Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat

Det var i början av juli som det dräktiga stoet Paulette fick väldigt svårt att gå och röra sig. På undersidan av den stora magen hade det bildats något som såg ut att vara ett ödem, det vill säga en stor vätskeansamling hängandes under magen.
– Det var flera som sa att det nog bara var ett ödem och går säkert över. Men stoet hade så fruktansvärt ont och ville inte ens gå ut ur boxen, så jag kände att vi måste göra någonting, säger stoets ägare Mia Roos-Östman och fortsätter:
– Sedan blev jag tipsad om att det kunde vara något som kallas för ”prepubic tendon rupture” och började läsa på om det.
Det visade sig vara ett ovanligt tillstånd och Mia kontaktade flera olika veterinärer som inte hade stött på problemet tidigare. Hästen fick smärtstillande, men det verkade inte ha någon större effekt. Mia tog hjälp av en veterinär som hjälpte henne mycket och som hon fick stort förtroende för.
– Jag fick inte ens ut stoet ur stallet, så ont hade hon. När veterinären kom ut sa hon att hon aldrig hade sett något liknande och att jag förmodligen, tyvärr, hade rätt om ”prepubic tendon rupture”.
Det visade sig att ligamenten som håller upp bukmuskulaturen kring magen hade gått sönder, vilket orsakat ödemet på magen, förklarar Mia.

Hamnade i felläge i magen
– Veterinären sa att vi måste kolla om fölungen fortfarande lever. Stoet var så illa däran att vi funderade på att ta bort henne redan den dagen, men om fölet levde i magen så kunde vi ha en chans att rädda den i alla fall.
Efter undersökning visade det sig att fölet verkade må bra, men hade hamnat i ett felläge i magen. Det fanns risk för komplikationer vid förlossningen.
Av veterinären fick Mia en gördel att ha runt stoets mage, en sådan som man brukar använda om hästen har haft kolik och buköppnats till exempel.
– Med gördeln kände Paulette sig snabbt mycket bättre och valde själv att gå ut ur stallet för att röra sig i hagen. Min veterinär ringde mig och frågade hur det gick, hon brydde sig verkligen. Vi gick igenom alla möjliga scenarier inför fölningen och försökte förbereda oss på det mesta. Vi misstänkte att fölet skulle ligga galet i magen, så om det skulle överleva visste vi att vi var tvungna att få ut den snabbt när det väl var dags, säger Mia.


Med gördeln runt magen mådde stoet Paulette mycket bättre.

Kunde inte rädda stoet
Det blev intensiva dagar. Mia satte upp kameror i boxen och bosatte sig i en husvagn utanför stallet för att ständigt kunna vara i närheten.
Så kom dagen när det var dags för fölning. Mia och veterinären var på plats.
– Jag ringde till flera vänner som också kom dit om vi skulle behöva hjälp. Totalt var vi fyra personer, inklusive jag själv och veterinären.
Moderkakan kom ut först, vilket de konstaterade inte bådade gott.
– Då visste vi att vi måste få ut fölet snabbt, men den satt fast rejält och det krävdes kraft från oss allihop för att lyckas dra ut den.
Det blev ett stoföl som Mia döpte till Juliette – en blandning av mammans namn och månaden som fölet föddes.
– Den lille verkade pigg och tittade sig omkring, men mamman hade väldigt ont. Vi ville så gärna att hon skulle resa sig upp och bete sig som vanligt, men hon låg kvar.
Stoets mjölkproduktion hade inte kommit igång och ur juvret kom endast en brun och blodig vätska.
– Vi var förberedda på att det kanske skulle hända, så under natten dessförinnan hade jag kört iväg till en vän som hade kvar två flaskor råmjölk i frysen som jag fick hämta. Jag fick även tag på mjölkersättning, berättar Mia.
Ungefär ett dygn efter födseln bedömde veterinären att man inte kunde göra mer för att rädda stoet.
– Det kom ingen mjölk från henne, hon hade fruktansvärt ont och kunde inte bajsa för att tarmarna låg fel. Så här ska det inte vara, tänkte jag. Och vi beslutade att ta bort henne.

”Hade förväntat mig att hon också skulle dö”
I samband med detta behövde lilla Juliette hitta en ny mamma för att klara sig i livet.
– Då kom min kompis och erbjöd mig hennes sto som vi kunde hormonbehandla. Det kom lite mjölk, men inte så mycket som vi hade hoppats.
Samtidigt blev det fint och soligt väder, vilket gjorde att fölet fick värmeslag och hög feber.
– Det såg ut att vara en väldigt dålig prognos och vi fick ringa ut veterinär igen för att ge henne dropp. Hon fick ont i magen och kolikkänning. Men sedan vände det. Plötsligt började hon själv att dia från sin nya amma och mådde mycket bättre, säger Mia.
I dag trivs Juliette med sin nya mamma, stoet Love of My Life, som adopterat Juliette och tagit emot henne som sin egen.
– Det fungerar jättebra. Stoet är verkligen ”mammigt” och vill ha henne nära och hålla koll. Vi får mjölka henne ibland så att mjölkproduktionen hålls igång och så får vi även ge mjölkersättning. Men nu känns det som att det vänder. Hon måste överleva. 
Tanken från början var att sälja Juliette, men nu har Mia ändrat sig.
– Jag kommer att behålla henne. Om hon klarar sig kommer jag inte att kunna sälja henne. Vi har fått ett speciellt band nu när vi har kämpat så mycket för henne. Hon gnäggar åt mig när jag kommer för att ge henne mat, det är speciellt.
För Mia är det som att en del av stoet Paulette lever kvar.
– Jag tillät mig först inte att få känslor för fölet, jag hade ju förväntat mig att även hon skulle dö. Men för några dagar sedan när det vände och började gå bättre så tänkte jag att nu ska vi klara det här.