Recensent:  Emma Rost (Hippson)

För oss som är 70-talister och hästtokiga så är namnet Ylva Ericson synonymt med den tecknade serien Broknäsflickorna som gick under 70- och 80-talet i tidningen Min Häst. Vi kommer ihåg hennes häst Bisse och deras äventyr och Bisses efterträdare Fifi och Fifis föl Robin Hood. Serien var verklighetsbaserad och grep nog tag om mångas hjärtan.
Numera  bor Ylva Ericson i Hälsingland och skriver böcker. Första hoppboken är hennes andra faktabok om hästar, den första heter Första ryttarboken, och den handlar förstås om att börja hoppa.
Boken vänder sig till något yngre läsare och  passar för ryttare från nio-tio års åldern och uppåt.  Det är en väldigt handfast bok, som tar  avsprång i hoppningens historia och berör utvecklingen av den lätta sitsen och uppkomsten av dagens moderna hoppsport på ett enkelt och lättfattligt sätt.

Därefter går Ylva igenom ryttarens och hästens utrustning, och betonar säkerheten vilket förstås nästan är självklart i en bok för den här målgruppen. När hon beskriver säkerhetsstigbyglar ger hon exempel på den gamla sorten, den med gummisnodd på yttersidan, en stigbygel som inte känns så aktuell idag. Det är också något som går igen i boken, ibland känns den inte helt aktuell och det känns som att författaren inte själv är aktiv ryttare längre.
Kapitlet om hästens hoppteknik är pedagogiskt och något som jag har saknat i andra ridläror för barn. Ylva går också igenom de olika hindertyperna på ett rakt och enkelt sätt och förklarar hur hästen hoppar på de olika hindren och vilka svårigheter de kan ge på en bana. 

Genom hela boken flikas dels små handfasta tips in, till exempel att det kan vara smart för ryttaren att träna på att ta stigbyglarna "i farten" för att lättare kunna fånga upp dem igen på tävling om man tappat dem mellan hindren. Eller hur man lättast lär sig att räkna galoppsprången.  Dels kommer intervjuer med en banbyggare (Roland Nilsson), en toppryttare (Peter Eriksson) och en tränare (Lasse Parmler) som delar med sig av sina erfarenheter på ett väl anpassat sätt. Greppet känns igen från exempelvis Pernilla Linders böcker, men funkar å andra sidan väldigt bra.
Själva ridavsnitten är även de väldigt praktiskt uppbyggda och skrivna i ett rättframt och enkelt språk. Varje avsnitt har faktiskt bra övningar kopplat till sig, som även lite mer erfarna ryttare kan ha nytta av. Ylva går igenom arbete över bommar på marken, hoppa enstaka hinder och bana och därefter mer specifika övningar som att hoppa studs och lydnadsövningar. Lite mer i förbifarten nuddar hon vid hur man tar hand om hästen efter ett hoppass. Därefter följer ett avsnitt om att tävla hoppning, med beskrivning av klasser, bedömningar och hur man lägger upp en tävlingsdag på bästa sätt.

Boken avrundas med ett avsnitt som vänder sig till de huvudsakliga läsarnas föräldrar, vilket känns riktigt bra eftersom ponnyföräldrar ofta glöms bort. Tyvärr är det lite kort och handlar egentligen bara om longering. Kanske skulle det behövts ett lite längre avsnitt med lite mer hanteringsfrågor och liknande.

Det är på det stora hela en bra bok, även om författarens språk ibland kan kännas lite "von oben". Men innehållet är konkret, praktiskt och fullt av bra fakta. Tittar man på bilderna så hade det varit bra om alla ryttarna hade haft säkerhetsväst på sig, även Linda Heed, med tanke på vilken målgrupp boken vänder sig till. Alla ryttare borde också ha långärmat på sig när de sitter till häst, med tanke på säkerheten.

Titel: Första hoppboken
Författare: Ylva Ericson
Förlag: Egmont
Cirkapris: 143 kr
Antal sidor: 96

Recensentens betyg:  

---