Text: Natalie Lindholm 
Foto: Tomas Holcbecher

Det går bra för Henrik just nu. Ja, hela landslaget har legat på topp ett bra tag, men när framgångarna kommer på tal är Henrik själv snabb med att konstatera att den gyllene tiden kan vara över i en blinkning om vi inte tänker framåt. 
– Vår tid kan vara förbi väldigt snabbt om vi inte ser upp och letar vidare efter nya lovande unga ryttare och nya hästar. Jag vinner just nu men det kan gå väldigt fort nedför om man inte ser upp. Så fort du tänker tanken att allt går bra så har du redan förlorat, säger han halvt på skämt.
Han menar att ridsporten är en gren där du måste tänka långsiktigt för att lyckas. Det måste hela tiden finnas yngre hästar på väg upp som kan ta över efter stjärnan som lyser starkast just nu. Även om han själv visserligen tillåter sig att njuta av framgångarna stannar han inte upp för en sekund.
– Att bygga upp nya hästar tar tid. Jag vet inte om vi någonsin kommer hitta en ny King Edward. Jag kommer såklart fortsätta med riktigt bra hästar, men kommer någon av dem bli lika exceptionell? 

Att kunna njuta av stunden
Riktigt duktiga ryttare kan hålla sig kvar i toppen även med en häst som kanske inte blir världsstjärna men det kräver hårt arbete. Alla i det svenska laget börjar också bli lite till åren, Henrik är yngst med sina 42 år och säger att vi måste börja se oss om efter unga ryttare som kan ta över.
– Det går så fort, man hinner knappt blinka så försvinner vi från kartan. Just nu är kanske den bästa tiden för mig och jag njuter verkligen av den situationen jag har. Det vi haft nu kommer inte tillbaka så enkelt, det vet vi alla så det gäller att jobba vidare. 
Henrik är väl medveten om hur viktig hans egen hälsa är, både för jobbet i vardagen och karriären och han är noga med att hålla sig i form.
– Jag gör inget extremt på något sätt men tänker på att äta bra, får ordentligt med sömn och ha en sund livsstil. 

Ryttaren får inte bli ett hinder
Han säger att det minsta vi kan göra för våra hästar är att inte bli ett hinder för dem inne på banan.
– Vi är också idrottsmän, varför ska hästarna prestera på topp om inte vi gör det?, frågar han retoriskt och säger i samma veva att det värsta han vet är känslan av att komma ut från banan och känna att han själv är andfådd.  
– Det stör mig när jag märker att jag är begränsad. Jag kan inte vara den som begränsar hästen. I vår sport förlorar vi mer än vi vinner och jag kan acceptera det jättebra så länge jag känner att jag gjort det jag kunnat för att prestera. 

Arg när han gör misstag
Han berättar om världscupfinalen i Paris där han gjorde ett misstag som fick honom att rasa ner till en tredjeplats.
– Jag var så arg att resultatet tog över mina tankar och jag tänkte mer på att inte förlora än på att rida. I år vann jag världscupfinalen. Hade jag kommit sjua istället hade jag självklart varit besviken över resultatet men ändå varit nöjd med min insats. Att jag vet att jag gjort mitt bästa är det viktigaste for mig för att kunna gå vidare.

Glädjen i att vara en familj
Henrik ser en stor förändring i attityden inom sporten. Dåtidens vilda ryttarfester är ett minne blott. I dag ser du snarare ryttarna träna i hotellgymmet när det är tävlingar.
– Sporten har utvecklats på alla sätt och vis. Det gäller bara att hänga med.  
Henrik säger att han njuter av sin livssituation varje dag och ofta tänker på hur lyckligt lottad han faktiskt är. Han vaknar upp på morgonen med en glad känsla i bröstet, inte bara över framgångarna utan också över allt han byggt upp med hustrun Janika. Samtidigt finns hela tiden den där strävan framåt.  
– Att göra det tillsammans med Janika och min son Noah, att bygga bygga steg för steg ihop är det bästa jag vet. Vi kommer självklart ha motgångar i framtiden men det är jag inte så orolig för. Vi är ett bra team och så länge vi får hålla oss friska klarar vi allt tillsammans.