Text: Annika Grundberg
Foto: Privat

Jessica hörde av sig till Hippson efter att ha läst artiklarna där arbetstagare berättar om de anställningsvillkor de haft i stall runtom i Sverige. För en röst som inte hörts i debatten är just arbetsgivarens och det vill Jessica ändra på.
– Jag har tre heltidsanställda som jobbar här dagtid måndag till fredag. Därutöver har jag flera timanställda ridlärare och extra personal på helgerna.
Den som varit längst på gården är gårdskarlen som varit anställd i åtta år. Han sköter om gården och hjälper till med morgonfodringen. 
– De som arbetar som hästskötare stannar kanske i 1-1,5 år om de har ambitioner att studera vidare eller på annat sätt skaffa sig erfarenhet för att kunna arbeta som ryttare, arbetsuppgifterna som hästskötare varierar över säsongen men är ganska snarlika år efter år.

Ingen är fullärd från början
Jessica tycker att hästbranschen är märklig. Hon jämför med andra branscher där det finns ett utbildningssystem med traineeplatser. Man får börja som praktikant med en lägre lön för att utbildas och få praktik för att sedan få en anställning.
– De som kommer hit direkt från gymnasiet är inte fullärda hästskötare och det går heller inte att ställa för stora krav på dem. Jag möter många unga som tror att de har färdigheter som de inte har.
Hon tycker att många ridgymnasier ger studenterna en felaktig bild av vad de är när de tar studenten.
– Många som kommer som hästskötare vill också rida mycket. Men att vara beridare är en högskoleutbildning som dessutom kräver många års erfarenhet. En hästskötare sköter hästarna. Skolorna ger eleverna fel signaler. 

Har själv gjort resan
Jessica gick själv på gymnasium med hästinriktning.
– När jag gick ut fick jag praktisera, och det behövde jag verkligen. För ska man bli duktig behöver man massor av praktik.
Jessica berättar att hon tar emot dressyrelever, det är en praktik som sträcker sig över ett till ett och ett halvt år. Men alla uppgifter går inte att räkna in i en sådan praktik, till exempel morgonrutinen, utsläpp, fordring och sopning av stallgången. Den lär man sig fort och därför får dressyreleven också lön för den tiden av arbetsdagen motsvarande en femtedelsdels tjänst.
– De som är här som elever får, förutom ridträning, lära sig ”stable management”. Det är en förberedelse för till exempel att söka hippologprogrammet.
Jessica tar även emot praktikanter från olika gymnasier och många av dem kommer sedan tillbaka och jobbar, till exempel på helgerna.
– När de efter sin utbildning har fått den kompetens som krävs ska de ha betalt. Fasta arbetstider och vit lön. Försäkringar ska alla som vistas på anläggningen täckas av, säger hon. 

Verksamheten måste bära sig
För Jessica har det alltid varit viktigt att verksamheten ska bära sig som alla företag. Inackorderingarna måste betala en stallhyra som täcker den service som erbjuds helt enkelt. Det måste gå att ha anställd personal som har en rimlig arbetsbörda som hinns med på veckans 40 arbetstimmar.
– Kan jag inte driva min verksamhet med normala tider då är det ju något som är fel.
Jessica har ett bra samarbete med Arbetsförmedlingen och tar ibland emot personal som får lönebidrag. Det innebär också att hennes anställningsavtal måste följa de fackliga avtalen även om hon själv inte har något hängavtal med facket. 
– Samarbetet med Arbetsförmedlingen fungerar jättebra. Det går att komma hit och arbetsträna men vi kan också ta emot så kallade bidragsanställning. Det innebär att vi också måste se arbetstagarens möjlighet och låta denne arbeta efter förmåga, säger hon.
När det gäller just det så riktar hon också kritik mot facket. 
– Där behövs större förståelse från facket. De trycker på för att den bidragsanställde ska utvecklas och få större ansvar i en snabbare takt än vad som ofta är möjlig, ett ansvar som denne kanske inte klarar av. Det ekonomiska bidrag som utgår har ett tak som inte är i paritet med det fackliga lönekravet. Då kan istället allt raseras. 

Avsluta i samförstånd
Under de snart tjugo år som vi varit arbetsgivare har vi haft förmånen att ha många fantastiska arbetstagare, elever och praktikanter, och många är i dag våra vänner och kollegor i branschen. Men alla gånger har man inte samma åsikter och tankar om allt och då är det bättre att gå skilda vägar.
– Men oavsett hur länge man stannar så är det viktigt att få till ett bra avslut. Man behöver inte bli osams, för att gå vidare i livet kan vara något som är nödvändigt, säger Jessica.

Tidigare på Hippson.se
Johanna Due-Boje om hästjobbet: "Det bästa jag gjort"
Hästskötare - gå inte med på vad som helst
Ja till hårt jobb - nej till psykiskt misshandel
"Arbetstagarna ska inte ta ett arbete där inte schyssta villkor finns"
Ett hästjobb som gick med plus
"Varför dra på sig offerkoftan"
Arbetade 70 timmar i veckan
Hannas första hästjobb troligtvis det sista