Text & foto: Ulrika Pernler
  
Flera av ryttarna har träffats tidigare. I april hölls en prova på-kurs i WE här på Kulla Vreta, och några veckor efter den möttes de igen när Uppsala Ponnyklubb hade en träningstävling. Efter de två tillfällena uttrycktes en önskan om fortsättning, och under de här två dagarna är det tolv ponnyekipage som kommit för att lära sig ännu mer. Det ligger mycket förväntan i luften.
Intresset för den ”nya” grenen WE är stort, speciellt runt Mälardalen, och de senaste två åren har det varit tryck både under träningstillfällen och på tävlingar. Men ännu har ponnyryttarna inte riktigt upptäckt grenen. Det är bland annat därför Åsa Tinnerholm, som är en av initiativtagarna till ungdomssatsningen, är här i dag.
  

Åsa Tinnerholm ropar ut nästa övning.
  
Passar för alla åldrar
Åsa har själv tränat och tävlat WE upp till svår klass, och hon är flitigt anlitad som instruktör vid träningar och kurser.
– Att undervisa barn och ponnyer är extra roligt. Det är en sådan glädje och man dras verkligen med av deras entusiasm inför övningarna, säger Åsa. Grenen passar utmärkt för ryttare i alla åldrar. Inte minst för barn, där dressyrövningarna blir mer konkreta och dessutom roligare att utföra.
Den här gången består kursen av två teknikpass första dagen, och en träningstävling innehållande programridning och teknikbana dag två. Man kan enkelt beskriva själva teknikmomentet som dressyr runt och över olika hinder.
På utebanan står en mängd hindertyper utställda. Där finns tunnor, slalompinnar, ett litet hinder och en klocka där man ska stanna och plinga – bland annat. Första dagen går båda passen åt till att öva på hindren ett och ett, efter Åsas instruktioner.
  

Rebecca Tinnerholm på Fuchzia plingar i klockan.
  
Konkreta uppgifter
Tindra rider New Forest-ponnyn Oskar. Hon har tränat WE för Åsa på Rotbrunna några gånger tidigare, så för henne är hindren inte helt okända. Tindra visar vant hur man rider fram och gör halt mellan pinnarna, sedan flyttar hon muggen från den ena stolpen till den andra – utan att hästen får gå iväg förrän hon är klar. Fast att hoppa hindret är roligast. Och att galoppera förstås.
Tioåriga Isabelle rider på shetlandsponnyn Max. Hon har en till ponny som heter Tubbe, det är med honom hon tänker komma ut på tävlingsbanorna framöver. Max har riktigt grå tinningar och Isabelle berättar att han är över trettio år gammal. Fast ingen vet exakt hur gammal han är.
– Jag får jobba lite så att Max inte ska somna, säger Isabelle.
Sedan travar hon och Max in i fållan i ett behagligt tempo.
  

Julia Törnros och Esmeralda i tunnhindret.
  
”Kul sätt att rida dressyr”      
Från att ha varit instruktör under första lägerdagen, så går Åsa över till domarrollen den andra. Några snälla mammor hjälper henne med protokollskrivningen. Ponnyerna är flätade och några ryttare har pyntat sina hästar med blommor instuckna i flätorna.
I bakgrunden springer Helena och fyller på lagret av saft, smörgåsar och bullar. Det går åt i samma takt som det läggs fram. Man blir hungrig av att rida.
Jacob, som är tolv år, är här med ponnyn Bazze som är arton år. Det är första gången Jacob rider en hel bana och blir bedömd av domare. Det flyter på fint, och både Bazze och Jacob ser ut att tycka att det är roligt.
Efteråt säger Jakob att det mesta gick bra, men han är lite missnöjd över att han glömde att det skulle vara skrittövergång mellan tunnorna. Det tänker han komma ihåg nästa gång. Jacob tycker att WE är ett kul sätt att rida dressyr. Dessutom kan man ha nytta av att till exempel kunna öppna och stänga en grind i andra situationer.
  

Jakob Johansson och Bazze rider enkelslalom.
  
Vill börja tävla
Elvira som är tio år gillar hästar med mycket ludd i öronen. Det har båda hennes ponnyer Arvid och Morej. Arvid är egentligen Elviras lillasysters ponny, men Elvira har med honom på lägret för att han ska få öva sig.
När Elvira rider dressyrprogrammet, på lägrets andra dag, är det första gången Arvid är i ett ridhus.
– Han var jätteduktig, säger Elvira med ett leende, när hon och Arvid kommer ut efter att ha ridit sitt program.
För Rebecca som är sju år är det tävlingsmomentet som hägrar. Hon har tävlat en gång förut med sin ponny Fuchzia, när det var prova-på-tävling.
Rebecca tycker att det ska bli kul att rida teknikbanan. Men innan hon startar ber hon Åsa att lägga ner den översta bommen på hindret för att Fuchzia inte ska fundera över om hon tänker hoppa eller inte. Sen rider Rebecca hela banan som ett rinnande vatten och hon ler stort när hon går i mål.
– Nu ska jag byta om och springa ner till bryggan och bada, ropar hon till sin pappa över staketet, direkt när hon har passerat mållinjen.
  
Flera moment samma dag
Några har hittat varandra lite extra under de två dagarna. Julia T, Julia E och Sandra till exempel. De är i nedre tonåren och har passat på att sova över på gården. Eller, så mycket sova blev det visst inte. Men de har väldigt varit roligt tillsammans och säger i kör att de tänker fortsätta rida WE.
Julia T och Sandra har tränat och tävlat i working equitation redan, för Julia E väcktes intresset på en träning i våras. Vid den avslutande samlingen sitter de tillsammans vid bordet och räknar ut summan på sina tävlingsprotokoll.
– Det är roligt med en gren där man får rida flera olika moment på en och samma dag, säger Julia T.
Åsa är nöjd efter två intensiva men väldigt roliga och givande dagar. Deltagarna har en sista samling och hon talar om hur duktiga alla varit. Åsa berättar att hon hoppas få träffa barn och ponnyer igen, samtidigt som hon delar ut några små avslutningspresenter. Redan innan de åker hemåt är det flera av deltagarna som frågar när de ska träffas nästa gång.