Text och foto: Annika Grundberg

Therese Nilshagen är själv ridskoletjej från början och hon tycker att det är det perfekta stället att börja lära sig häst.
– Jag är själv uppvuxen på ridskola och man lär sig så mycket. Dels att rida i grupp och att få prova på många olika hästar och ponnyer.
Därför är hon också glad att få förfrågan och att hon hade möjlighet att tacka ja till två dagar med clinic och träningar hos Vänersborgsklubben.
Den här lördagseftermiddagen var fokus på de tre första stegen i utbildningsskalan; takt, lösgjordhet och kontakt.
– Det är dessa tre som ridning handlar om och jag jobbar med dessa i min ridning precis som ni gör. Så det kommer att gå som en röd tråd genom den här clinicen där vi har hästar med från fyra år upp till Grand Prix-nivå, förklarar Therese.
För att illustrera och förklara sin modell så hade Therese sex lokala ekipage till hjälp. Från fyraåriga Van Gogh till Duty Free, en 14-årig valack som går Grand Prix. Förutom de tre stegen så lägger Therese stort fokus på att ryttarna ska berömma hästarna under ridpasset. Både med rösten men också med att klappa dem.
– Det vilar ett stort ansvar på ryttaren att ha förmågan att kunna läsa av sin häst. Det är få hästar som vill vara jäkliga, de vill vara till lags. Om de inte är det så sök svaret hos dig själv. Det är viktigt att kämpa för att ha en glad häst.

Framåtbjudning viktigt från start
Först ut är fyraåriga Van Gogh med Anna Lundgren i sadeln.
– Det är viktigt med den unga hästen att variera arbetet, säger Therese.
Pass på ridbanan ska varieras med uteritter, longering och annat.
– En glad och motiverad häst varje dag är målet.
Inledningsvis från Anna kontrollera så att gas och broms fungerar. Men bromsen ska fungera utan att ryttaren drar i tygeln.
– Försök att på den unga hästen använda handen så lite som möjligt. Använd vikt och röst.
Det är viktigt att rida lika mycket i båda varven och att jobba med rakriktning och liksidighet även på volten. Rakriktning och liksidighet förebygger skador. För precis som hos oss människor så har de flesta hästar en sida som är starkare än den andra.
– Det är ryttarens uppgift att stärka hästens svaga sida, säger Therese.
– Och spara aldrig med beröm. Det kostar aldrig att klappa. Jag gillar inte när man säger nej, nej, nej. Säg i stället ja, ja, ja.
Anna får fatta galopp på böjt spår för att göra det lättare för Van Gogh. Therese förklarar vikten av att alltid korrigera den unga hästen med framåtdrivande hjälper.
Hela tiden pratar Therese med en mjuk röst och berömmer hästarna från backen. Hon uppmanar Anna att klappa hästen med innerhanden, det får hästen att slappna av och stretcha ut och även ryttaren slappnar av.
Anna får öka galoppen på långsidorna och samla genom att gå in på volten utan att använda handen som förhållande hjälp.
– Har ni en häst som är framåt, ta vara på den ambitionen. Straffa aldrig hästen för att den bjuder framåt.
När Annas häst slappnar av och söker sig framåt nedåt är Therese nöjd.
– Det är hit jag vill komma med en häst som verkligen slappnar av.
Therese låter Van Gogh och Anna få pusta under flera korta skrittpauser under passet och hon vill att man ska sluta innan hästen är för trött.
– Gör inte för mycket. Kräv hellre för lite så att hästen känner att den orkar lite till.

Uppvärmningen inleds med minst 20 minuters skritt
Kickan Mattsson med sexåriga Bollerups Discovery och Louise Sjöström på 17-åriga ponnyn Campino får visa hur Therese jobbar med uppvärmningen av hästen. Therese berättar att hennes hästar alltid skrittas fram minst 20 minuter, sen får de börja jobba i trav och galopp.
– Jag börjar alltid att rida i trav, bara för att  stämma av så att hästen bjuder framåt. Men därefter, beroende på vilken häst jag sitter på så jobbar jag dem i trav eller galopp i det lösgörande arbetet.
Fortfarande, precis som med unghästen, är det viktigt att jobba lika mycket i båda varven. Kontrollera så att hästen är framåt för skänkeln och lyssnar på hjälperna.
– Viska med hästen, den ska svara på mjuka och små hjälper. Det är inte kampsport vi sysslar med.
Återigen uppmanar Therese ryttarna att berömma hästarna, dels genom att klappa, dels med rösten. Kickan och Louise får jobba hästarna med mycket tempoväxlingar och övergångar för att göra hästarna lösgjorda. Therese talar också om vikten av att stämma av såväl hästens som ryttarens humör inför ridpasset.
– Det är viktigt att läsa av hästens humör. Är den inte på humör så är det ”back to basic”. Samma med mig som ryttare, var ärlig med dig själv, är du inte okej så ta bort kraven.

Skänkelvikning är lösgörande
När hästarna är uppvärmda i trav och galopp är det dags för skänkelvikning.
– En ypperlig övning i det lösgörande arbetet.
Ryttarna får rida innanför spåret och Therese skickar med det till publiken att alltid rida innanför spåret för att träna på att få hästen rakriktad. Louise och Kickan får rida skänkelviktning ut mot spåret.
– Viktigast är reaktionen och flytet. Hellre för lite än får mycket.
De får rida därefter rätt upp och göra skänkelvikning ut på spåret i samma varv.
– Då behåller vi framåtbjudningen, förklarar Therese.
Återigen framhåller Therese vikten av att pausa, om det så bara handlar om att skritta 20 meter.
– Vi vill inte ha hästar med mjölksyra. Det kan ge en häst som inte längre vill och orkar jobba och i förlängningen kan det orsaka skador.
Therese vill se stadiga och stilla händer hos ryttarna.
– För att få en mjuk kontakt med hästen måste ni erbjuda den det. Erbjud ett stadigt stöd för att få ett stadigt stöd, förklarar hon.

