Text och foto: Linnea Lindahl

Maria Gretzer är A-tränare i hoppning, har ridit tre OS och tre VM, varit förbundskapten för det svenska hopplandslaget och tränare för fälttävlanslandslaget. Hon är även expertkommentator i Sveriges radio. Björn Carlsson är A-tränare i hoppning och banbyggare. Till vardags håller de i träningar för flera elever. Under en helkväll hos Helsingborgs fältrittklubb fick publiken ta del av profilernas tips. De menar att mycket handlar om markarbete, grundträning och en stor dos repetition innan man i slutändan kan hoppa stora hinder.
– Målet med kvällen är att inspirera på flera nivåer. Vi skulle vilja skapa intresse för de som går på ridskolan, men också för de som tävlar på högre nivå, säger Maria Gretzer.
Vikten av att vara noggrann med grunderna och basarbetet är den röda tråden. I publiken satt både ridskoleelever och privatryttare såväl som gymnasieelever och tävlingsryttare.
Kvällen inleddes med att Maria satt upp på en av ridskolans lektionshästar.
– Här vill vi visa några grundövningar med övergångar och noggranna vägar. Vi är noggranna med att hästarna följer den uttänkta vägen korrekt, och inte svänger av för tidigt av sig själva, säger Maria.
Kvällen fortsatte med att Björn och Maria tränade två grupper med tre ekipage per grupp. Fokus låg på lösgörande markarbete och avslutades med kavaletti och banhoppning.

Elevens ansvar att rida hemma
Att rida för en tränare är ofta till stor hjälp, men att hålla igång sin egen och hästens träning emellan tillfällena får inte glömmas bort. När elever frågar vad de ska träna på hemma inför nästa träningstillfälle föreslår Björn flera grundövningar.
– För den ryttare som har som mål att hoppa höga hinder är det svårt att göra repetitionsövningar på just detta. Att hoppa höga hinder ofta och flera gånger per träningstillfälle sliter mer på hästen än det gör nytta. Men med ett väl genomtänkt markarbete och repetition av grunderna, kommer även hoppningen att bli enkel, säger Björn.
Han menar att när man kommer till en tävlingsplats för att hoppa en bana så ska grundridningen sitta i ryggmärgen. Inne på banan finns det inte tid för att göra grundövningar, de bitarna faller på plats vid träningen på hemmaplan.

Repetition är nödvändigt
– Du kan rida tio hoppträningar i rad för världens bästa tränare, men om du inte har koll på markarbetet så blir det ändå inte bra. Om man som elev däremot tränar ordentligt med markarbete mellan sina hoppträningar så kan det bli riktigt bra när man hoppar nästa gång. Då är det enkelt, säger Maria.
Hon menar även att många elever har svårt att förstå hur många repetitioner av en övning som behövs för att få märkbara förändringar och förbättringar i sin ridning över tid, både när det gäller hästen och ryttaren.
– Jag pratade med en som utövade friidrott. För att förändra ett beteende hos en atlet som exempelvis håller på med höjdhopp, så behövde personen göra 4 000 repetitioner innan skillnaden syntes. Då förstår man att det inte räcker med att göra övergångar från trav till galopp 10 till 15 gånger för att det ska bli skillnad på riktigt, utan det handlar om ett arbete över tid. Man måste alltså ha tålamod och ta sin tid om man vill förbättra, säger hon.
För att det ska fungera så måste grunderna repeteras.
– Hästen kan ju inte repetera övningar där man hoppar höga hinder hela tiden. Därför är det ryttarens uppgift att få koll på tekniken och få in det i sitt egna muskelminne över låga hinder och bommar på marken först. Man kan öva in väldigt mycket teknik och olika tempon med hjälp av basövningar, så länge man är noggrann med detaljer, säger Björn. 



Ska inte behöva tänka på tävlingsbanan
Ett exempel som Björn tar upp handlar om ryttarens handställning.
– Det finns elever som har full koll på det i markarbetet, men så fort de ska hoppa ett hinder så förändras händernas position. Inne på banan hinner du inte tänka på din handställning, din hållning eller hälens position. Då får man backa tillbaka till grunderna på hemmaplan, repetera och träna på handställningen tills den sitter som den ska i ryttarens muskelminne. Då sitter det där tillslut och man behöver inte tänka på det mer, säger Björn.
Det gäller att repetera så många småsaker som möjligt så många gånger att man till slut inte behöver tänka på det. Maria tipsar om att när du kommer in på tävlingsbanan bör du ha max två saker att tänka på, annars blir det för mycket.
– Jag brukar tänka på rytm och balans. Och sedan ska man dessutom komma ihåg banan. Så det som inte sitter då, det får man inte tänka på inne på banan. Det får man träna på hemmaplan istället, säger Maria.
– Grundarbetet handlar om betydelsen av att vara noggrann med detaljerna på hemmaplan och på träning. Grundarbete kan handla om att ställa igenom hästen korrekt i en hörnpassering, att vara noggrann med vägarna, att träna över kavaletti eller småhinder. Det gäller att jobba på ett sätt som förbereder ekipaget för större uppgifter, säger Björn och fortsätter:
– När man sedan har kommit så långt med grundövningarna att de sitter i ryggmärgen så är det egentligen bara hästens kapacitet som avgör vilka hinder man sedan skall hoppa, säger Björn.

