Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat

Gudrun Holm, 65, bor och driver en hästgård utanför Eskilstuna. Hon har sysslat med hästar i princip hela sitt liv och har tävlat en del inom både hoppning, dressyr och fälttävlan. Arbetet på gården har kombinerats med att driva sadelmakeri och hon jobbar även med sadelutprovning i dag, ihop med döttrarna som delar hennes hästintresse.
Olyckan inträffade den 12 juni när Gudrun skulle rida ett pass i ridhuset på en häst som hon känt i flera år.
– Det är en hopphäst från Holland. Han har mycket nerv men är otroligt snäll, berättar Gudrun.
Uppvärmningen gick bra, men när det var dags att fatta galopp så gick något snett.
– Hästen fick panik och flög upp i luften. Jag hängde kvar en stund men åkte sedan i backen. Jag kände hur det knäckte till i nacken och hörde ett obehagligt ljud. Det lät precis som om någon knäckte av en gren på ett träd, säger Gudrun.

”Var ett kritiskt läge”
Gudrun var vid medvetande och bestämde sig, trots smärtan, för att försöka ta sig mot stallet och hämta hjälp.
– Ridhuset sitter ihop med stallbyggnaden och jag visste att det var en tjej ute i stallet just då. Det blev min räddning. Om jag skulle tuppa av i ridhuset så kanske det skulle dröja för länge innan någon hittade mig.
Med hängande nacke lyckades Gudrun ta sig in i stallet för att be vännen Rebecca om hjälp.
– Jag kände att mina krafter höll på att ta slut. Hela huvudet hängde rakt fram och jag fick inte upp nacken, berättar Gudrun.
Ambulansen kom och hon fördes till akuten.
– På sjukhuset kunde de konstatera att jag hade en fraktur i en av nackkotorna ner mot ryggen. Även ligamenten på framsidan av halsen, som ska hålla upp nacken, var avslitna. Det var ett kritiskt läge.
Gudrun opererades och resultatet blev lyckat efter omständigheterna.
– Nu i efterhand inser jag hur skör situationen var. När jag reste mig upp för att kalla på hjälp efter att jag ramlat av så hade jag kunnat förvärra skadan. Då hade jag kanske suttit i rullstol, eller ännu värre, i dag. Jag har haft en otrolig tur.
I dag är Gudrun uppe på benen igen och är i full gång med sin rehabilitering.
– Jag är otroligt tacksam för det skickliga teamet på sjukhuset. De har varit helt fantastiska, säger hon.

Berätta vart du ska rida
Nu vill hon bidra med en tankeställare till de som brukar rida ensamma.
– Jag har själv ridit mycket ensam genom åren, men om detta hade hänt i skogen hade jag inte levt i dag. Rid gärna tillsammans med någon och om du måste rida själv så tala om för någon vart du ska, säger hon.
Gudrun hade en mobiltelefon i ridhuset.
– Det kan ju vara en bra hjälp, men om man tappar medvetandet i ett fall så finns det inte mycket att göra. Då är man beroende av att någon annan vet var man är.
Det har i efterhand visat sig att hästen som Gudrun red vid olyckan inte mår bra.
– När vi kollat upp honom nu efteråt så visade det sig att han hade röntgenfynd i nacken och veterinären misstänker att det var ett ligament som kommit i kläm. När det händer så kan det tydligen göra så ont att det kan jämföras med knivhugg i nacken. Jag känner hästen väl och visste när jag red att han plötsligt inte betedde sig som min häst brukar göra. Som det ser ut nu så kommer hästen få somna in, då han har så ont. Det hela är väldigt sorgligt, då jag trodde att vi skulle åldras tillsammans. Jag vill verkligen inte utsätta min häst för mer lidande, säger Gudrun.

Har återhämtat sig fort
Men trots olyckan har Gudrun inte blivit rädd.
– Jag känner att jag absolut ska upp på hästryggen igen så snart det går. Men först är jag sjukskriven i tre månader och ska kämpa på som sjutton med min rehab, säger hon och fortsätter:
– Detta var ju ingen normal händelse, det var ett undantag. Jag känner hästen väl och förstår att det inte var hans mening, det är nog därför jag inte är rädd. Men jag har inte ramlat av på 20 år, så visst var det en chock ändå.
Så fort tillfälle ges så har Gudrun bestämt sig för att rida igen.
– Jag är ganska hårdhudad, men jag förstår verkligen vikten av att jobba ordentligt med sin rehabilitering. Så den kommer jag ta på allvar.
Sjukhuspersonalen var imponerad över att Gudrun återhämtat sig så pass fort efter sin skada.
– Jag har alltid haft en hel del ”jävlar anamma” i mig och vägrar att ge upp. Efter operationen kom en sjukgymnast in till mig och skulle hjälpa mig upp ur sängen. Jag gick upp och tog ett par steg och nästa gång behövde jag ingen hjälp utan kunde ställa mig upp på egen hand. Jag tror också att det beror på att vi hästmänniskor generellt är ganska starka i våra kroppar. Om min kropp hade varit skör hade jag nog inte orkat återhämta mig lika fort, säger Gudrun.

”Låt det ta den tid det tar”
Hon har full förståelse för att sådana här händelser kan göra ryttare rädda och vill dela med sig av ett par tips för att komma i gång med ridningen igen.
– Låt det ta tid och sitt upp först när du känner dig mogen för det. Försök att inte pressa dig själv för tidigt. Börja med en väldigt snäll och lugn häst som du vet har lugna, stabila rörelser, föreslår Gudrun.
Ta med dig en människa som du litar på.
– I mitt fall har jag mina fantastiska döttrar som jag litar på fullt ut. De är ärliga, hjälpsamma och har tagit hand om en massa saker på gården nu när jag inte kunnat hjälpa till. Jag tror inte att man ska forcera någonting. Låt det ta den tid det tar med en bra häst och bra människor runt dig.
Och till sist. Om du rider själv – var nåbar och berätta för någon vart du ska rida.