Text: Ida Röök
Foto: Privat

Angelica Gelix Peterson har ridit sedan hon var sex år gammal. För henne är hästarna avkoppling och även om hon tränar har hon aldrig haft något större mål med sin ridning.
– Allt har handlat om att ha roligt tillsammans med hästen, säger hon.
Hon har hängt ihop med Beauty Boy (född 1988, e. Tabac – Bonaparte – Utrillo) i tio år nu.
– Först var jag medryttare på honom, sedan blev jag hans fodervärd och de senaste åtta åren har jag haft honom helt som min egen, säger hon.

En häst för en "fegis"
När hon träffade Beauty Boy, som kallas "Buttan", första gången red hon ut direkt.
– Jag hade sökt medryttarhäst ett tag och en dag dök han upp i en Blocket-annons. Då jag provred, det var 2009, fanns det ingen ridbana vid stallet som han stod i. Utan ägaren skickade ut mig på uteritt ensam och jag var livrädd, men försökte dölja det. Jag kände ju varken hästen eller omgivningarna. Men trots mycket energi och motor lotsade han mig så tryggt förbi vad som helst, och där och då bestämde jag mig direkt. Det här är en häst som en fegis som jag kan ha roligt med – varje dag.
Sedan dess har de alltså delat det mesta.
– I november förra året firade vi tio år tillsammans, det är hela den vuxna delen av mitt liv. Utan honom skulle jag känna mig identitetslös. Och jag är noga med att göra saker vi båda tycker är kul, varje dag. Så jag hoppas att jag är viktig för honom med, det tror jag.

Älskar att hoppa
Buttan är fortfarande i gång och just nu tränar de en gång i veckan. Angelica känner alltid av dagsformen, det är varierad träning som är nyckeln till att få en hållbar häst.
– Jag tränar dressyr, tömkörning och markarbete över småhinder. Buttan har mycket energi och är arbetsglad oavsett vad vi tränar. På markarbetsträningarna skjuter han i väg i galopp mot bommar och hinder och plöjer runt i full fart med spetsade öron, gnäggar på alla och är mallig. Det är det bästa han vet, han tycker fortfarande att han är en hopphäst, berättar hon och fortsätter:
– Skulle han kännas motvillig, matt eller stretig en dag får man skala ner. Kanske gå på promenad, avbryta övningen eller bara ta igenom den i skritt. Oavsett om man tränar för tränare eller rider själv. Du måste vara lyhörd, men så länge viljan och arbetsglädjen finns där så kör jag på. Sedan är han en häst med humör och ibland vill han inte alls – då får man ta det långsamt och göra enklare saker, men ändå mjuka upp kroppen. Det är tur att man aldrig kan träna nog på simpla saker som halter och övergångar.

Ingen skadehistorik
En annan viktig del i Buttans vardag är motion i skogen. Angelica kan rida långa rundor i skritt över stock och sten på halvlång tygel. Att klättra uppåt, nedåt och över stockar samt genom mossa är riktigt bra för en ”gamlings” kropp, menar hon.
– Jag kan konstatera att ålder bara är en siffra. Hästen behöver inte ställas av eller motionera mindre bara för att den når en viss ålder, så länge den mår bra och håller för det.
Framför allt tror Angelica att den äldre hästen har ett stort behov av att använda sin kropp på det vis man kan erbjuda den i skogen.
– Lång skritt på halvlång tygel i friskt tempo över stock och sten utanför stigen. Ibland rider vi ut långa vändor och bara upptäcker nya vägar på långa tyglar. Jag är hela tiden lyhörd för dagsform, det måste man vara. Man kan aldrig tänka "vilken nivå är vi på" utan man får tänka "vilken nivå är vi på i dag", säger hon.
Självklart är det viktigt att även se till hästens fysiska hälsa. Tandkontroll, check så att sadeln passar och så vidare är av högsta prioritet. Buttan har genom åren ingen skadehistorik, så han har alltid kunnat hållas i gång.
– Jag tror att det är flera faktorer som spelar in när det gäller hans höga ålder och att han fortfarande är så fräsch. Gener, tur, i stort sett ingen anmärkningsvärd skadehistorik, så han har alltid kunnat motioneras, förklarar Angelica och fortsätter:
– Och så mycket kuperat, både i hagar tidigt i livet när man bygger grundfysik och under alla de uteritter i snårskog utanför stigen vi har gjort under åren. En hållbar häst byggs i skogen. Jag tror att det är när man ställer av en gammal häst som den fallerar. Framför allt, lämna grusvägen och motionera mycket i skog, det tror jag stenhårt på.

Buttan och Angelica har roligt tillsammans.

Hittar på små äventyr
Samtidigt är Angelica ödmjuk inför det faktum att Buttan kanske snart kan komma att lämna jordelivet.
– När han fyllde 30 slutade han vara odödlig för mig. Innan var jag väldigt "odaltig" med honom. Men nu är han min porslinshäst, haha! Jag tänker på det ofta. Men den enda tröst man får den dagen är att jag vet att jag har skämt bort honom med tid, säger hon och avslutar:
– Det handlar om att komma ut på små äventyr oavsett årstid och väder, beta länge under små pauser på våra promenader och göra sådant han tycker om. Oavsett om vi kan rida eller inte åren framöver, kommer han alltid spela lika stor roll för mig och få lika mycket uppmärksamhet.