Recensioner - Böcker
Publicerad: 2005-11-16Hästens färger
Recensent: Ann Kristin Yngve (Hippson.se)
I boken Hästens färger beskriver Bo Furugren inte bara hur hästars olika färgsättningar benämns och klassificeras. Han går betydligt djupare än så och tar upp sådant som hur genetiken och arvsanlagen påverkar hästens färg, samt vad de senaste vetenskapliga rönen säger om färgers nedärvning och uppkomst.
Boken inleds med en beskrivning av hästens färger i mytologi och historia. Därefter följer ett par teoretiska kapitel om hur namnen på färgerna har utvecklats, hur pigmentering egentligen fungerar och hur genetiken bakom hästens färger ser ut.
Själva huvudkapitlet i boken beskriver samtliga färgkombinationer som återfinns hos hästar och hur de korrekt ska benämnas. Bland annat får vi veta att ”bork” och ”rapp” är föråldrade benämningar. Nu för tiden bör man istället säga och skriva gulbrun och svart.
Ett intressant resonemang rör det faktum att hästar aldrig verkar vara albinos i dess rätta bemärkelse (med röda ögon). Dock kan hästar bära på det så kallade ”gulanlaget” som bleker andra färger och bland annat ger färgerna gulbrun (brun grundfärg) och isabell (fux som grundfärg).
För oss som bara har standardkunskaper om hästens färger är inte minst kapitlet om skäckar fascinerande. Skäckfärgen finns i en rad olika varianter. I de flesta raser nöjer man sig med benämningen skäck, men för exempelvis painthästar brukar man även nämna om det är en tobiano-, overo- eller toveroskäck det rör sig om.
Boken avslutas med en genomgång av hästens tecken på huvud och ben, samt hur dessa särskiljs och benämns. En sida handlar helt om ögonfärg och där lärde jag mig äntligen skillnaden mellan glasöga (blå iris) och glosöga (onormalt utstående ögon, har inte med färgen att göra).
Sammanfattningsvis måste jag säga att ”Hästens färger” är en imponerande bok. Den är mycket mer korrekt och vetenskaplig än något jag läst om hästfärger tidigare. Det kan förstås bero på att det mesta som skrivs om hästens färger är översikter för ryttare på lite lägre nivå. Det här är istället en bok att slå upp saker och fördjupa sig i. Troligtvis har den därför sin största målgrupp bland avelsintresserade och elever på olika rid- och hästutbildningar.
Låt dock inte detta skrämma dig om du som lekman vill få mer fördjupade kunskaper om hästens färger och tecken. Boken innehåller gott om klargörande fotografier och teckningar, och vill man hoppa över den lite krångliga genetiken så går det självklart bra.
Titel: Hästens färger
Författare: Bo Furugren
Förlag: Natur och Kultur
Antal sidor: 128
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
- Sju punkter för en bra sits: ”Vanligt att ryttare sitter bakom vertikalen”
- Douglas Lindelöw: "Tillbakavisar bestämt anklagelserna om misskötsel av hästarna"
- Patrik Kittel besvarar kritiken
- Träna sitsen med Emelie Brolin: ”Måste få in mer fysträning i sporten”
- Nellie Berntsson flyttar tillbaka till Sverige
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Allt fler upptäcker WE
– Porträtt: Sara Algotsson Ostholt
– Hitta samspelet med slingan
– I huvudet på Steve Guerdat
– Ridning under småbarnsåren
– Få hästen lösgjord i balans
...och mycket, mycket mer!