Recensent:  Emma Rost (Hippson.se)

Jag tyckte väldigt mycket om Sven Forsströms förra bok, Ridning och rädsla, som var en jordnära och handfast hjälp till alla ryttare som någon gång känt sig rädda eller osäkra på hästryggen. Därför har jag ganska stora förväntningar på hans nya bok, Tala hästarnas språk. Och jag blir faktiskt inte besviken.
 
Tala hästarnas språk är en bok för alla som håller på med hästar, oerfarna som erfarna. För jag tror att vi alla då och då behöver oss en tankeställare. Hästarna kan faktiskt inte lära sig människospråk, men vi kan lära oss att uttrycka oss på ett sätt som hästarna förstår. Det är alldeles för vanligt att vi förmänskligar våra hästar och ger dem egenskaper och uttryck som de egentligen inte har.
 
Att kunna kommunicera med hästen och förstå hästens signaler är viktigt, inte minst ur säkerhetssynpunkt. En feltolkad eller missad signal kan leda till en allvarlig skada, eller till och med något ännu värre. Det som är skönt med Sven Forsström är att han alltid är jordnära och odramatisk i sitt sätt att beskriva situationer. Det finns ingenting mystiskt med att "prata med hästar". Det är enkel kunskap som alla kan tillskansa sig.
 
Boken börjar med en historisk tillbakablick på människans och hästens gemensamma liv genom tiderna. Det är definitivt inte alltid ett förhållande som präglats av förståelse och respekt för hästen och man ryser åt de metoder som ibland använts för att kuva hästen till lydnad.
Därefter går Sven, på sitt rättframma och kunniga sätt, igenom människans förutsättningar för att kunna kommunicera med hästen. Hur vi oftast använder vårt kroppsspråk och hur vi skulle kunna använda det på ett mer konstruktivt sätt, både för att kommunicera med hästar och andra människor.
 
Ett avsnitt, som jag tycker är extra intressant inte minst för att det debatterats livligt genom åren, är avsnittet om hästars eventuella telepatiska förmåga. Sven avskriver möjligheten att djur skulle kunna kommunicera på telepatisk väg med oss människor, även om det är vetenskapligt styrkt att det kan fungera mellan människor. I stället är det hästarnas otroliga känslighet för kroppsspråk som är förklaringen till fenomen som lätt kan tolkas som telepatisk förmåga. Alla som håller på med hästar vet säkert hur känsliga de är för positivt och negativt tänkande.
 
Precis som i Ridning och rädsla kryddas hela boken med insprängda exempel och historier från Svens eget liv med hästar, vilket ger boken en väldigt personlig känsla. Det blir som ett samtal, vilket är trivsamt. Ibland kan det dock, precis som i den förra boken, bli lite väl pratigt och någon enstaka gång till och med långrandigt.
Avsnitten med övningar och beskrivning av hur man exempelvis fastställer ett ledarskap är dock föredömligt rakt på sak och lätta att ta till sig. Det jag tycker om med boken är att den heller inte bara stannar på marken, som många andra NH-skrifter gör. Här får vi lära oss att ta ledarskapet med upp på hästryggen också.
 
Och hur är det nu då... Kan man handmata sin häst utan att tappa ledarskapet? Svaret är generellt sett nej. Ska man över huvud taget ge hästen mat ur handen ska det bara vara som en belöning för ett önskvärt beteende. Dessutom får det inte finnas några som helst tveksamheter kring vem det är av dig och hästen som är ledare. Ge i stället godiset i krubban, på golvet eller marken.
 
Författare: Sven Forsström
Antal sidor: 164 sidor, rikt illustrerad med färgfoton
Cirkapris: 379 kr
Utgiven av: Equerry AB

Recensentens betyg:  

---