Text: Ida Röök
Foto: Privat
 
Jonna Ahlner började rida på ridskola när hon var sju år gammal, efter det hade hon ett par medryttarhästar och även fyrbeningar på foder.
– Då var det mest hoppning som var grejen och det som jag tyckte bäst om, jag har ridit många olika typer av hästar under min uppväxt, berättar Jonna.
Under uppväxten har hon alltid tagit sig an utmaningar.
– Jag ville börja med kaninhoppning men fick ett marsvin. Då började jag träna hoppning med marsvinet och det gick ju bra. När jag ville ha en hund fick jag en kanin – kaninen kom på inkallning, lärde sig en massa trick och följde mig som en hund. Så det där med att bryta normer och utmana sig själv för att se vad som är möjligt har alltid funnit hos mig på något sätt.

Jonna och Atli har tävlat en del.
  
Sökte fakta om kor
Nu rider Jonna två islänningar, varav hon tävlar den ena lite smått.
– Det är annorlunda eftersom de är mycket mer känsliga för mina vikthjälper om man jämför med andra hästar jag har suttit på. Så man måste tänka nytt och på andra sätt för att komma till ridning, säger hon.
När Jonna var 13 år såg hon ett inslag på tv i Lilla Sportspegeln som handlade om en tjej i Tyskland som hade ridit in en ko. Där och då vaknade idén om att hon själv också ville testa detta. Jonna läste på om kons anatomi och sökte fakta om hur det skulle vara att rida in en ko.
– Sedan tog jag kontakt med en bekant som har lantbruk med kor. Jag presenterade min idé och de tyckte att det lät spännande. Jag såg det som en utmaning att se om det faktiskt går att rida in en ko – och bryta normen om att kor inte går att rida in, säger Jonna.
För ett år och åtta månader sedan träffade hon så Ninja för första gången. De fastnade direkt för varandra.
– Hon har alltid varit väldigt framåt och nyfiken, även om hon var ganska rädd till en början. Kor går ju mer åt det håll de vill, när de vill, utan att ta hänsyn till oss människor. Så det handlar till största delen om att bygga en relation. Om Ninja blir rädd vill hon ofta undersöka faran, till skillnad från en häst som kanske vänder och flyr, säger Jonna.
  
Måste alltid vilja själv
Hon upplever att det är enklare att lära hästen det du vill, medan en ko är lite mer envis och självständig.
– Vill de inte göra något du ber dem om gör de det inte, hur mycket du än lirkar och mutar och försöker. Det har varit många gånger som Ninja har testat mitt tålamod genom att göra precis tvärtom mot vad jag ber henne. Men jag ser det bara som en utmaning, jag får tänka om och nytt för att få henne dit jag vill och vi måste göra det tillsammans. Det går inte att tvinga en ko, aldrig. Då går den bara i väg eller kastar av dig. Det har väl hänt ett par gånger, haha. Men Ninja vill vara med mig och hon älskar att få komma ut och få uppmärksamhet och kärlek, det är grunden i att det fungerar att rida henne tror jag. Hon måste vilja det själv.
Ninja och Jonna har nu byggt upp en speciell relation.
– Jag rider i skritt och trav och kan svänga höger, samt stanna henne när jag vill, oftast. Ibland är hon inte riktigt med på noterna, haha. Ett mål är att kunna rida henne i alla gångarter, men vi skyndar långsamt.
  
Lyssnar på Ninja
En ko har en helt annan anatomi jämfört med hästar. Jonna har sökt fakta via nätet och veterinärer i sin närhet.
– Det är klart att jag tar hänsyn till Ninjas anatomi, jag bygger upp henne långsamt och jobbar henne mer från marken tills hon blir stark nog att bära mig längre stunder. Jag är helt säker på att om jag på något sätt orsakade henne obehag skulle hon protestera. Så jag lyssnar mycket på vad Ninja kommunicerar till mig.
Det är så klart svårt att hitta utrustning som passar en ko. Just nu rider Jonna med en barbackagjord och hackamore.
– Att lägga en vanlig sadel på Ninja är inte aktuellt eftersom den skulle skapa tryck och troligen obehag. Men i framtiden kan en bomlös variant vara en möjlighet. Att ha bett i munnen på henne är inte heller ett alternativ, men hackamore funkar faktiskt riktigt bra.
När Ninja inte blir ompysslad går hon på lösdrift med tre andra kor.
– Hon är ute dygnet runt och har en ligghall som hon kan gå in i. Hon trivs väldigt bra med det, men kommer alltid fram när jag ska hämta henne. Hon vill verkligen vara med mig, det är en häftig känsla. Vi får se om vi kan bevisa motsatsen till vad folk säger, alltså utröna om man faktiskt kan rida in en ko eller inte.

Klipp med första traven:

Se klipp när Jonna rider Ninja i ridhuset:

Visa det här inlägget på Instagram

Igår var vi till ridhuset igen, vilket gick superbra! Som vanligt 😜 Vi gick igenom- och över bommar och red slalom mellan koner 🐄 Jag blir lika IMPONERAD varje gång över Ninja ❤️ Att hon är så himla lugn, nyfiken och tar allt med ro! Hon är så COOL 🥰🙌 • #cow #kossor #ko #kviga #cowgril #farmlifestyle #ninja #duktigatjejen #ridhus #markarbete #bäst

Ett inlägg delat av Ninja🌟 (@ninjathecow) 8 Jan 2020 kl. 2:12 PST