Text: Linnea Lindahl

Grand Prix-ryttaren och dressyrtränaren Johanna Due Boje är en av många ryttare som valde att jobba med hästar utomlands ett par år som ung. Detta för att lära sig mer och med det långsiktiga målet att en dag skapa en egen verksamhet.
Det började redan under högstadietiden, då hon hade praktik i ett stall i Tyskland och fick känna på vad det innebar att jobba med hästar. Men det var först efter studenten som hon satsade på det fullt ut. Hon fick en plats som så kallad ”working student” hos OS-ryttaren Anky van Grunsven i Holland. Dit fick hon ta med sig en egen häst, hon fick mat, husrum och träningshjälp.
– När jag åkte dit så fick jag höra att ”om du klarar tre månader på jobbet så är vi imponerade”. Andra menade att man kanske inte skulle åka och jobba hos de allra bästa tävlingsryttarna, då man kanske inte kunde få så mycket tränarhjälp när de är upptagna med sin egen karriär. Men jag var fast besluten om att det var dit jag ville ändå, säger Johanna.

Tidiga morgnar och sena kvällar
Väl på plats i Holland var det långa dagar, men Johanna trivdes eftersom hon kände att hon lärde sig saker. Hon jobbade från klockan 7 till 18, fem dagar i veckan.
– Då fick vi även rida vår egen häst på arbetstid, men man skulle då lägga max en och en halv timme av arbetstiden på den egna hästen. Det var ingen direkt utsatt lunchtid. Ibland kunde man äta i en hel timme och ibland fick man trycka i sig en macka på fem minuter. Vi som bodde på plats hade även hand om kvällsfodringen klockan 21. Då gav vi hö och tittade till alla hästarna. Det kunde vara uppemot 40 hästar där som mest. Det var tufft, men samtidigt visste jag lite vad det innebar redan. Jag hade haft stall hemma och visste att det är långa dagar och mycket jobb, säger hon.
När Johanna sedan tilldelades Ajax-stipendiet av Ulla Håkanson kunde hon utöka sin satsning och hade möjlighet att få med ytterligare en häst till Holland.
– Men jag ville ha ännu fler hästar med mig, så jag stallade upp ytterligare en häst på ett stall i närheten. Efter jobbet åkte jag alltså och red även den hästen för att sedan köra hem igen och kvällsfodra de andra hästarna.
Allteftersom Johanna utvecklades fick hon större uppgifter och blev så småningom anställd som beridare hos Anky och fick då även lön enligt avtal för det arbete hon utförde. 

”Det gav mig så mycket”
Johanna blev kvar i Holland i totalt fem år.
– Det är det bästa jag har gjort och jag tycker att det var helt fantastiskt. Jag förstår att folk tycker att det är ett hårt och slitsamt jobb, men det är ännu mer för mig nu när jag driver ett eget stall på hemmaplan. Som egenföretagare innebär det jobb från tidig morgon till sen kväll och man kan inte ta ledigt från allt på samma sätt. Det var slitigt i Holland, men det gav mig så mycket. Jag hade aldrig varit där jag är i dag, med den kunskapen och de erfarenheterna, om det inte vore för det jobbet.
Anky tog tre raka OS-guld och Johanna fick vara med och ta del av den olympiska uppladdningen och förberedelserna.
– Om man vet att man vill jobba med hästar, speciellt om man har som mål att driva egen verksamhet som professionell ryttare, så tror jag det är guld värt att ha gjort något sådant, säger hon.

Ringde hem och grät
Johanna berättar även att det inte alltid var en dans på rosor. Det var särskilt tufft för Johanna i början.
– De första månaderna minns jag att jag ringde hem och grät. Men det var inte på grund av jobbet i sig, utan för att jag inte kände mig hemma i gruppen. Men jag förstod senare att det dröjer ett tag att komma in i det. I sådana här jobb är det många som kommer och går. För vissa är det inte vad de har förväntat sig och så slutar de efter ett par månader. Visst är man trevlig mot alla, men det blir jobbigt för de som jobbat där länge om de släpper in nya människor i gruppen, i familjen, om de ändå inte tänker stanna. Man fick helt enkelt bevisa att man var där för att stanna och då blev man inkluderad i allt så småningom. Det fick jag också erfara senare när jag varit där ett tag.

Måste kunna stå för hästhållningen
Att arbeta med hästar kräver hårt jobb, det menar Johanna att man får vara beredd på. Men samtidigt menar hon att det finns många saker som man inte borde tolerera på sin arbetsplats. Man får helt enkelt bestämma sig för var gränsen går.
– Jag tycker att det måste vara en schysst arbetsmiljö för personalen, men främst att man känner att man kan stå för den hästhållning som bedrivs. När jag åkte ner dit var jag lite orolig för hagvistelsen. I Sverige är vi vana vid att hästarna alltid får gå ute i stora hagar och det är något som jag tycker är viktigt. Det tyckte Anky också, vilket var lite unikt för Holland på den tiden. Hästarna fick daglig utevistelse flera timmar i gräshage och det var något som gjorde mig glad. Till och med OS-hästarna gick i hage både inför och efter mästerskap, säger Johanna.

”Kunskap och erfarenhet har gett mig framgång”
Som anställd ska man känna att det blir en ”win-win” situation, både för arbetsgivare och arbetstagare. Man ska få ut något av sin anställning, menar hon.
– För mig handlade inte den här perioden i livet om att tjäna pengar, utan om att lära mig så mycket som möjligt. Jag såg det som en utbildning. Jag fick mycket träningshjälp och därför ville jag stanna kvar. Om jag inte hade fått hjälp eller om jag hade känt att jag inte utvecklades så kanske jag hade tänkt annorlunda, säger hon.
Johannas mål var att utvecklas som ryttare, men i början fick hon ha is i magen och vänta på sin tur.
– Man får inte rida de finaste hästarna det första man gör. Jag red min egen häst och en halvpensionerad häst när en av de andra beridarna hade för mycket att göra. En dag blev en beridare sjuk och jag fick rida alla hennes hästar. Dagen efter kom Anky ut i stallet och frågade vem det var som hade ridit dagen innan. Hon berättade att hästarna hade känts fina att rida och därefter fick jag fler och fler hästar på min lista.
Att ta sin chans när man får den och att inse att det kan krävas några år av hårt jobb innan man når sitt mål, är några av Johannas råd.
– Jag tror det är viktigt att känna att man kommer framåt i sin utveckling, även om man inte får så mycket pengar på banken. Jag känner att kunskap och erfarenhet har gett mig framgång senare i livet.

Tidigare på Hippson.se
Hästskötare - gå inte med på vad som helst
Ja till hårt jobb - nej till psykiskt misshandel
"Arbetstagarna ska inte ta ett arbete där inte schyssta villkor finns"
Ett hästjobb som gick med plus
"Varför dra på sig offerkoftan"
Arbetade 70 timmar i veckan
Hannas första hästjobb troligtvis det sista