Händernas position avgörande
Enligt Maria är ryttarens händer av stor betydelse i ridningen.
– Skänkeln är givetvis också viktig. Men om man har en hård, stum och lite okänslig hand så kvittar det hur bra sits man har eller hur bra din känsla för hinder är. Hästens mun är något av det känsligaste de har och en häst som är ”hård i munnen” har blivit det av en anledning, säger hon.
För att få en mjuk och stadig hand hjälper det om tummarna pekar uppåt och att ryttarens armar inte är för raka.
– Med raka armar får jag stela handleder och får ingen bra känsla till hästens mun. Om jag däremot har något böjda armar, nästan 90 graders vinkel, och en något buren hand så får jag också bättre känsla och kontakt med hästens bakben fram till munnen. Det är det allra viktigaste, att tillslut få det synkat bakifrån och fram, säger Maria och fortsätter:
– Om jag har raka armar kan jag inte heller känna om tygeln glappar och kontakten blir därmed stel och otydlig. Därför är det viktigt att tummarna pekar uppåt och att armarna är böjda och avspända. Jag försöker känna att min handled har en fjädrande känsla. Jag grejar inte en massa med händerna, utan försöker flytta hästen för skänkeln istället.


Med raka armar uppstår en stel känsla till hästens mun. 


Böjda armar ger en fjädrande känsla i handleden. Tummarna pekar uppåt och ger ryttaren en mer korrekt position. 

Hästen behöver inte alltid böja på nacken
– Få inte panik om hästen inte omedelbart går i rätt form. Bry dig inte om var hästen har huvudet, utan känn istället att du får grepp om bakbenen i första hand. Träna på övergångarna, tänk på att takten är det viktiga och att hästen följer dina vägar, säger Maria och fortsätter:
– Ibland tycker kanske vissa att det är viktigt att hästen går i form, eller ”går på tygeln” som det också kallas. Men när hästen är avspänd och arbetar med bakbenen, så kommer formen att bli mer korrekt av sig själv. Om ryttaren däremot tar ner händerna och försöker hålla hästens huvud nere för att få den i form, blir ryttarens armar ofta raka och ridningen blir stel.
Hon tipsar om att flytta hästen för skänkeln lite lätt i övergången från trav till skritt.
– På så sätt får jag hästen att tänka mer på sina bakben i övergången, istället för att dra i tygeln, säger hon.  
Efter ett tag behöver man bara hålla om lätt med skänkeln för att få hästen att använda bakbenen mer i övergången. Detta kan man inte göra genom att använda kraft i händerna.
– Istället är det repetera övergångar med hjälp av skänkeln som gäller. Hästen ska slappna av när du tar i den, inte spjärna emot eller gå emot handen. När hästen förstår vad du menar så slappnar den av istället, tillägger Björn.
Repetitionsövningar och övergångar kan med fördel göras i skritt och trav.
– Jag brukar börja med att göra övergångar från halt till skritt. På så vis får vi en kommunikation i en gångart där ryttaren hinner med och hästen hinner känna efter, säger Maria.
När övergångarna fungerar mellan skritt och halt kan man välja att gå över till nästa gångart. Björn menar att det som alla elever, oavsett vilken disciplin de håller på med, oftast behöver träna mer på just övergångar.


Maria med ridskolehästen Touche från Helsingborgs ridskola. 

Utnyttja pauserna korrekt
Ett annat tips som Björn och Maria brukar ge till sina elever är att utnyttja pauserna i träningen på ett effektivt sätt. När man rider en gruppträning innebär det inte att man ska stå helt stilla och vila när man väntar på sin tur att hoppa.
– När det blir lite paus och man får pusta ut mellan övningarna så släpper jag inte allt helt och hållet. Jag skrittar runt och gör lite övergångar från halt till skritt och flyttar hästen lätt för skänkeln. Då är vi ändå med och redo hela tiden. Ta också den stunden till att passa på och känna efter så att du sitter rakt i sadeln, mitt över hästen och inte ”trillar över” till den ena eller andra sidan, tipsar Maria.
Viktigt är också att hästen inte slutar att gå enbart för att man saktar av. Genom att hästen jobbar från bakbenen fram till bettet kommer den att fortsätta att röra sig framåt med bjudning även efter övergången.
– Då får vi en lugn, trygg och pigg häst som är lätt att kommunicera med, säger Björn.


Maria tipsar även om att hålla tyglarna i en hand emellanåt. "Jag vill kunna göra en övergång utan att behöva dra i tyglarna.", säger hon. 

Träna teknik med bommar och låga hinder
Kavaletti kan hjälpa ekipaget att bli mer samspelta. Här kan man enkelt känna om hästen är rak både före och efter bommen.
– Övning med kavaletti är inte slitsamt för hästarna. Samtidigt kommer det hjälpa er i hoppningen framöver, eftersom man övar både teknik och disciplin. Ryttaren får öva på sitt fokus i anridningen och på att följa sin väg efter bommen, precis som efter hinder, säger Björn.
Ett tips är att lägga en ”korridor” med två bommar efter kavalettin för att göra det enklare att hålla hästen rak efter bommen. Tillslut sitter det i ryggmärgen även när man hoppar stora hinder.
– Repetitionen och tragglandet över bommar och övergångar, det måste man kosta på sig. Annars kommer man ingenvart. När man har kontroll över markarbetet blir det andra enkelt. Då kan man också börja forma hästens kropp, säger Björn.
– Kom ihåg att beröm är alltid bra. Beröm din häst även för de små framstegen, allt blir så mycket roligare då, tillägger Maria.