Öppna och sluta
Efter en kortare fikapaus blev det dags för tre hästar, och deras ryttare, som kommit längre i sin utbildning. Först ut var Cecilia Rahn på Frischoe, en tioårig valack. De två fick, bland annat, visa öppna och sluta.
– Öppna är som att rida en volt med samma böjning och ställning men rakt fram. 
Cecilia får göra öppna längs långsidan men lägga en volt på mitten. 
– Volten är bra för att samla upp. Jag gillar att bygga in en volt i fall man tappar takt eller bjudning. I det samlande arbetet måste hästarna få kliva på.
Sen är det dags för sluta.
– Det är som slutet på volten, med tagen bakdel.
Här får Cecilia i stället, när hästen tappar bjudningen, rakställa. Cecilia får rida med rakställd häst halva långsidan och sen gå in i sluta andra halvan. Hon får därefter rida in i öppna, göra en volt och avsluta med sluta.
– Har hästen en elastisk trav så kan man leka med tempo och schvung.
Återigen påminner Therese om vikten av att klappa hästen, det får både häst och ryttare att slappna av.
– Ju högre nivå hästen är på desto viktigare blir det stretchande arbetet.
Cecilia får lägga ner och få hästen att sträcka ut.
– Samling är inte att rida långsamt. Det är att återskapa energi i påskjut och bärkraft, förklarar Therese.

Byten och piruetter
Cecilia får avslutningsvis hjälp och tips på övningar som stärker hästen inför såväl byten som piruetter.
– Det är viktigt när man lär byten att man berömmer mycket och att man har någon på backen, säger Therese.
Hon förklarar också vikten av att hästen, innan man börjar med byten ska ha de enkla bytena; galopp – skritt – galopp, på plats. För att stärka galoppen får Cecilia minska volten och rida omväxlande öppna, omväxlande med tagen bakdel. Helt enkelt att leka med öppna och sluta på en mindre volt för att sedan gå ut på den större volten och galoppera på framåt, låt inte hästen ligga på den lilla volten för länge.
– Det är arbete som är fösta steget mot piruettgalopp och det är viktigt att bryta av med att rida framåt och låta hästen stretcha. Snåla aldrig med beröm och rid med måtta.

När hästen blir för ivrig
Nästa att komma in i ridhuset var Marianne Höglind Björk med tolvåriga Raviona, som kommit ytterligare en bit till i utbildningen. Det faller sig ju helt naturligt att de sex hästar publiken fick ta del av ser olika ut och det är något som Therese tar upp. Just vikten av att ta hänsyn till hästens exteriör och fysiska förmåga.
– En del hästar har lättare och en del har svårare för sig och det är väldigt viktigt att ta hänsyn till det.
Hon pratade också om vikten av att göra klart för sig själv vad för häst man passar bäst med. För att sedan söka efter just en sådan häst för att få en match som funkar bäst.
Marianne och Raviona får visa diagonalslutor, som kommer när man rider S:t Georges. Även Marianne får jobba på volten för att emellanåt låta hästen gå på framåt.
– Sträva alltid efter att nacken ska vara högsta punkt, påminner Therese publiken.
Hon förklarar också vikten av att både häst och ryttare får möjlighet att slappna av i rörelsen.
– När man kan leka med öppna och sluta på volten har man kommit långt.
Mariannes häst är lite ivrig i bytena så då får hon rida innanför spåret och göra byte till förvänd galopp. Där får Raviona gå till hon slappnar av, sen blir det byte igen. När det sedan är dags för byten på diagonalen får hon göra byte och sen direkt volt i nya varvet, byte, volt längs hela diagonalen. 
– Det gäller att bryta mönster utan att straffa hästen, förklarar Therese och fortsätter:
– Det gäller att hitta lösningar innan det blir låsningar.

Förbereda för piruett
Marianne och Raviona får visa hur Therese förbereder hästen för piruett.
– Det viktigaste i piruetten är energi, annars stannar hästen upp.
Marianne får rida i galopp på långsidan och samla galoppen så att hästen nästan galopperar på stället.
– Bakbenen ska bli som trumpinnar, förklarar Therese.
Därefter får hon göra en kvarts piruett och sen rida på framåt.
– Det är som att göra armhävningar, man pallar inte hundra på en gång, säger Therese om vikten av att inte nöta på för länge.
Avslutningsvis får Marianne och Raviona visa en halv piruett på diagonalen.

Johan har gjort den långa imponerande resan själv
Sist in är Johan Lundgren på 14-åriga Duty Free, en vacker svart valack.
– Jag vill ge en eloge till Johan som köpt hästen som föl och gjort hela resan till Grand Prix. Det är ingen lätt resa. Verkligen bra jobbat.
Therese lyfter vikten av det dagliga gymnastiserande jobbet även med hästar på högsta nivå.
– Det håller dem glada, positiva och motiverade. Det de kan det kan de ju.
Även Johan får jobba med piruetter.
– Att komma till den här samlingen är hästen kan vända på en tallrik, det tar år. Den som tror att det tar ett år kommer aldrig att göra en piruett.
Johan och Duty Free får visa upp bytesserier och ta emot publikens jubel. Det är härligt att se samspelet som gör att det svåra ser enkelt ut. Men även Duty Free erbjuds många pauser och får sluta på topp, när det fortfarande finns ork kvar, allt till publikens varma applåder.
Therese avslutar med att skicka med några visdomsord till publiken:
– Förlora aldrig kärleken och respekten för hästen. Det viktigaste är aldrig att vinna utan att hela tiden lära sig mer.