Text: Annika Grundberg
Foto: Louise Hansson

Det är nästan som en saga. Caroline berättar om hur hon fick bli Nirvanas skötare för massa år sedan.
– Jag hade ridit ett tag när jag började sköta henne. Hon var jättespeciell, väldigt pigg och ett yrväder så i början fick jag inte rida henne. Så jag skötte henne i två år innan jag satt upp första gången.
Det var som det nog ser ut på de flesta ridskolor när man har en sköthäst.
– Först skötte jag henne tre dagar i veckan. Så småningom fick jag tävla henne, i hoppning framför allt.
Efter gymnasiet flyttade Caroline till Linköping för att läsa på universitetet och där har hon blivit kvar. Men hon har trots det varit Åby ridskola trogen och aldrig släppt kontakten med Nirvana helt.
– Jag har fortsatt att rida på ridskolan skapligt kontinuerligt. Jag har alltid varit kvar men inte alltid varit skötare, det har jag inte varit sedan 2016 då jag började plugga.

Kanske blir start i lättare dressyrklasser
När det så var dags att pensionera Nirvana, som hunnit bli 21 år, kontaktade ridläraren Anna Ringholt Caroline och erbjöd henne att få köpa henne.
– Jag har fortfarande inte förstått det. Jag är en väldigt känslomässig person men det här var verkligen att jag blev väldigt konkret med var hon ska stå, var hon ska gå i hagen och vad hon ska äta. Det är ganska olikt mig så jag tror att jag kommer att sitta och stortjuta den dagen då jag kör hem henne till Linköping.
En till som kommer att fälla en tår är Anna Ringholt som har jobbat på ridskolan alla år som Nirvana varit där.
– Det här är drömmen att de ska få bli pensionerade på det här sättet. Men det är också väldigt jobbigt. Nirvana är en sådan där trygg kollega som man har känt sig 100 procent trygg med att ha som ridskolehäst. Men det är så här vi vill att det ska bli, att den som skött hästen länge får köpa den, säger hon.
Nirvana kommer att få gå tillsammans med Carolines andra häst.
– Hon kommer inte att bli helt pensionär utan ridas en del och kanske starta någon lägre dressyrklass. Hon är fortfarande pigg och glad fast hon är 21 år, vi får se hur det blir.

Kunde ha fått ett helt annat namn
Anna Ringholt minns fortfarande första mötet med Nirvana, den lilla frieserkorskningen på knappa 150 centimeter i mankhöjd.
– Jag minns väl när Nirvana kom. Jag var mammaledig med min son och skulle komma och titta på dessa nya hästar. Jag kommer runt och ser något svart som bara yr omkring. Så vi var inte så säkra i början på att det skulle bli bra, för hon var som ett popcorn eller som en humla, inte att hon bockade eller så men hon var yvig. Hon var ju bara fem år och inte utbildad överhuvudtaget.
Anna berättar att Nirvana inte hade något namn när hon kom och att en av ridlärarna hade ett förslag, men det blev medlemmarna som fick bestämma.
– Min kollega tänkte döpa henne för Humlan för att hon for runt som en humla.
– Men sen blev det en namntävling där alla fick lämna förslag och då blev det Nirvana. Men när jag pratade med min kollega igen nyligen så kom hon ihåg att hon ville att hon skulle heta Humlan.

Det tog tid men blev fantastiskt bra
I början var Nirvana mest överallt med sitt yviga rörelsemönster. Aldrig dum, slängde inte av utan var bara just yvig.
– Utbildningen tog lång tid men hon var alltid trygg att rida ut på och har alltid gått först. Men hon har varit fantastisk, vi har haft henne till allt. Hon har varit luciahäst, tävlat dressyr, hoppning, gått working equitation, gått med funktionshindrade och i skogen är hon suverän. Hon går alltid först när vi rider ut. Hon har motor men motor på ett bra vis.
Den 15 april lämnar Nirvana spiltan på ridskolan för att flytta hem till sin skötare och det är vemodigt och också lite läskigt tycker både Anna och Caroline. Nirvana vet ju inget annat än livet på ridskolan, vad ska hon tycka?
– Vi vet inte hur hon kommer att reagera, hon har gått på ridskolan sedan hon var fem. Så det är ju en risk med att byta träningsupplägg, underlag och ryttare när en häst är så gammal. Men jag hoppas att det ska gå bra, säger Caroline.
– Nu flyttar hon och jag tänker att hur ska det bli. Tänk om hon inte vill flytta. Så vi har en katastrofplan, för vi vet inte hur hon kommer att ta det. Men det kommer säkert att gå alldeles utmärkt. Carro har ju känt henne så väl och det är en trygghet. Men jag tycker ärligt talat att det ska bli jobbigt, säger Anna och fortsätter:
– Det blir så många minnen förknippat med människor och händelser runtomkring. Hennes bästa kompis är 27 år och henne har vi kvar. Vi har många hästar som varit hos oss länge och det är så man vill att det ska vara. Att de ska tycka det är kul och det har Nirvana gjort.