Text: Annika Grundberg
Foto: Lotta Karlsson

För några fix och trix handlar det inte om för Kyra, det gör hon klart. Det handlar helt enkelt om att förstå hästens fysik och få den att jobba på rätt sätt. Hur vi kommer dit? Genom att använda vår ryttarkropp på rätt sätt – det låter enkelt men är svårt, så svårt. För att göra dagen till den bästa för publiken hade Kyra och Richard fått se ekipagen dagen före.
– Vi hjälpte dem inte men såg deras problem och diskuterade med dem om vad de vill förbättra, förklarade Kyra.
– Vi har en plan men med hästar och ryttare vet man aldrig vart det tar vägen, fyllde Richard i.
Därefter kom dagens ekipage in på ett pärlband, varje ekipage fick en halvtimme var, under en inspirerande heldag.

Hoppning och dressyr närmar sig varandra
Först in på arenan är hoppryttaren Joanna Johansson på ett femåriga fuxstoet Narolide (e. Falaise de Muze ue. Namelis R, uppf. P. van Wiechen). Kyra förklarade hur hoppningen allt mer närmat sig dressyren. 
– Det handlar om att hålla hästen avslappnad, att kunna anpassa steglängd. Den som kan lyckas ta bort ett steg i en omhoppning är också den som vinner. Dressyren har kommit in och blivit allt viktigare i hoppningen.
Och i utbildningen av den unga hästen spelar egentligen inte disciplin så stor roll.
– Den ska lära sig att lyda framåtdrivande, förhållning och sidförande hjälper, förklarar Kyra.
– Hoppryttare behöver inte ökad trav som dressyrryttaren eller piaff och passage. Men de behöver samling. För mig är samling på en glidande skala. Redan den unga hästen behöver samling för att kunna bära sin ryttare.

Joanna tycker att stoet är för lätt i munnen och inte tar skänkeln. Hon är även spörädd.

Skänkelvikning och framdelsvändning
För att få Narolide att samla sig får Joanna göra skänkelvikningar i både trav och skritt.
– Det man vill är att den trampar i kors med bakbenen och då måste de samla sig, förklarar Kyra.
Den unga hästen är fortfarande svag i bakknäna vilket gör att den kanske går åt sidan men inte trampar i kors med bakbenen som man vill.
– Om den inte flyttar, ställ inte för mycket inåt och när hästen går åt sidan fortsätt inte trycka. Hästen ska vara rak, tänk inte så mycket på ställningen.
I skritt får Joanna gå in på medellinjen och göra skänkelvikning ut i det nya varvet. Hon gör ett par steg, gör halt. Börjar hästen backa uppmanar Kyra henne att sitta helt still och inte göra något alls. När hästen står still får hon berömma.

Lär sidförande från marken

En rörelse som fallit lite i glömska är framdelsvändning.
– Den ingick i dressyrprogrammen förr men det var ingen som gjorde det särskilt bra så det togs bort, säger Kyra och berättar att det är en bra lösgörande rörelse som hon gör med sina hästar upp till Grand Prix-nivå.
– När man har en häst som inte riktigt förstår, som en unghäst. Lär istället den att gå åt sidan för skänkeln från marken.
Kyra utrustar sig med grimskaft, spö och sockerbitar.
– Eftersom den här har varit svår med spöt så börjar jag så att jag kan använda spöt som en förlängd arm.
Hon vänder spöt och rör hästen med skaftet för att vänja den.
– Hästar är flyktdjur, det är så de överlevt i alla tusentals år, att springa bort från det farliga.
När trycker med skaftet får hästen att flytta sig, lättar Kyra direkt på trycket. 
Sen går hon över och gör samma på hästens andra sida.
– Att göra det här i 15 minuter sparar många ridtimmar.
– Det viktigaste när man gör det här jobbet från marken, försök vara lugn och var givmilda med beröm. Man får inte bli girig och vilja ha mer och mer och mer. Utan ta ett steg i taget.

