Text: Ida Röök
Foto: Privat  

Bonny Girl (e. Pontus – Chagall) är 26 år gammal. Rebecka har ägt henne i 20 år och de har gjort en fin resa tillsammans. Strax efter att Rebecka köpte Bonny blev stoet nämligen halt på bakbenen.
– Vi gjorde alla möjliga undersökningar, jag var på klinik med henne var och varannan vecka men de hittade ingenting. Sedan kom jag på att vi skulle röntga frambenen och det visade sig att hon hade pålagringar. Veterinären sa i princip att hon var utdömd, att det inte skulle gå att göra något alls med henne, berättar Rebecka.

Syrliga kommentarer
Deras resa hade alltså kunnat ta slut innan den ens hade börjat, men Rebecka bestämde sig för att ge Bonny en chans. 
– Hon fick vila en hel sommar och sedan satte jag i gång henne försiktigt. Jag har alltid haft stenkoll på henne, men efter det har hon inte visat hälta alls.
Däremot valde Rebecka att triangelmärka Bonny på grund av skadorna som upptäcktes.
– Jag fick en del syrliga kommentarer och sneda blickar när jag sedan satte i gång henne igen. Folk tyckte att hon bara skulle gå i hagen typ. Men jag visste ju vad som var bäst för min häst, hon skulle ha varit död för längesedan om hon bara hade gått och skrotat. Hon är en individ som behöver aktiveras även om jag alltid har gått oerhört varsamt fram, säger Rebecka.
Till sin hjälp i utbildningen och träningen av Bonny har Rebecka haft Martina Hennichs och Anne Eriksson. Tillsammans har de tagit ett steg i taget.
– Vi har tränat markarbete, hoppat lite smått och så rider jag så klart ut i skogen. Jag har alltid gjort allt utifrån hästens förutsättningar och hela tiden varit oerhört lyhörd för hur hon har svarat på träningen. 

Gillar körning
I samma veva som Bonny blev triangelmärkt köpte Rebecka Korint (e. Saxon – Hertigen). Hon är i dag 27 år och har varit i Rebeckas ägo de senaste 17 åren.
– Korint och jag har gjort det mesta tillsammans. Vi har tävlat lite dressyr, har hoppat lägre klasser, ridit trail och så bestämde jag mig för att köra in henne för ett par år sedan. Hon älskar att vara med på alla utmaningar som hon ställs inför, men jag tror att hon gillar körningen allra mest.
Anledningen till att Rebecka valde att köra in stoet så sent i livet var att hon ville att Korints träning skulle bli ännu mer allsidig och individanpassad. 
– Jag tror att den främsta orsaken till att mina hästar har hållit sig fräscha är just att jag har varit oerhört noggrann med alla detaljer och med deras träning. De har verkligen fått göra det mesta för att hålla och även om jag är petig med allt runt omkring dem, med foder och annat, så har jag hållit allt väldigt basic, säger hon och fortsätter:
– De får vara hästar men samtidigt med chans att aktivera sig på olika sätt, utifrån sina förutsättningar. Sedan har jag så klart också haft en del mindre skador på dem och har säkert också haft en gnutta tur. Men jag tänker faktiskt inte på deras ålder i vardagen, för mig är de individer som kräver lyhördhet oaktat åldern.
För Rebecka betyder hennes fina hästar allt.
– De har varit med mig i en så stor del av mitt liv, hästarna betyder lika mycket för mig som mitt eget barn. Den dagen de försvinner kommer jag att vara förkrossad. Samtidigt har jag bestämt att de ska kremeras, så att de ändå kan finnas kvar på ett sätt.
  
Rebecka och Korint trivs med körningen, se klippet nedan: