Text: Anki Yngve
  
För ett par veckor sedan höll Saracen Horse Feeds Sverige en inspirationsdag med föreläsningar, detta i Segragymnasiets lokaler i skånska Östra Ljungby. En av talarna var Grevlundas stallchef Jenny Talinsson, hon berättade inte bara om stallets välplanerade utfodringsrutiner utan även hur hon har hamnat där hon är i dag.
Jenny inleder med att hon faktiskt inte var så intresserad av hästar alls förrän hon blev kanske tolv år gammal.
– Till dess följde jag med strömmen. Det var det man gjorde på landet, man höll på med hästar, skrattar hon.
Så småningom växte dock ett genuint intresse fram. Jenny tränade för Pia Holgersson och den kontakten gjorde att hon efter gymnasiet fick jobb i ett privatstall med lite hopphästar.
– Det ledde i sin tur vidare till att jag började jobba hos Pether Markne där jag blev kvar i sju år. Jag hade hand om både Ampère och Flyinge Amiral, den senare var och är min stora kärlek!
  
Har gjort stora mästerskap
Talinsson fick göra OS år 2000 tillsammans med Pether och Amiral. Under en tid var även Lisen Bratt i stallet som elev och de lärde känna varandra.
– Pether fixade så att jag började jobba hos Lisen när hon och Peder bodde i Flen, efter två år hängde jag med dem ner till Skåne, berättar Jenny.
Då Lisen blev gravid stannade hennes tävlande av lite. I samma veva sprang Jenny på Peter Erikssons dåvarande hästskötare Lina som funderade på att sluta med stalljobb, hon peppade Jenny att ta över som tävlingsgroom i teamet efter VM i Jerez.
– Jag var kvar nio år på Flyinge och gjorde flera mästerskap med Peter och Cardento, minns Talinsson och fortsätter:
– Peter Eriksson har lärt mig precis allt, han visade att det faktiskt går att jobba ”som vanligt” även med hästar, det handlar om att ha rutiner och om planering. Han skrev upp exakt när han skulle rida, ”Cardento 9.00–9.40”. Om Peter inte syntes till 9.39, då tänkte jag att nu ligger han i ett dike…
   
Mindre frihet på inomhusjobb
När avelsverksamheten på Flyinge avvecklades drogs det ner på personal. Jenny flyttade uppåt i landet och fick jobb hos dressyrryttaren Caroline Bonde.
– Men så blev hon också med barn och jag fick för mig att jag skulle börja jobba i hästbutik. Det passade dock inte mig att stå där inne hela dagarna, jag insåg vilken frihet det innebär att jobba med hästar!
Jenny kom på att hon med sitt nya och ”vanliga” liv gick upp 6.00, skulle se respektabel ut och därför behövde fixa sig, skulle ta sig till jobbet, jobba 9.00–18.00 och sedan åka till stallet. Så dagarna blev faktiskt längre än när hon arbetade i stall.
Så småningom ringde Lisen och behövde en stallchef på Grevlunda. Jenny hoppade på och det har hon inte behövt ångra, hon älskar sitt jobb. Dessutom menar hon att det nästan är en förutsättning att själv ha varit proffsgroom i det arbete hon har nu. Det gör att hon har stor förståelse för hästskötarna i teamet.
– De har ett jobb där det är superviktigt att kunna hantera press och stress, du kan inte sätta dina egna behov först. Som hästskötare är du assistent åt både hästen och människan, du måste värna hästarna i alla lägen och ha väldigt bra kommunikation och samspel med din ryttare, säger hon.
Tävlingsgroomarna har emellanåt ett intensivt program. När de kommer hem sent har de i regel sovmorgon dagen efter, sedan plockar de i ordning allt efter tävlingen. Och därefter tar de igen sin ledighet.
  

Lisens och Peders hus på Grevlundagården. Foto: Ida Röök
  
Rutiner och säkerhetstänk
Jenny förklarar att A och O i ett stort stall är att hitta fungerande rutiner. Det kan handla om till synes små detaljer, som att alla kratsar ur hovarna innan hästen tas ur boxen eller att alla hänger upp täckena på samma sätt. Just nu har Grevlunda en del hingstar i stallet, då är säkerhetsrutinerna extra viktiga.
– Praktikanter håller absolut inte på med hingstarna, men det är bra för dem att få se hur vi hanterar dessa. Exempelvis sadlar vi alltid hingstar i boxen, det kan stå tre ston på uppbindningsplatsen och då är det inte så bra att klämma in en hingst. Det är jätteviktigt att hela tiden förutse en situation och att tänka på säkerheten, säger Talinsson.
Något Jenny är väldigt noggrann med är att personalen har fullt fokus på hästarna, att de exempelvis inte pillar med mobilen i tid och otid.
– Många vill ha lurar i öronen när de mockar, men den tid du har i boxen med hästen på morgonen är inte till för dig utan för den. Du kan missa att hästen har ett tjockt ben för att du lyssnar på en låt. Använd pauserna till att reflektera, inte till att titta på telefonen, utbrister hon och fortsätter:
– Var närvarande! Det är i boxen man upptäcker saker. Detta handlar om respekt gentemot hästen och mot sina arbetskamrater.
Apropå smittlarmen under vintern berättar Jenny att de redan tidigare hade strikta rutiner. Kommer det in en ny häst har den sina egna grejer och tempas dagligen. Grevlunda har dessutom ett litet stall där nykomlingen får stå i två veckor, ingen häst tas in i det stora stallet direkt.
– De kan ju komma med ringorm eller vad som helst, det behöver inte handla om virus, säger hon.
Samtliga hästar på Grevlundagården, även de yngre, vaccineras mot hästinfluensa varje halvår. Och de yngre hästarna som är tre–fyra år står i ett eget stall, inte med tävlingshästarna.
Jenny avslutar:
– Jag måste också få säga att jag jobbar med ett härligt och ambitiöst gäng. Mina arbetskamrater är fantastiska!

Anki Yngve

redaktion@hippson.se