Julia och Chaplin.

Vikten av vikten
Nästa att få komma in på banan var två av Billdals ridklubbs engagerade ungdomar. Andrea Rieglert red skimmelponnyn Munsboro Sir Winston, en sjuåring från Irland, och Julia Lysén satt på Vidtskue's Chaplin, en 13-årig valack efter Churchill-Equest Carnute.
De två får illustrera hur viktigt det är att få till vikthjälperna på ett korrekt sätt. 
– Här kan man se vad som ofta händer det är att ryttarna blir lärda att titta vart man rider. Det ska man göra men man får med hela kroppen. Gör man det på volten så hamnar man inåt med kroppen och vikten hamnar på yttersidan. Då kommer vi till vikthjälperna, de som kopplar ihop hand och skänkel.
Julia och Andrea får illustrera genom att titta åt höger när hästen för vikthjälperna går åt vänster och vice verksa.
– Tänk hästen som en tunna. Det kan kännas som att man har mer vikt på innersidan för att man sitter inåt. De får titta utåt och därmed räta ut innersidan.
– Det är bra övningar för att se vad som händer med kroppen. Många gånger måste man bara ställa in hästen på det här. För tar den inte vikthjälper går inte det andra heller.

Andrea och Munsboro sir Winston.

– Nu vet ni vad ni ska göra, så när ni sitter i skolan och ha tråkigt så kan ni fundera på vikten.

Emma får hitta svinget
Tre av dagens ryttare tränar för Kyra genom Knytkalaset, det är Emma Jönsson, Sofie Lexner och Carl Hedin. Dessa tre manglas därför inför publik av Richard White. Först ut är Emma Jönsson på Date Me (e. Dancier ue. Rotspon), ett nioårigt sto som Emma inte haft så länge och som inte heller har tävlat så mycket. Här blir det mycket fokus på sitsen.
– Många kvinnliga ryttare tror att de sitter på sittbenen men sitter på skrevet, förklarar Richard.
Att lära om kan vara svårt men när och om det går så märks skillnad menar han.
– När du väl lyckas kommer det att kännas som att vikten verkligen där.
Han förklarar:
– När du rider är det som att sitta på en dyna, du måste behålla luften i dynan. Man ska sitta en bit bak på sadeln där den är som vidast och inte där den är som djupast. Har du ridit barbacka så sitter du bara på manken ett par steg, det gör för ont. Även i sadeln måste du bak från manken för i botten på sadeln finns det inget sving.

Richard förklarar att Emma ska få hästen att följa hennes sving och inte tvärtom.

– Du ska få hästen att svinga framför dig. Hitta svinget i din kropp och hästen går framför dig.
Richard förklarar att för att Emma ska få hästen framför sig, måste hon komma bak i sadeln utan att falla fram med handen. Handen måste ha kontakt med sittbenen. När hästen är självbärig så kan ryttaren välja om den vill låta hästen stretcha ut eller samla den mer.

– Känslan i trav och galopp måste vara att hästen följer dig och att ryttaren är den som leder hur hästen "swings and moves in the middle". När den gör det korrekt kommer benen att följa med.
Richard förklarar hur man måste få hästen att gå korrekt i framdelen för att hästen fysiskt ska kunna få in bakdelen under sig. Han vill att man tänker sig hästen som ett hjul där över- och underlinje är ett.
– Många kämpar med att hålla hästen mellan hand och skänkel och behålla nog energi för att kunna göra jobbet. Att behålla samlingen i fronten, i uppförsbacken. Hästar går tyvärr som de blir ridna, de är inte cyklar. Så de reagerar kvickt på god ridning.
Målet för ryttaren är att kunna variera rytm, tempo och steglängd och kunna leka med dessa.
– När hästen väl följer din kropp och du är ledaren då följer din häst din kropp. Då känns du som att du är i en gudomlig sving och det blir en dans som är hela målet med dressyr.

