"I vanliga fall leddes stoet Reckless fram till fronten av soldater. Men kinesernas anfall vid kullen Vegas i Korea pressade den amerikanska marinkåren hårt.
Det var då, mitt i granatregnet, som Reckless började göra de livsfarliga turerna på egen hand. Lastad med ammunition till fronten och skadade soldater på tillbakavägen räddade hon otaliga amerikanska soldaters liv.
Koreanen Kim Huk Moon visste redan som åttaåring hur hans liv skulle se ut. Det var då han besökte en av Seouls galoppbanor och första gången fick syn på den japanska hästen Ah-Chim-Hai, Morgonens flamma.

Kim Huk Moon vigde sitt liv åt hästsporten och blev så småningom en framgångsrik tränare och galoppör. Han radade upp förstaplatser med Morgonens flamma under Japans belägring av Korea före andra världskriget.
Under andra världskriget sattes både han och stoet i ett japanskt fångläger. Genom att smuggla mat räddade Kim Huk Moon livet på flera amerikanska medfångar. Som tack för insatserna fick han sin dröm om att äga Morgonens Flamma uppfylld efter kriget.
När den sentimentale Kim Huk Moon senare tog ett föl på sin älskade Flamma gav han henne samma namn som moderns. Men lyckan över det nyfödda fölet vändes omedelbart i tragedi; bara en vecka senare omkom modern i sviterna efter fölningen. Kim anklagade sig själv för att ha orsakat dödsfallet med sin önskan om ett föl.

Han stod inte ut med att vara nära den nya Flamman och lämnade både fölet och hästjobbet helt och hållet under en tid. Först ett par år senare återförenades han med sin nya häst, då för att träna henne för galoppbanan. Det var nu han insåg att den unga Flamman var något utöver det vanliga.
I Korea tävlade man vid den här tiden med olika lokala ponnyraser på galoppbanorna. Flammans stamtavla är osäker, men troligen var hon en Chejuponny, en liten hästras från ön med samma namn söder om det sydkoreanska fastlandet och med ursprung i den mongoliska vildhästen Przewalski. Liksom denna är Cheju-ponnyn urstark och kan enkelt bära över 100 kilo.
Det var okomplicerat att träna Flamman. Hon behövde bara ett eller högst ett par försök för att lära sig varje nytt moment. Kim såg Flammans tävlingskarriär utstakad.
Men historien ville annorlunda.

Tävlingssäsongen hade just startat när nästa krig bröt ut: Korea-kriget mellan landets norra och södra delar, understödda av Kina och Sovjet respektive FN-styrkor under amerikansk ledning. De nordkoreanska styrkornas anfall fem mil norr om Seoul den 25 juni 1950 var inledningen på ett tre år långt förödande krig. Allt tävlande ställdes in och Kim fick fly staden tillsammans med sin familj.
Nu gällde det att anpassa sig till ett liv i krig. Livet på landsbygden var under de kommande krigsåren en ständig kamp för överlevnad. En landmina var nära att förgöra Kims syster. Splittret trasade sönder hennes ena ben. Men minan ändrade inte bara hennes öde utan även Flammans.
I oktober 1952 klurade den amerikanske löjtnanten Eric Pedersen på hur han skulle kunde underlätta tillvaron för sina mannar i granatkastarplutonen i femte marinkårens pansarvärnskompani. Att forsla mängder med ammunition och tunga vapen var ett hårt arbete i den tuffa koreanska terrängen.

Lösningen hittade han på Seouls galoppbana när han mötte Kim Huk Moon. Kim behövde pengar till systerns benprotes och erbjöd sig att sälja sin häst. Pedersen, som blev stormförtjust i det kastanjefärgade stoet med vit bläs och tre av benen i vita strumpor, slog till för 250 dollar.
På plats vid slagfältet fick den tidigare galopphästen direkt lära sig förmågor som var nödvändiga vid fronten: att bära tunga laster och att snabbt lägga sig ner för att undvika beskjutning. Pedersen gav henne namnet Reckless, som också var smeknamnet på hans egen ”hänsynslösa” pluton, utrustad med det rekylfria granatgeväret. Fram till fronten tog hon sig fullastad med vapen och ammunition. På vägen tillbaka gick hon med sårade soldater hängande på ryggen…

Anders Frelin. Foto: Bea Rydberg