Text och foto: Natalie Lindholm 

2023 är det dags att kvala inför OS och för Marlon Zanotelli råder det ingen tvekan om var fokus ligger. 
– OS i Paris är en väldigt stor sak för oss. Jag är självklart helt inställd på att komma dit och vill såklart ta medalj, slår han fast.
Det är dags för det brasilianska laget att visa vad de går för. Marlon sticker inte under stol med att han är väldigt tävlingsinriktad, det vet alla som känner honom. 
– Du måste vara motiverad och driven och vilja vinna. Du får aldrig nöja dig utan måste hela tiden vilja utmana dig själv att bli bättre. 
Tävlingsmänniskan i honom ut märks inte bara på hästryggen. Kortspel med familjen tas också på blodigt allvar, något Angelica som sitter bredvid honom kan intyga. 
– Jag har inga problem med att låta honom vinna i spel, kommenterar hon med ett skratt.

Vill bli bäst i världen
Målet för Marlon är inte bara är att ligga i topp i sporten utan att en dag bli bäst i världen.  
– Jag har redan uppnått så mycket som jag aldrig trodde var möjligt, men det finns fortfarande massor kvar att göra.
Den självklara tävlingsinstinkten driver inte bara honom själv, han är minst lika fokuserad på Angelicas ryttarkarriär och ett av målen just nu är att få henne till topp tio.  
– Hon skrattar när jag säger det, konstaterar Marlon och sneglar på Angelica som sitter bredvid.
Men, påminner han: 
– När vi fick vårt tredje barn och jag sa att jag skulle ta henne tillbaka till sporten då skrattade hon också … och titta var hon är nu.  

Satsar tillsammans
I år har Marlon och Angelica ridit världscupen tillsammans, ett väldigt speciellt minne för bägge två. Drömmen är såklart att båda får möjlighet att rida OS samma år. Paret har många gemensamma mål, både i livet och i sporten. Det har alltid varit ett måste, när de satsar gör de det tillsammans. Bakom Marlons framgångar ligger naturligtvis många timmar av hårt arbete men han säger också att stöttning av rätt personer i rätt tid spelat stor roll.
Han pratar ofta varmt om föräldrarna som funnits där hela vägen. Pappan som själv har hästbakgrund och som skjutsade land och rike runt för att Marlon skulle få tävla. Att det lånades in hästar för honom att rida när familjen inte hade råd att köpa egna. Även i dag är familjen Zanotelli tighta. Både föräldrarna och syskon är involverade i verksamheten på ett eller annat sätt. Marlons mamma finns bland annat alltid till hands för att passa barnen och laga lunch till hela teamet när Angelica och Marlon rider.  

Insåg vad som krävs
Marlon har ridit sedan fyra års ålder, men det var inte förrän han flyttade till Belgien 2008 och började jobba för Ludo Philippaerts som han verkligen fick upp ögonen för vad som krävs för att lyckas. Han insåg också att hans dröm såg lite annorlunda ut. Tillbaka i Brasilien utan ett klart mål i sikte tappade han tillfälligt både driv och lust för sporten. Föga visste han då att livet skulle komma att ta en helt ny vändning inte långt därefter. I och med jobbet för Enda Carrolls på Ashford Farm hittade Marlon ett sätt som passade honom.   
– Jag insåg att det fanns andra sätt att ta sig an sporten på, sätt som passade mig bättre. Det jag lärde mig där är ovärderligt. 
På Ashford träffade han också Angelica och resten är historia. I dag säger Marlon ofta att det är åren på Ashford som gjort honom till den ryttare han är i dag.  
– Att jag träffade Angelica var den sista kick jag behövde. Hon gav mig ett annat perspektiv på livet. Innan henne såg jag inget annat än hästar och sporten. Angelica öppnade mina ögon för glädjen med att ha familj och att göra det här tillsammans.  

Inga större kulturkrockar
Några större kulturkrockar blev det inte för Marlon när hans brasilianska sätt skulle matchas med Angelicas svensktyska. För Angelica blev kontrasten desto större berättar han skrattande. 
– Jag tog ju med hela min familj och min kultur hit. Hon är väldigt lätt att leva med, tänker alltid på andra. Jag är mer självisk och svår att leva med tror jag. 
Han funderar en stund och sen erkänner han att det inte alltid varit så lätt för Angelica att leva så tätt inpå hans familj.  
– Det är hon och brasilianarna säger han och skojar om att hon tvingats lära sig att tycka om ris och bönor. 
– Men, säger han sen allvarligt: 
– Allt vi byggt upp hade varit svårt att göra utan min familj.