"Jag har min fjäder som jag tycker om. Unghästen är lite längre. Jag tänker att man samlar den undre delen så blir den övre längre. Så det är inte att man försöker att göra överdelen lång utan att man kortar underdelen."

Få hästen att vänta på ryttaren

Lisa Kühner Säterskog är nästa ryttare in på banan. Hon sitter på det tolvåriga stoet Bouguea (e. Bocelli ue. Loredes, uppf. Anna-Britta Oldén). Stoet har bråttom iväg i traven och Lisa får prova att rida lätt med att stå två steg, sitta ett.
– Det är mer upp som är viktigt än ner, förklarar Kyra.
Lisa ska rida lätt något långsammare än hästen och inte bara följa med den. Hon får rida allt långsammare för att minska tempot och sen öka frekvensen och få stoet att följa henne. Lisa får sitta ner och även där skumpa långsammare än hästen för att minska och det motsatta för att öka energin.
Lisa har problem med bytena där stoet gärna är för snabb och rusar på. Lisa får göra skänkelvikning ut i nytt varv och sen ligga kvar i förvänd galopp. När det är dags för byte får hon klappa hästen på halsen med yttersidans hand.
– För att komma tillrätta med bytena så måste hon sluta att bara rusa iväg. Men det är såklart svårt att ändra på det man är van att göra. Så därför får du gå tillbaka till enkla byten. Så att inte bytena blir som en elektrisk stöt, säger Kyra och Richard fyller i:
– Du behöver få mer kadens i galoppen där du känner att hon galopperar på utan att hon far iväg.
Lisa får även jobba med att dra ner sig själv i sadeln för att hästen inte ska skjuta ur henne ur sadeln i byten och hon tappar balansen. På slutet så gör ekipaget lugna byten i harmoni.

Till hjälp för att hålla ordning på händerna använder Kyra en halsrem som ryttaren kan hålla i.

Alexandra får träna på piruett i växelvis skritt och galopp.

Får börja långsamt
Alexandra Börjesson, dressyrtränare och unghästutbildare, kommer in på 9-åriga valacken Kardinal (e. Diarado ue. Continue, uppf. Jan-Owe Lundberg). Kyra såg ekipaget dagen före och berättar att de jobbar på bra med piruetterna och har börjat med piaff. Det som fattas är att Alexandra behöver samla hästens underlinje mer. Precis som Richard har pratat om med tidigare ekipage behöver hästen lyfta fram till för att kunna sätta under sig bakdelen. Kyra låter publiken göra en övning. De får ställa sig upp och svanka med ryggen och försöka lyfta upp ett knä. Sen får de krumma med ryggen och därefter lyfta knät. När klarar man att lyfta knät högst? Prova så får ni se.
Alexandra får sedan göra övergångar mellan galopp och skritt, hela tiden i förvänd galopp för att komma tillrätta med att hästen hamnar på dubbla spår. Därefter får hon göra bakdelsvändningar och därefter piruett i skritt där hon i piruetten får fatta galopp och fortsätta i galoppiruett.
– Det hästen inte kan göra långsamt kan den inte göra snabbt.

Alexandra har fått sitta av för att Kyra ska få Kardinal att trampa från marken. Men först får han slappna av.
– Han är ansvarig för sin egen balans. Jag sätter lite tryck och när han slappnar av och kommer ner med huvudet släpper jag efter. Hästar på bete som äter har huvudet ner. Så det här är att få hästen att slappna av och komma ner med huvudet.
Kyra berättar dessutom att hästarna utsöndrar kärlekshormon när de slappnar av och sänker huvudet.

En avslappnad Kardinal i balans får lära sig att lyfta på bakknäna.

Sofie Lexner på åttaåriga Kingston (e. Apache ue. Diamond Hit).

