
– Klart att man är sugen på att behålla fölet, men det handlar om ekonomin. Det är redan som att stoet är långtidsskadat när hon nu är mammaledig. De andra hästarna får täcka upp för henne.