Text: Annelie Lundkvist
Foto: Privat 
  
Ute på ridskolor runt om i Sverige tar många ryttare sina första, och ibland nervösa, skrittsteg till häst. Och på ridskolan utanför Gränna fanns det under många år en gentleman som fick ryttarna att känna sig extra trygga – han hette Jabin. Att han fick rycka in som vikarie på ridskolan i Ölmstad var egentligen en slump, eller ödet om man så vill.
  
Utdömd av veterinären
Åsa Linnér köpte in Jabin som sjuåring, då var han en yster och ganska oriden individ. Det blev naturligt att han gick med i verksamheten på Vissmålens Ridklubb, där Åsa då jobbade. Men av hälsoskäl såg hans karriär som lektionshäst ut att bli kort.
– Han fick en kraftig, nästan astmaliknande hosta och blev utdömd. Men en av mina elever var envis och älskade honom så mycket att hon räddade honom, med stallflytt och fokus på rehabilitering, säger Åsa.
Allt gick enligt planerna med rehabiliteringen och genom åren tävlade ekipaget hoppning, dressyr och fälttävlan på lägre nivå.
  
Återvände till ridskolan

Efter fem år som privathäst fick Åsa ett samtal från Jabins ägare, som behövde be om råd. Hon kunde inte längre ha kvar sin älskade häst, på grund av en egen skada. Att sälja honom var inget alternativ, och efter flera misslyckade försök med fodervärdar stod hon nu utan en lösning.
– Jag tvekade inte en sekund, utan ringde upp försäkringsbolaget och frågade om jag fick ta över hennes del i ägandet av Jabin. Det är ett beslut jag aldrig har ångrat, berättar Åsa.
Åsa hade Jabin som sin egen häst, men när ridskolan behövde en vikarie var det ganska lätt att förstå att han skulle uppträda som en gentleman.
  
Pigg pensionär

Åsa berättar med mycket värme i rösten om den älskade hästen som levde upp under lektionerna, och blev kvar i verksamheten. Han har lärt oräkneligt många ryttare att göra fina galoppfattningar, perfekta skänkelvikningar och har visat sin glädje i hoppningen.

De lektioner han inte blev sadlad visade han sitt stora missnöje genom att sparka i boxen när ryttarna satt upp. Efter alla år lärde han sig instruktörernas "standardövningar" utantill, och hostan som han tidigare dömdes ut för kom aldrig tillbaka.
När Jabin fyllde 25 år beslutade ridskolan att han skulle pensioneras från verksamheten, få flytta till ett privatstall och tillbringa dagarna i de stora hagarna. Något han hatade.
– Han slutade äta, gick ner i vikt och blev deprimerad efter flytten. Vi trodde att han skulle behöva få sluta sina dagar tidigare än vi tänkt oss, men då var det dags för "Hästens dag".
  
En symbol på ridskolan
Den trötta och gamla hästen fick således komma tillbaka till ridskolan, något som var tänkt för endast en dag, men när han kom till anläggningen tändes en glöd i hans ögon.

– Han blev överlycklig när vi tog tillbaka honom. Där fick vi svaret på att han inte var redo att pensioneras. Han älskade verkligen alla barn och ridskolan, det var otroligt att se.

Det blir känslomässigt för Åsa att tänka tillbaka på hästen som hon träffade varje dag i över 18 år, hon gör sitt bästa för att förmedla hur hon uppfattade Jabin. Men oavsett vilka ord hon använder för att beskriva honom, så hörs det på rösten. Det är en blandning mellan glädje och sorg, glädje för att hon under sitt liv lärt känna en häst som honom. Och sorg för att han, efter att ha levt i drygt 31 år, inte längre finns kvar.
– Mot slutet fick han inte hoppa längre, men jag minns så väl den lektionen då jag hade lagt ut bommar och han satsade allt mot dem. Flickan på ryggen fick hålla i sig hårt, han kunde inte hålla sig från att busa den gången, skrattar Åsa.
  
Jabin Cup – öppen för alla ryttare
För att hedra Jabin startade ridskolan Jabin Cup, när han fortfarande var kvar i stallet. Det är en dressyrtävling där alla tävlar mot alla, oavsett häst eller ponny och nivå.

Ryttarna kan rida allt från LC:1 till MsvB:1, poängen omräknas till procent och med hjälp av en fastställd koefficient utses vinnare. Varje år är intresset stort, för många av ryttarna är cupen deras första tävling, eller tävlingen de tränar inför under året.

För eleverna och instruktörerna på ridskolan är Jabin Cup dessutom ett sätt att behålla minnet av sin älskade häst.