Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Eva-Lena Holma bor utanför Karlstad och har i många år haft ett ridintresse. Som liten red hon på ridskola, sedan har hon genom åren varit medryttare och haft foderhästar.
– Under en period ägde jag dessutom en häst ihop med mina systrar. När jag sedan fick barn pausade jag med ridningen, berättar Eva-Lena.
Hon har varit sjukskriven för utmattningssyndrom och hästarna hjälpte henne att finna glädje i livet igen.
– När jag var i stallet glömde jag allt det jobbiga, hästarna får en att vara i nuet på ett unikt sätt. Senare började jag även arbetsträna i ett stall för att komma i gång igen.
  
För sent att ta del av insatser
Under många år har hon kämpat för att en av hennes söner ska få rätt stöd i skolan.
– Han har varit hemmasittare i flera år och vi har verkligen försökt allt för att han ska få en fungerande skolgång. Men inget har hjälpt, man känner sig maktlös när ens eget barn inte vill och kan gå till skolan.
Barn som av olika anledningar inte går till skolan kallas för hemmasittare. Ofta har de NPF-diagnoser (se faktaruta nedan) och miljön i skolan blir för mycket för dem att hantera.
– Problemet med det här är att skolan säger att det finns lösningar, men att barnet måste komma till skolan för att ta del av dem. Och när det har gått så långt att ett barn inte längre kan gå till skolan, då är det för sent att ta del av de insatser som ges där. Det blir en rundgång som inte fungerar och det upplevde jag med min son.
Eva-Lena har också haft kontakt med andra föräldrar via sociala medier, som vittnar om samma problematik.
– Det finns barn som är hemma under flera års tid, eftersom det inte finns några andra insatser att ta till.
  
Läraren kommer till stallet
Därför kom tanken om Hippocamp upp för Eva-Lena. Med hästarnas hjälp hoppas hon nu kunna stötta hemmasittande barn.
– Hästar är ju fantastiska på det sättet att de dämpar stress och ångest, som ofta drabbar de här barnen. Hästarna hjälper också till att sätta fokus på annat än den misslyckade skolgången.
Tanken med Hippocamp är att bygga broar mellan barnen och skolan, att det ska fungera som en ny plattform där barn och skola kan mötas i en lugn miljö där hästarna står i fokus.
– Dessutom är det bra för de här barnen att bara få komma ut i naturen via hästryggen, ofta bygger de även upp en social fobi där det känns skrämmande att umgås med andra.
Än så länge har Eva-Lena en elev som kommer och rider och pysslar med hästarna genom Hippocamp. Hästen blir som en medlare, eftersom elevens lärare också kommer till stallet och är med där.
– Eleven och läraren får en annan kontakt när de umgås med hästen. Det blir enklare för dem att bygga upp ett förtroende och att lära känna varandra.
  
Drivs som ideell förening
Hippocamp är en ideell förening och Eva-Lena hyr nu hästar på Rudskogens ryttarförening. Allt är väldigt nytt och hon jobbar för att få gehör med finansiering från kommuner.
– Jag tänker att ett av sätten för skolorna att ha råd att skicka en lärare till eleven i stallet är genom att använda en del av elevernas skolpeng. Det borde vara en självklarhet att delar av skolpengen ska användas till intensiva insatser för att få eleverna tillbaka till skolan, säger hon.
Eftersom Hippocamp är en ideell förening söker Eva-Lena stöd via stiftelser och fonder.
– Jag letar även efter en huvudsponsor från hästbranschen som vill satsa på att hjälpa barn att komma tillbaka till skolan via hästar och ridning, genom Hippocamp. Dessutom gäller det ju att visa på resultat, målet är att barnen via Hippocamp ska kunna få en fungerade skolgång.
  
Riskerar ett utanförskap
Så småningom vill Eva-Lena att barnen som tar del av insatsen ska kunna erbjudas undervisning i olika ämnen, detta i anslutning till ridningen och pysslandet med hästarna.
– Eleven jag har i verksamheten nu ska börja läsa engelska, med hjälp av sin lärare och på plats i stallet.
Om hon kan hjälpa till att få hemmasittande barn att kunna gå till skolan är det också en vinst för samhället i ett senare skede.
– Dessa barn riskerar att hamna utanför i hela sina liv. De kan bli en belastning för samhället om de inte går ut skolan med betyg – och då inte kan plugga vidare på gymnasiet till exempel. Så jag ser även en mer långsiktig vinst med att införa den här typen av insatser. Som inte bygger på att eleven måste komma till skolan, utan där man kan mötas med hjälp av hästarna.