Text: Natalie Lindholm
Foto: Privat

Beatrice Halby har levt med cystisk fibros (CF) hela livet, diagnosen fick hon nästan genast efter födseln. Hon hade mekoniumileus, alltså tarmvred, något som är ett tidigt tecken på CF.
Sjukdomen utvecklas inte alltid på samma sätt, i Beatrices fall kom försämringen ovanligt fort. En stor mängd bakterier i kroppen gjorde att hennes lungor började skrumpna bort, något som är ganska ovanligt, förklarar hon.

Hästintresset växte
Trots sin diagnos har Beatrice varit bestämd med att livet ska flyta på någorlunda som vanligt med skola och kompisar. Men till skillnad från de andra i klassen fick hon alltid prioritera sin behandling framför allt annat.
– Jag har gått på andningsgymnastik och på inhalationer, för mig har det varit livsviktigt att vara fysiskt aktiv, berättar hon.
För att få upp slemmet ur lungorna (vilket alltså är ett måste för att lungorna inte ska dö), gäller det nämligen att sporta. Beatrice tyckte aldrig om fotboll, eller någon annan sport heller för den delen, hon ville mest hålla på med djur. När hon var fyra år gammal hade hon turen att få börja rida och sedan dess har hästintresset blivit allt större.
– Hästar var extra bra eftersom ”skumpandet” på hästryggen får slemmet att lossna. Dessutom är det enormt roligt, säger Beatrice.

Pigg medryttarhäst
Under sämre dagar, när kroppen helt enkelt inte har orkat med, har Beatrice tvingats prioritera vad hon ska använda sin energi till. Och valet faller alltid på hästarna.
– Måste jag välja mellan två saker vinner hästarna i nio fall av tio. Det är ett så kravlöst umgänge som alltid går att lita på, konstaterar hon.
Vid 15 års ålder blev Beatrice medryttare till valacken Boy, då 18 år gammal, och i år firar ekipaget hela tio år tillsammans.
– En piggare 28-åring får man leta väldigt länge efter, konstaterar ryttaren glatt.

Ett helt nytt liv
I augusti 2018 fick Beatrice nya lungor via en lungtransplantation, ingreppet har inneburit en enorm skillnad för henne.
– Jag märkte det nästan direkt efter operationen. Det var så mycket lättare att andas, känslan att orka rida varje dag och samtidigt kunna jobba är helt fantastisk, säger hon och fortsätter:
– Före transplantationen tvingades jag alltid välja. Jobbade jag kväll fick jag antingen ta en skrittrunda, som inte krävde så mycket, eller skippa ridningen helt den dagen för att orka arbeta.
Livet efter transplantationen har blivit bättre än hon har vågat hoppas på. Visst upplever hon fortfarande tuffa perioder och en del problem, något som är helt normalt efter en lungtransplantation, men då är hon bara extra tacksam över att ha stallet att tillgå.
– Jobbiga dagar är det skönt att kunna åka ut till hästarna. För mig gäller det verkligen att ta tillvara all tid jag har tillsammans med dem.