Text: Jennie Börs
Foto: Privat

OBS: Varning för starka bilder från händelsen längst ner i artikeln!

Baloubess D’Lyon (e. Balou u. Stella McCartney ue. Quite Easy) föddes hemma hos Oliva och Camilla Dahlroth år 2015. Stoet var ett av två föl som föddes på gården det året och blev även startskottet på deras småskaliga avel.
– Efter att vi blivit lurade av en hästhandlare när jag skulle gå över från ponny till stor häst blev det så. Min och mammas tanke är att föda upp hästar till mig själv, att få vara med från embryo till färdig tävlingshäst. Med åren har det blivit några föl till, säger Olivia och fortsätter:
– Bessie som hon kallas blev det första fölet att födas. Hennes mamma hade vi fått låna från Kerstin Erneholm.
Det blev däremot en ganska dramatisk start i livet för Bessie. Bara ett och ett halvt år efter hennes födelse ställdes nämligen allt på sin spets.
– Bessie betyder allt för mig, hon är min absolut första uppfödning och som mitt barn. Med henne är varje dag en bonus, för jag trodde verkligen att utgången skulle se helt annorlunda ut. Att hon ändå har hållit och fungerar som ridhäst betyder verkligen så mycket. Det är nästan mer än man någonsin kan begära av en häst som varit med om det hon har.

"Det bara svartnade"
Det var i oktober 2016 som det som inte får hända hände. En morgon när Olivia skulle fodra hästarna kunde hon inte hitta stoet i hagen tillsammans med de andra hästarna.
– Det var en mild höst så hästarna gick fortfarande ute. Jag började leta efter Bessie medan jag gav de andra hästarna mat, men hon var ingenstans. Staketet såg också helt ut, men tillslut såg jag att nedersta tråden var lite slapp på ett ställe.
Familjen hade bara bott på gården i ungefär ett år vid tillfället. Runt hagen fanns en sida med buskages medan de andra sidorna omgavs av öppna ytor. Det var längs sidan med buskar som tråden var slapp och utanför tråden fick Oliva syn på en EU-pall som låg i två delar. En bit längre bort skymtade hon en brunn.
– Det var ett högst orimligt ställe att rymma på kan man tycka. Vid brunnen var det enda jag såg blod och päls. Allt var helt tyst och eftersom hon inte sa någonting trodde jag att hon var död. Därför vågade jag inte titta närmre, utan det bara svartnade för ögonen på mig.

Cirka tre meter djup
Olivia sprang snabbt därifrån och ringde samtidigt upprörd till sin mamma för att berätta vad som hade hänt. Såväl räddningstjänst som veterinär tillkallades och var snart på plats. De kunde ganska snart konstatera att Bessie trots allt var vid livet.
– Hon satt som på rumpan med huvudet uppåt i brunnen. Mamma ringde ut mig och sa att jag skulle komma, så jag fick sitta där med henne.
Den gamla brunnen var omkring tre meter djup och med tunga stenar som riskerade att trilla ner på Bessie. Med hjälp av räddningstjänst, veterinär och hjälpsamma människor lyckades stoet däremot räddas.
– Veterinären lånade som långa spjut från brandmännen, så hon tejpade fast en spruta på den ena och kunde sätta sprutan i en muskel. Med ett annat spjut lyckades hon sedan träffa sprutan så att Bessie fick sedering. Vår jägare tog sig ner i brunnen och kunde få på henne en sele. Sedan drogs hon upp med hjälp av en traktor, säger Olivia och fortsätter:
– Problemet var att Bessie blev lite väl mycket sederad. Normalt sätt spänner sig hästar när man drar upp dem, men hon var helt slapp. Det var därför ett kritiskt moment att dra upp henne, eftersom selen kasade sig lite hela tiden.

Hade stora köttsår
När Bessie väl var uppe från brunnen lades hon på marken. Veterinären gjorde en första undersökning och kunde konstatera att inget verkade vara brutet. Stoet fick sedan ligga en stund under filtar för att vakna till.
– Hon var väldigt stel i kroppen efter olyckan. När hon vaknat till var vi fem personer som hjälpte henne att ställa sig upp. Sakta, sakta gick vi mot stallet och fick stötta upp henne hela vägen. Hon hade jätteont men kunde gå, så det kändes positivt.
Väl i boxen fick Bessie dropp samt smärtstillande och antiinflammatoriskt. Hennes stora sår på benen tvättades och lades om. Efter omständigheterna verkade stoet ändå må förhållandevis bra.
– När jag kom ut dagen efter var ena bandaget helt genomblött av blod och luktade väldigt illa. Jag tog av det för att linda om, men fick då en chock och blev jätterädd. Det såg ut som att benet hade ruttnat, men när jag började tvätta insåg jag att det bara var ett lager torkat blod och kunde andas ut, säger Olivia och fortsätter:
– Så den närmsta tiden efter olyckan var det en procedur med att tvätta och linda om hennes sår. Bessie var ordinerad boxvila men jag gick korta promenader med henne för att få ner svullnaden. Hon blev ändå rätt snabbt återställd tycker jag och så snart såren var läkta fick hon komma ut i hagen igen.

Inridningen flöt på
Hösten därpå, år 2017, var Bessie i så pass god form att inridning kunde ske. Olivia och hennes mamma hade sett till att hon var ordentligt genomgången av veterinär inför det var dags. Stoet hade även kollats igenom av en kiropraktor.
– Vi red in henne själva. Hon har alltid varit lite busig och en häst med temperament, men allt gick jättebra.
Utbildningen flöt på väl. 2019 blev dock ett år med bakslag för Oliva personligen, då hennes pappa oväntat gick bort i en olycka i början av året. Några månader därpå skadade Olivia själv ryggen allvarligt när hon föll av en annan häst.
– Det blev inte så mycket ridning alls det året. I dag är Bessie sex år, men jag räknar henne som fem utbildningsmässigt eftersom vi förlorade ett helt år 2019.

Siktar mot 1,60-hoppning
Olivia beskriver att Bessie alltid varit en väldigt lättlärd häst med en härlig inställning. Hon har också ett stort hjärta och vill gärna mysa. Av olyckan finns i dag knappt ett spår.
– Hon hade verkligen änglavakt och det är helt otroligt, hon har inte ett ens ärr på benen. Det jag märkt är att hon lätt kan bli lite orolig och när hon var yngre var hon framför allt skeptisk till vattenpölar, för henne kunde det likaväl kunna vara ett hål. Men i helhet har hon tagit det hela väldigt bra.
I dagsläget har Olivia och Bessie startat upp till 1,10-hoppning felfritt. Nu ligger fokus på 1,20-debut, men långsiktigt hoppas Olivia att Bessie ska bli hennes svårklasshäst.
– Vi tar allt i hennes takt. Planen var att rida 1,20 i år, men sedan blev hon lite osäker efter en händelse vid en framhoppning. Då tycker jag det är bättre att ta det lite lugnt och komma dit man vill till slut, i stället för att bara köra på och komma halvvägs, säger Olivia och fortsätter:
– I framtiden är min förhoppning att kunna rida 1,60 på henne. Hon har fått fina lovord av tränare och med rätt matchning ser det ljust ut. Det känns helt fantastiskt.

OBS: Varning för starka bilder från händelsen nedan!