Hur ska man sitta egentligen
Richard tar Sofie Lexner till hjälp för att förklara hur man ska sitta.
– Sofie är en duktig ryttare som är stark men inte på ett dåligt sätt. 
Richard berättar hur man på ridskolan får höra att man ska trampa ner hälen:
– Kan jag trampa ner hälen då kan jag rida, så var det på ridskolan. Men hur långt ner ska man ha hälen, frågar sig Richard som menar att det är en instruktion för att få den rädda nybörjaren att inte dra upp skänkeln. 
– Stigbygeln ska vara marken. Fötterna ska bara vila där, du ska inte trycka ner den.
Vidare förklarar Richard att man inte ska klämma med underskänkeln, den ska hänga rakt ner från höften, då behöver ryttaren inte trampa ner hälen. 
– Du ska inte lyfta hästen med underskänkeln, säger han.
Sofie får rida utan att trycka med underskänkeln och med bara korta snabba hjälper.
– Du har lång överskänkel och korta kvicka underskänklar. Du måste kunna prata och kommunicera med skänkeln och få svar. Hästens muskler måste få tid att reagera innan de utför det vi ber om. Du behöver kanske vara kvickare, inte starkare och klämma mer.
Att våga ändra och testa nytt kräver mod menar Richard. Det som karaktäriserar en bra ryttare är att våga gå in i det nya. Att våga gå tillbaka till grunderna. Bygg på det positiva, bygga på den känsla som man vill ha. När du först ser en häst så måste du vara något av en konstnär, du måste se hela målningen. Sen får du tänka efter vad du vill se och vad du vill se bättre. Sen får man se vad man kan lägga till och ta bort och om man kan få det bättre.

Sofie får ett långt spö och i öppna får hon hjälpa till att putta på det inre bakbenet. Helt plötsligt så  börjar Kingston att piaffera utan att hästen drivs på för mycket framåt. 

Landslagsmeriterade Siri Ehrnrooth kommer in på åttaåriga Black Sense E (e. Dante Weltino ue. Gribaldi, uppf. Elise Fredriksson)

Hörnpasseringar kan vara nog så svårt
Hur många har inte fått traggla hörnpasseringar på ridskolan. Men de fyller sin funktion även på högre nivå menar Kyra.
– När man kommer upp i klasserna är det bara i hörnen som man har möjlighet att balansera upp hästen, säger hon.
Siri får visa hur man kan träna på att få hästen att lyssna och inte bara svänga av sig själv för att hörnet kommer. Hon får helt enkelt göra halt precis före hörnet, så får hästen vänta på hennes kommando och inte kasta sig genom svängen.
– När hästen gör för mycket, korrigera inte mer, gör bara mindre.
Precis som flera ryttare tidigare under dagen så ber Kyra Siri att klappa hästen på halsen med ytterhanden, och det har ett syfte.
– Om jag ber ryttaren ge efter så drar de bara lite mindre. Men ber jag dem att klappa, då måste de ge efter, säger hon.

Sist ut av ekipagen var Carl Hedin och tioåriga Van der Veen (e. Vitalis ue. Fidermark)

 Vill se större skillnad
Carls Van der Veen, eller Ville som han kallas, har en flashig trav som för dagen är snarlik passage. Något som Richard vill ändra på.
– Du måste kunna visa större skillnad mellan samlad trav och passage. Din trav kan bli lugnare och ”flatter”. Jag förstår att du vill ha den flashig men den är flashig nog.
För att nå dit vill Richard se Carl vara snabbare med skänkeln men mindre aktiv med sätet.
– Du behöver komma bak i sadeln en centimeter eller två för att hästen ska hitta balansen under dig. För att få hästen mer framför Carl behöver han helt enkelt få mer sadel framför sig, förklarar Richard för publiken.
– Annars jagar du honom för att han ska hinna ikapp dig.
När det kommer till piaff så måste hästen få tid att hitta balansen och som ryttare måste man slappna av och låta hästen komma dit.
– Då kommer han att piaffera utan att du jagar honom. Hästen måste få tid att lyfta ett ben och vila sen få upp nästa, du kan inte jaga på honom där i piaffen.