Text och foto: Natalie Lindholm 

Angelie och partnern James Davenport har producerat framgångsrika hopphästar i samarbete med James föräldrar, Stephen och Jean, de senaste 20 åren. Här föds mellan 10 och 18 föl per år och alla hästar växer upp ute i flock.  
– I år blev det inte så många föl, jag tror vi väntar tolv. Vi gör ganska mycket embryon så det är alltid några som inte tar sig, berättar Angelie när hon visar runt i stallet.
Dräktiga ston, föl och unghästar går ute fram tills de fyller fem eller sex, men här i stallet finns tävlingshästar som fått föl via embryotransfer. Med 20 hästar i träning och sammanlagt 40 på anläggningen är det full rulle. Angelie har alltid varit ansvarig för att utbilda hästarna och ta upp dem i sporten. Tidigare började hon träna dem från fyra års ålder men i dag tar hon över när hästarna kommit en bit på vägen och hunnit fylla sju. För att lyckas föda upp och producera en häst med stjärnglans krävs det både erfarenhet och en gnutta tur och här lämnas inget åt slumpen. Hingstarna som avlas på har alla gått i sporten själva och ska vara både rid- och säljbara. Just ridbarheten är något man håller hårt på och Angelie och James väljer hellre äldre beprövat framför nytt och osäkert. 
– Vi gillar att använda hingstar vi vet är ridbara, sunda och har presterat i sporten. Får du en häst med svår ridbarhet går det an om den är tillräckligt bra så att den hamnar hos en riktigt duktig ryttare. Men vad händer med hästarna som inte blir så bra men ändå är svårridna? Vem ska köpa dem?, frågar Angelie retoriskt och säger att de valt bort flera riktigt fina hingstar som brustit i just ridbarheten.

Använder egen hingst
Förra året använde paret sin egen hingst, Daniel (e. Heartbreaker ue. San Patrignano Mister) i stor utsträckning. Hans äldsta avkommor har hunnit bli tio år och börjar visa framfötterna på tävlingsbanan. Bland de mer framgångsrika avkommorna finns Angelies egen One Whisper som går 150.  
– Vi tog en första kull på honom för tio år sedan men efter det ville vi vänta med att använda honom tills vi såg resultatet. Det visade sig bli väldigt fina hästar så nu vågade vi använda honom igen. Nu får vi bara hoppas att han verkligen är så bra som vi tror för vi har använt honom till alla våra bästa ston, skrattar Angelie.
Liksom de flesta erfarna uppfödare vittnar hon om att en bra stostam med prestation är prio ett. Nästan alla ston som går i avel här har själva presterat i minst 145-hoppning. Undantaget är mamman till Newton Abbot. Newton Abbot själv hoppade dock 160 och nationshoppningar och flera andra avkommor hade hunnit göra resultat när stoet köptes in. 
– Att bara titta på stammen säger egentligen ingenting. Du kan ha världens bästa stam på ett sto men har de inte själva presterat, eller har mycket prestation nära i stammen vet du inte alls vad du kommer att få.

Det tar tid att hitta stjärnorna
Att avgöra om en häst har det som krävs tar tid. Här görs en första utsållning där unghästarna som har något fel eller med största sannolikhet inte kommer bli några stjärnor säljs tidigt för en struntsumma. De flesta hästar sparas dock minst till de hunnit fylla sex. Angelie själv har en tendens att tro att de flesta hästar kan bli bra, tills de verkligen bevisat motsatsen. 
– Vi löshoppar hästarna när de är tre för att göra en första gallring men löshoppning säger inte så mycket egentligen. Newton Abbot var till exempel värdelös på att löshoppa eftersom han var så försiktig. Men vi visste att stostammen var så bra att vi sparade honom. Hade vi bara sett honom hoppa hade vi aldrig köpt honom. 
Som fyraåringar rids hästarna in och här tycker Angelie att det kanske viktigaste av allt är vilken inställning hästarna har.  
– Mentaliteten är så viktig. De ska vilja jobba. Det är nästan viktigare än att de hoppar bra till en början. Vi har haft så många som löshoppar dåligt men blivit jättefina under ryttare och tvärtom, säger hon och konstaterar att i slutändan går det inte att veta om en häst kan gå hela vägen förrän den faktiskt gör det. 
– Jag tycker aldrig vi vet men för mig är det viktigt att jag gillar hästarna och gillar att jobba med dem. Är de roliga att jobba med ger jag dem fler chanser och då känner de det och blommar kanske ut. För mig är personligheten så viktig hos en häst. Jag vill ha dem ganska tuffa. De ska ha lite attityd fast på ett trevligt sätt. 
Angelie letar alltid efter hästar med karaktär, det är trots allt den typen av häst som tar sig hela vägen i slutändan.  

Om hästar som växer upp i flock 
En viktig del i avelsarbetet på Davenport stable är det faktum att alla föl föds ute och växer upp ute i flocken. Unghästarna tas bara in för att verkas, vaccineras och avmaskas. Som treåringar löshoppas hästarna för första gången och som fyraåringar rids de in. De fortsätter dock gå ute ytterligare ett par år. Unghästarna är lite vilda och går inte att fånga i hagen men de är samtidigt nyfikna, älskar människor och kommer gärna fram och hälsar. Angelie vittnar om att uppväxten i flock gör stor skillnad för hur hästarna blir som vuxna. 
– Jag tror det värsta du kan göra är att hålla på för mycket med din häst som föl och unghäst. Hästarna tycker det är ganska värdelöst och blir bara irriterade på oss. Vi människor kan aldrig sätta rangordningen på samma sätt som en hästflock kan. Våra hästar är väldigt enkla att hantera och jag tror det beror på att de har med sig en naturlig respekt från flockdynamiken.